Clooney-serie till Showtime
George Clooneys och Peter Toolans (Rescue Me) serieprojekt om filmbranschen pÄ 90-talet har landat hos kabelkanalen Showtime.
The Fall sÀsong tre
Skaparen av The Fall sÀger till Deadline att han Àr »mycket sÀker« pÄ att det blir en tredje sÀsong.
Brickleberry nedlagd
Comedy Central har lagt ner den animerade komediserien efter tre sÀsonger.
Boomer spelar Clift
Matt Boomer kommer att spela Montgomery Clift i en HBO-film.
Serie A omstartade i och för sig med en omgÄng nu i veckan, men det Àr pÄ söndag serien verkligen brakar i gÄng efter juluppehÄllet, med tvÄ toppmöten. Ettan möter fyran, tvÄan möter trean, ena matchen Àr ett huvudstadsderby och den andra ett möte mellan nord och syd. En Serie A-söndag blir inte mycket bÀttre Àn sÄ.
Mest spĂ€nnande av de fyra lagen just nu Ă€r kanske det forna storlaget Lazio. Delvis för att Roma och Juventus respektive rusningar mot tabelltoppen â och orsakerna bakom â Ă€r sĂ„ noga utredda vid det hĂ€r laget, delvis för att det ljusblĂ„ Romlagets vĂ€g framĂ„t skett stegvist, lite i skymundan. Medan Roma och Juventus rivstartade har Lazio varvat upp lĂ„ngsamt och spelar kanske sin bĂ€sta fotboll pĂ„ lĂ€nge just precis nu.
Ettan möter fyran, tvÄan möter trean, ena matchen ett huvudstadsderby och den andra nord-möter-syd. En Serie A-söndag kan inte bli bÀttre.
Lazio och trĂ€naren Stefano Pioli har haft tĂ„lamod med nyförvĂ€rv och har lĂ„tit de fĂ„ den startstrĂ€cka som behövs. SĂ€rskilt i tvĂ„ fall Ă€r det extra tydligt. HyperspĂ€nnande, formtoppade brassen Felipe Anderson tog tid pĂ„ sig att hitta sin roll i laget, men gör just nu nĂ€stan vad han vill pĂ„ planen. I 3â0-vinsten mot Sampdoria senast inledde han med att lekande lĂ€tt peta sig förbi en back och hitta Parolo snett bakĂ„t, följde upp med att borra in ett brutalt lĂ„ngskott i vĂ€nstra hörnet och avslutade med en dribbeltur frĂ„n halva planen dĂ€r han osjĂ€lviskt frispelade den andra orsaken till att Lazio gĂ„tt sĂ„ starkt pĂ„ slutet. Serbiske kraftpaketet Filip Djordjevic har petat sjĂ€lvaste Miro Klose, gjort sju mĂ„l under hösten och trivs alldeles utmĂ€rkt ihop med Anderson, Stefano Mauri och spelgeniet Antonio Candreva. DĂ€r har Roma nĂ„got att bita i.
Ăven söndagens andra italienska toppmöte blir hyperintressant, eftersom Napoli fortsĂ€tter att vara den europeiska toppfotbollens mest oförutsĂ€gbara lag. FĂ„ bra lag kan se sĂ„ dĂ„liga ut som Napoli, fĂ„ lag kan höja sig sĂ„ enormt mycket i enstaka matcher som Napoli. Normalt sett ska de inte kunna rĂ„ pĂ„ ett bĂ„de solitt och skarpt Juventus, men vĂ€ldigt lite Ă€r normalt med Napoli.
Det Ă€r mĂ€rkligt, men den spelare som kanske imponerade allra mest pĂ„ mig under det dĂ€r sagolika U17-vĂ€rldsmĂ€sterskapet 2013 var den som nĂ€stan spelade minst. Isak Ssewankambo kom skadad till turneringen och drog sedan pĂ„ sig en ny skada redan i första matchen och blev utbytt. ĂndĂ„ hann han visa sin skyhöga klass i det lilla han Ă€ndĂ„ hann med. Det var liksom tydligt att han drillats i en storklubb (Chelsea), hade ett större tempo i kroppen, en mer pĂ„taglig instinktiv förmĂ„ga att vĂ€lja rĂ€tt, en hög teknisk nivĂ„ i detaljerna.
Derby County Àr ett perfekt steg i precis rÀtt lÀge för Isak Ssewankambo.
SÄ hÀr ett par Är senare kÀnns det dessutom som att han tar rÀtt beslut inte bara pÄ planen, utan Àven utanför den. NÀr steget upp till Chelseas A-lag visade sig vara för stort flyttade Ssewankambo i somras till NAC Breda, tog omgÄende en startplats och gÄr nu, drygt ett halvÄr senare, vidare till Derby i Championship. Ett nÀrmast perfekt steg i precis rÀtt lÀge: med Steve McLaren (som kan sin hollÀndska fotboll och förmodligen har bra koll pÄ Ssewankambo) vid rodret gÄr The Rams starkt i Championship och kan vid vinst i toppmötet mot Ipswich ta sig upp pÄ direktplats till Premier League. Förhoppningsvis med Ssewankambo Ätminstone i truppen.
Tottenham Àr ingen klubb som Àr kÀnd för tÄlamod, dÀrför har det varit skönt att se hur alla suttit lugnt i bÄten under en höst dÄ vÀldigt mycket haltat, och lÄtit Pochettino fÄ göra sin grej i lugn och ro. För den har ju, pÄ lite lÀngre sikt, visat sig vara smÄtt revolutionerande. Det tog sin tid, men managern verkar till slut ha hittat rÀtt. Mycket av det dyra dödköttet frÄn förra sommarens (och förra managerregimen) galna shopping har lagts i frysboxen och Pochettino förlitar sig i stÀllet pÄ talanger ur de egna leden. Spelare som springer för klubben de vuxit upp i, inte för sig sjÀlva. Samtidigt har managern ocksÄ skÀrpt till en defensiv som ibland under hösten sÄg ut att vara pÄ League 2-nivÄ. Den osannolika 5-3-vinsten mot serieledande Chelsea bara nÄgon dag in pÄ det nya Äret kÀndes pÄ sÀtt och vis symbolisk: hÀr börjar en ny tid. Nu kan vi börja sikta uppÄt igen.
Samtidigt Àr den inte vÀrd nÄgonting om man inte kan slÄ ett pressat Palace, som fÄtt in förre spelarhjÀlten Alan Pardew som ny manager.
Ett argument som ofta anvĂ€nds emot La Liga Ă€r den smala toppen, att det egentligen bara finns tvĂ„ lag â ni vet vilka â som kan vinna och att det dĂ€rmed Ă€r en ganska ospĂ€nnande serie. Det ligger sĂ„ klart en del i det. Ăven om det har funnits uppstickare i perioder (Deportivo La Coruña nĂ„got Ă„r, Sevilla dĂ„ och dĂ„, Athletic Bilbao under Bielsa) sĂ„ handlar det över tid enbart om de dĂ€r tvĂ„ ClĂĄsico-kolosserna.
Kanske Àr det ÀndÄ pÄ vÀg att Àndras. Det Àr sÄ klart en lite vansklig jÀmförelse att göra (ligorna har spelat olika mÄnga omgÄngar till exempel), men just nu har faktiskt den enligt belackarna sÄ ojÀmna La Liga den jÀmnaste tabelltoppen av de stora europeiska ligorna med topp-sex inom Ätta poÀng. Motsvarande siffror för Premier League och Serie A Àr till exempel 13 och för Bundesliga hela 18 poÀng.
Atlético Madrid har under Simeone kÀmpat och slitit sig upp pÄ giganternas nivÄ, men har en darrig ekonomi och Àr alltjÀmt en sÀljande klubb. Visst, nyrekryteringarna har de senaste Ären varit briljanta, men att Är efter Är tvingas bygga om laget Àr bÄde kostsamt och besvÀrligt.
FrÄgan Àr om inte Valencia har minst lika bra, kanske till och med bÀttre, förutsÀttningar att utmana Barelona och Real Madrid? à tminstone över tid. Singaporianska miljardÀren Peter Lim har ju sedan övertagandet börjat styra upp den deprimerande misskötta klubben, verkar ha hyfsat lÄngsiktiga planer och har börjat fÄ in högprofilerade nyförvÀrv.
Förra omgÄngens vinst mot ett jul-och-klubblags-VM-segt Real Madrid behöver ju inte betyda nÄgot egentligen, men precis som i fallet med Tottenhams vinst mot Chelsea finns det ett symbolvÀrde för Valencia att de kunde vinna matchen just dÀr och dÄ. Det blev liksom ett sista bevis för att klubben och laget faktiskt Àr pÄ vÀg Ät rÀtt hÄll igen. I ganska hög fart.
Valencias vinst mot Real hade ju ocksÄ en effekt pÄ ligan i stort. AvstÄndet till serieledningen krymptes igen, efter en period dÄ Real Madrid sett nÀrmast oövervinnliga ut, och nu kan ett vÀrvningsbakbundet Barca (visst hade det behövts ytterligare nÄgon mittbacki januari?) eller Atlético (med symbolspelaren Fernando Torres pÄ plats igen) efter den hÀr matchen haka pÄ i den verkliga toppen.
Förutsatt att det blir en vinnare alltsÄ.
HÀromveckan hedrades ett gÀng amerikanska kulturgiganter pÄ den Ärliga Kennedy Center Honors-galan och bland annat rockade Lady Gaga Sting till tÄrar, vilket en imponerad Kjell HÀglund uppmÀrksammade hÀr.
Kennedy Center Honors har sÀnts sedan 1978 och Àr en storvulen förestÀllning med hyllningstal och bombastiska framtrÀdanden till kulturelitens Àra. De hedrade Àr fem Ät gÄngen, gÀrna en mix av klassiska kompositörer, dansare, filmstjÀrnor och poplegendarer. Presidenten Àr pÄ plats och publiken brukar vara namnkunnig. Visst blir det lÀtt pompöst och stelt och visst Àr det ofta samma gamla storheter som man redan sett prisbelönade i en massa andra sammanhang, men det kan ocksÄ uppstÄ magiska smÄ ögonblick.
HÀr Àr mina tio favoritstunder frÄn galan under Ären:
Ibland Àr de största stunderna de som inte gör sÄ mycket vÀsen av sig. NÀr en komikerveteran som Letterman ska hyllas blir det förstÄs uppsluppen skrattkavalkad. DÀrför kÀnns det lite extra i magen nÀr Ray Romano blir personlig pÄ scenen: »Min pappa dog innan jag hann sÀga att jag Àlskade honom. Jag vet, du Àr bara 65, du ser ut att mÄ bra, hjÀrtat funkar, men jag tar inga risker! Jag Àlskar dig«. Vill du se en rolig Tina Fey, sköna gamla Late Show-klipp och höra Jimmy Kimmel berÀtta om Letterman-tÄrtan hans mamma gjorde Ät honom nÀr han fyllde 16 kan du se hela klippet, annars kommer Romano vid 12:30.
Musikaliskt Àr det mÄhÀnda ostadigt, hon Àr sÄ nervös att hon knappt kan sjunga i början, men kÀnslan Àr desto starkare. Vem kan vÀrja sig mot pappa Johnnys frenetiska tÄrbortblinkande? I finalen börjar Àven president Clinton att grÄta. Hoppa till 3:45.
NÀr Jon Stewart avslöjar sanningen om Bruce Springsteens bakgrund frustar frackpubliken av skratt. Missa inte handslaget mellan de tvÄ bossarna pÄ balkongen.
Jag vet inte vad det Àr med det hÀr framtrÀdandet, men det trollbinder mig. SÀllan har den slitna puffstrofen »sÄ har du aldrig hört den göras förut« passat bÀttre.
Robert Downey Jr Àr mÀrkbart berörd nÀr han pratar om sin vÀn, mentor och »once-in-a-lifetime-wise-man« Elton John. Blicken mellan dem nÀr han kallar honom »lifesaver«... Man vill ju veta vad som hÀnde dÀr. Sist i klippet ocksÄ Heather Headleys ljuvligt svulstiga version av Your Song.
SÄ mÄnga trötta skÀmt om giftermÄl Elizabeth Taylor mÄste ha hört i sina dar! HÀr kommer Ànnu ett. Publiken smÄskrockar lite artigt, men Taylor sjÀlv tycker antingen att det var det roligaste hon hört i mannaminne eller sÄ vill hon göra nÄgon sorts ironisk poÀng. Eller bara vara lite bjussig. Skruva upp ljudet och njut. Det hÀnder cirka tio minuter in.
Det finns mycket smÄgodis i det hÀr klippet: Paul McCartneys reaktion pÄ James Taylor, fruns huvud mot hans axel, Michelle Obamas »Oh my gosh« till Mavis Staples entré, övergÄngen till en övermÀktig Hey Jude och det ivriga ljusviftandet frÄn bland andra John Lithgow i publiken. GÄshud.
Hoppa till 12:30. Ja, det Àr ett lÀttköpt trick, men nÀr Garth Brooks sjunger Goodnight Saigon och scenen fylls av en brokig skara krigsveteraner som hÄller om varandra till textrader som »We would all go down together« och publiken flyger upp pÄ fötter sÄ Àr det som att dra harts över kÀnslostrÀngarna. Gillar sÀrskilt den vithÄriga kvinnans lilla bröstklapp pÄ slutet. För mer i samma anda, se hedrandet av Steven Spielberg.
Att skÄdisen Kristin Chenoweth ocksÄ har en imponerande pipa vet dom flesta, men 14 minuter in hÀr visar hon var skÄpet ska stÄ i den annars ganska oglamorösa A Spoonful of Sugar. Notera Pavarottis tappade haka.
Bara en plats kvar! SÄ mÄnga höjdpunkter att vÀlja bland. Det hysteriska Mel Brooks-medleyt? NÀr Yolanda Adams blÄser James Brown av stolen med Georgia on my mind? Den lekfulla avslutningen pÄ Brian Wilson-hyllningen nÀr det regnade badbollar frÄn taket och stel-publiken blev som förtjusta smÄbarn? Dolly Parton-extravaganzan? Beyoncés knockout-nummer-1 eller Beyoncés knockout-nummer-2? Eller varför inte nÀr Steve Martin tog pÄ sig Àran för Paul Simons framgÄngar? Nja, det fÄr bli denna:
SÄ mycket soul-royalty i detta klipp, hoppa med fördel 11 minuter in. Först glider Stevie Wonder in frÄn höger pÄ nÄgot sorts svÀvarpiano, sen fÄr han sÀllskap av Ray Charles som hÀr gör sitt sista KCH-framtrÀdande före sin död. Efter en svÀnginledning som nÀstan fÄr Quincy Jones att gunga över balkongrÀcket tar Charles ner tempot. Den dÀr lite Äldrade, spruckna rösten som pratsjunger om vÀnskap och saknad: »My buddy... my buddy, your buddy misses you«. HjÀrtskÀrande. Det verkar ocksÄ Quincy Jones tycka som inte kan sluta grÄta.
Dela gÀrna med dig av dina favoritklipp!
I gÄr meddelade Netflix att nya serien Marco Polo kommer att ÄtervÀnda med en andra sÀsong senare i Är. StreamingtjÀnsten offentliggjorde ocksÄ premiÀrdatum för fyra nya komedi- och dramaserier som kommer att ha premiÀr i vÄr. Alla avsnitt kommer som vanligt att lÀggas ut pÄ en gÄng.
Komediserie skapad av Tina Fey. Handlar om Kimmy (Ellie Kemper), som rymmer frÄn en domedagssekt och bestÀmmer sig för att ta tillbaka sitt liv och starta pÄ nytt i New York City. Med stora ögon och lÀtta steg lÄter hon inget stÄ i hennes vÀg. Jane Krakowski, Tituss Burgess, och Carol Kane medverkar. Första sÀsongen bestÄr av 13 avsnitt.
Ny psykologisk thriller dÀr Johan Renck har regisserat första avsnittet. Handlar om Familjen Rayburn, vars Àldste son, tillika svarta fÄr, ÄtervÀnder hem och vÀcker liv i undangömda kÀnslodemoner som hotar att splittra familjen. StjÀrnspÀckad ensemble med bland andra Kyle Chandler, Ben Mendelsohn, Linda Cardellini, Norbert Leo Butz, Jacinda Barrett, Jamie McShane, Enrique Murciano, Sissy Spacek, och Sam Shepard. Exekutiva producenter Àr Todd A. Kessler, Daniel Zelman och Glenn Kessler som tidigare skapat Damages. Visas i 13 avsnitt.
Första Marvelserien hos Netflix, som ju planerar att slÀppa hela fyra serier och en miniserie. Handlar om Matt Murdock (Charlie Cox), som Àr blind, men som med extraordinÀra sinnen kÀmpar mot orÀttvisor som advokat pÄ dagen och som superhjÀlten Daredevil pÄ natten. Rosario Dawson, Vincent D'Onofrio, Deborah Ann Woll och Elden Henson syns i övriga roller. 13 avsnitt.
Komediserie. Handlar om radarparet Grace (Jane Fonda) och Frankie (Lily Tomlin), vars liv vÀnds upp och ner nÀr deras mÀn lÀmnar dem för varandra. Tillsammans möts de en ofrivillig omstart i 70-ÄrsÄldern, i 2000-talets vÀrld. Martin Sheen, Sam Waterston, Brooklyn Decker, Ethan Embry, June Diane Raphael och Baron Vaughn medverkar. 13 avsnitt.
Netflix fortsÀtter Àven att bredda utbudet för barn och familjer. Kommande veckor lanserar Netflix en rad titlar. DreamWorks Animations MÀsterkattens Àventyr (16 januari), Ever After High: Spring Unsprung (6 februari) och sÀsong tvÄ av succéserien Mako Mermaids (13 februari).
Vad sÀger ni, nÄgot som lÄter intressant?
Vi ÀÀÀlskar ju Neil deGrasse Tyson hĂ€r pĂ„ TVdags (om Ă€n med viss skepsis till hans Cosmos-reboot) â alltid briljant verbal nĂ€r han vajar den vetenskapliga fanan i den upplysta vĂ€rldens talkshows, det vill sĂ€ga hos Jon Stewart, Stephen Colbert och Bill Maher.
SÄ vi gÄr vÀldigt mycket i gÄng pÄ nyheten om att National Geographic Channel nu under vÄren ger Tyson en egen soloshow, döpt efter hans podcast, Star Talk. Det blir ett klassiskt talkshowupplÀgg med livepublik, i suverÀn miljö: Hayden Planetarium pÄ New Yorks naturhistoriska museum (vilket Tyson till vardags chefar över).
Neil deGrasse Tysons uttalande i pressreleasen:
»Cosmos allowed us to share the awesome power of the universe with a global audience in ways that we never thought possible. To be able to continue to spread wonder and excitement through Star Talk, which is a true passion project for me, is beyond exciting. And National Geographic Channel is the perfect home as we continue to explore the universe.«
Star Talk with Neil deGrasse Tyson fÄr premiÀr pÄ National Gegraphic Channel i april.
Visst kan vi alla vara dÄliga pÄ att lÀsa signaler ibland, men det mÄste brÀnna lite extra nÀr man inser att man rÄkat sumpa chansen att dejta en av vÀrldens vackraste kvinnor.
Natten till igÄr hÀnde just detta Jimmy Fallon, som fick reda pÄ den sanna historien bakom hans första möte med Nicole Kidman. Kidman och deras gemensamma vÀn Rick kom hem till Fallon för vad han trodde var att prata om en möjlig roll i Kidmans film. Hon hade dock helt andra intentioner... Stackars Fallon vet inte hur han ska reagera nÀr detta uppdagas, vilket resulterar i rent tv-guld.
Man kan ju inte lÄta bli att undra vad som hade hÀnt om deras »hang out« hade gÄtt liiiiite bÀttre...
Precis som igÄr, nÀr det gÀllde Spung, sÄ var det TVdags som var expertrösten nÀr SVT:s Svenska tv-historier i kvÀll handlade om Carin Mannheimers Svenska hjÀrtan.
Jag minns hur oerhört berörd jag blev av slutscenen i dess premiÀravsnitt 1987: nÀr en berusad och uppbrusad Thorsten (Ulf Qvarsebo), efter ett urspÄrat nyÄrsfirande med radhusgrannarna, ensam drog omkring med grÀsklipparen i mörkret och snömodden utanför. Jag kopplade direkt till en tidig, blöt midsommardagsmorgon tio Är tidigare, dÄ jag 13 Är gammal halvt skrÀckslaget sÄg hur en kompis till mina förÀldrar promenerade rakt ut i den gotlÀndska viken iklÀdd sin nya gabardinkostym, som sedan inte gick att rÀdda ens med folkhemslyxen kemtvÀtt.
DÀr Mad Men skildrar den amerikanska populÀrkulturidentitetens tillblivelse skildrade Svenska hjÀrtan det svenska folkhemsbyggets identitetsupplösning.
Tidigare det Äret, 1977, hade jag sett min första Carin Mannheimer-serie, LÀra för livet, som med en dramanervig vardagspolitisk realism skildrade högstadielivet som jag sjÀlv skulle trÀda in i den hösten, och som med bÄde uppgivenhet och energisk empati visade vad som hÀnde nÀr LÀroplanen omsattes i det svenska miljonprogrammets redan chanserade praktik.
Och nĂ€r Svenska hjĂ€rtan tio Ă„r senare skildrade min förĂ€ldragenerations villavardag pĂ„ ett slags liv och död som jag inte riktigt förstĂ„tt tidigare â vad som blivit av deras fria drömmars betydligt mer fastlĂ„sta vuxenliv sedan de första gĂ„ngen trĂ€tt in i denna för evigt bindande, bĂ„de kĂ€rleksfulla och frĂ€tande, arketypiska och samhĂ€llskontraktsliga granngemenskap â ja, dĂ„ hade liksom hela mitt vĂ€sen ringats in av Carin Mannheimer.
Svenska hjÀrtan var alltsÄ för mig vad Matthew Weiner velat göra med Mad Men. Och dÀr Mad Men skildrar den amerikanska populÀrkulturidentitetens tillblivelse skildrade Svenska hjÀrtan det svenska folkhemsbyggets identitetsupplösning; en sorts fördjupning och synkorrigering av Scener ur ett Àktenskap dÀr Mannheimer Àr politiskt feministisk medan Ingmar Bergman var opolitiskt patriarkal.
Hela Svenska hjĂ€rtan finns, liksom flera andra av Carin Mannheimers tv-serier, pĂ„ SVT Ăppet arkiv, inklusive hennes sista verkliga storverk för tv-rutan, dramatiseringen i fyra delar av Victoria Benedictsson-romanen Fru Marianne med Cecilia Frode (med reservation för att jag har blott vaga minnen av Solbacken: Avd. E som jag mĂ„ste se om hĂ€rnĂ€st).
Dock inte Saltön, tack och lov. Som lyckligtvis inte blev det allra sista vi fick se av Mannheimer pĂ„ SVT, i och med att hennes teaterkomedi I sista minuten filmades för sĂ€ndning förra sommaren och dĂ€r Carin Mannheimer en sista gĂ„ng Ă„tervĂ€nde till sina eviga folkhemsteman â fast ur en lite mer försonlig pensionĂ€rskomisk synvinkel i stĂ€llet för Svenska hjĂ€rtans mitt-i-livet-densitet.
Men börja gĂ€rna med det tredje avsnittet av Dramat i soffan, en SVT-dokumentĂ€rserie frĂ„n 2004 (ocksĂ„ pĂ„ Ăppet arkiv) som avverkar »Göteborgsrealismen« utifrĂ„n den göteborgska tv-teatertraditionen under 1970-talet som metodologiskt kombinerade Brecht och fransk nya vĂ„gen med ett slags nyskapande svenskproggig cinĂ©ma vĂ©ritĂ© och vars idĂ© om »reportageteater« utgjorde den perfekta plattformen för Carin Mannheimer. Bilden hĂ€r ovan Ă€r hĂ€mtad ur hennes debut-tv-serie Fosterbarn frĂ„n 1971 och sĂ€ger redan massor om vad som ska bli Mannheimers signum â kombinationen av avvĂ€pnande kĂ€nslomĂ€ssig nĂ€rvaro och kliniskt kompromisslös regissörsblick.
KvĂ€llens Mannheimer-avsnitt av Svenska tv-historier finns nu pĂ„ SVT Play, och flera av Carin Mannheimers dramaserier finns pĂ„ SVT Ăppet arkiv.
Inför den 13 april och femte sĂ€songen av Game of Thrones, tĂ€nkte jag, som en service till er lĂ€sare som glömt av tidigare sĂ€songer en smula, recappa rubbet av Game of Thrones hittills, som jag ser det. SĂ€songsvis, alltsĂ„, men enligt min recapmodell frĂ„n sĂ€song 4 â jag gĂ„r igenom de viktigaste hĂ€ndelserna för varje karaktĂ€r, och ger pĂ„ sĂ„ sĂ€tt en överskĂ„dlig bild av varje sĂ€songs utveckling.
Att se om det allra första avsnittet nu, efter fyra hela sÀsonger, Àr som att besöka gamla vÀnner. SÄ otroligt tydligt och snyggt hela upplÀgget presenteras!
Redo? Som vanligt Àr dessa recaps helt beroende av er medverkan i kommentarsfÀlten, sÄ tveka inte att skriva!
Det allra första avsnittet sÀtter verkligen tonen för hela sÀsongen. Det förstod jag ju inte nÀr jag sÄg det första gÄngen. DÄ var jag mest irriterad och förvirrad (lÀste inte böckerna förrÀn efter sÀsong 1) över att det var sÄ mÄnga karaktÀrer och att det inte gick att lÀsa ut vem som var huvudperson. Jag var sÄ nÀra att sluta att titta, men fortsatte pÄ grund av att detta Àr den enda fantasyserie som finns, och dÄ har man inte rÄd att vara krÀsen! Men att se om avsnittet nu, efter fyra hela sÀsonger var som att besöka gamla vÀnner. SÄ otroligt tydligt och snyggt de presenteras! Hela avsnittet Àr en enda lÄng plantering, frÄn det att Eddard hugger huvudet av desertören och deklarerar att en riktig Lord utför sitt smutsiga arbete sjÀlv, som kontrast till att Joffrey lÄter sin bödel Ser Payne hugga huvudet av honom sjÀlv i slutet av sÀsongen. NÀr Tyrion örfilar Joffrey Àr det ocksÄ en plantering till att han blir anklagad för mordet pÄ den lille skitungen i sÀsong 4, liksom Daenerys kokheta badande i första avsnittet Àr en förespegling om drakarnas födsel i slutet av sÀsongen. Hittar ni fler? Skriv i kommentarsfÀltet!
Kung Robert Baratheon kallar sin gamle vÀn Eddard Stark till huvudstaden i Westeros för att bli den nya kungens hand, dÄ den gamla mystiskt dött strax innan. Eddard, en karg nordbo, gÄr motvilligt med pÄ det och tar sina döttrar med sig till huvudstaden Kings Landing. DÀr upptÀcker han att kungen inte Àr sÄ rÀttrÄdig som man kan tro, utan snarare en suput som föredrar vin och horor framför att regera. Under sin Àmbetstid upptÀcker Eddard Àven att kungens barn antagligen inte Àr Àkta avkommor till honom utan att drottningen avlat dem tillsammans med sin tvillingbror. Denna upptÀckt kostar honom huvudet, och inbördeskrig utbryter dÄ norden mobiliserar för att först befria Lord Stark (han Àr tillfÄngatagen först) och sedermera hÀmnas honom.
Samtidigt pÄ andra sidan havet sÀljer Viserys sin syster Daenerys till ryttarlorden Khal Drogo. Viserys hoppas pÄ att pÄ sÄ sÀtt kunna fÄ tillgÄng till Khalens enorma hord av fruktade krigare, ta dem över havet och Äterta den tron som Robert Baratheon stal frÄn syskonens far, 20 Är tidigare. Planen gÄr dock inte riktigt som Viserys tÀnkt sig, och han blir sedermera mördad av sin systers man. Daenerys blir sen Khaleesi (drottning) över sin Khals folk nÀr Drogo blir skadad och dör. De tvÄ berÀttelserna har egentligen inget med varandra att göra, och sÄ ska det förbli över fem sÀsonger.
Uppe vid den ismur som skiljer Westeros frÄn de barbariska isvidderna fÄr nattvÀktarna tecken pÄ att nÄt stort nÀrmar sig och att de Àr alldeles för fÄ bemannade för det hot som kommer. Ingen annan bryr sig om detta och sÄ kommer det förbli i fyra sÀsonger.
NÄvÀl, vi tar oss igenom varje rollperson lite kort och koncist:
Jamie
Börjar sÀsong ett med svikt i stegen, och sÀtter tonen rÀtt rejÀlt med att kasta ut en tioÄring frÄn ett torn, knulla sin syster och svassa runt som en jÀvligt nöjd katt. NÄnstans pÄ sin rustning har han ristat in orden SWAG, det Àr jag helt sÀker pÄ. SjÀlvgodheten rÀcker inte lÀnge dock, dÄ han lite förhastat spöar kungens hand och vÀn, Eddard Stark och dödar dennes livvakter och tvingas fly. Jamie blir förnedrad av kung Robert, hÄnad av sin far som vill att han ska gifta sig och ta över Casterly Rock och sluta vara en simpel livvakt och slutligen tillfÄngatagen av Lady Stark och fastspikad vid en pÄle för att vara krigsfÄnge under stor del av sÀsong 2. Fall from grace kÀnns jÀvligt passande hÀr.
Cersei
Presenteras som ganska olycklig och iskall. Hennes mer diaboliska sidor kommer vÀxa fram mer och mer under sÀsongen och vidare i andra sÀsonger. Fattar inte speciellt mycket beslut, men insinuerar mer. En klassisk spindel i nÀtet som drar i trÄdar. Man kan sÀga att det Àr hon som bestÀmmer att Jamie ska kasta ut Bran frÄn tornet, men bara genom att sÀga: »He saw us.« Hon ber honom aldrig riktigt göra nÄgot. Cerseis resa gÄr frÄn passiv och olycklig isdrottning till makten bakom tronen. Dock litar hon lite för mycket pÄ sin förmÄga att styra sin son. Joffrey har inga planer pÄ att lÄta nÄgon bestÀmma över sig.
Tyrion
Ăr nog den som har minst karaktĂ€rsutveckling genom sĂ€songen. Börjar full och sarkastisk och slutar full och sarkastisk. Fast nu som kungens hand. Mellan första avsnittet hinner han dock göra sig till fiende med sin systerson, besöka muren, bli anklagad för mordförsök pĂ„ Bran, bli tillfĂ„ngatagen, klara sig ur knipan med hjĂ€lp att Ă„beropa »trial by combat« (vilket han försöker Ă€ven nĂ€sta gĂ„ng han hamnar i rĂ€ttsligt trubbel, med katastrofala resultat SNYFT OBERYN SNYFT). Sen fĂ„r han ett gĂ€ng barbariska stamkrigare pĂ„ halsen och försöker delta i strid, som han missar pga blir nedtrampad av sina egna krigare. Och just ja, han blir kĂ€r i mystiska Shae och smugglar in henne i Kings Landing fast pappa Tywin sagt bestĂ€mt nej.
Pappa Tywin
Dyker upp i slutet av sÀsongen nÀr inbördeskriget Àr igÄng. Han sÀger sarkastriska saker och flÄr en ren. Pappa Tywin Àr fett cool. Och utser Tyrion till sin stÀllföretrÀdande kungens hand nÀr Joffrey blir kung.
Joffrey
Joffrey, först av sitt namn, sedermera kung över Westeros, Àr en liten snubbnÀst psykopat som genom hela sÀsong 1 har till enda syfte att fÄ alla att hata honom. Han Àr feg, ogin och grym. Och han gillar alldeles för mycket att bli kung. NÄgot han blir efter sin fars död i slutet av sÀsongen. Sportar Àven fantasykungars motsvarighet till kepsen bakofram, med kronan neddragen i pannan och lite pÄ snedden. Tufft.
Pappa Eddard
Sticker till Kings Landing med rĂ€ttrĂ„dighet i blick. Blir genast insyltad i konspirationen â vems barn Ă€r det egentligen? Hittar ett gĂ€ng mörkhĂ„riga bastarder som Ă€r kungens barn, och dudududuuuuu kungens barn inom Ă€ktenskapet Ă€r ljushĂ„riga! Som alla Lannisters! NĂ€r kung Robert dör sĂ„ gör Eddard det enda rĂ€tta och verkar för att Roberts bror Stannis ska ta över. Detta gör att han arresteras för förrĂ€deri och sedermera avrĂ€ttas, efter att förödmjukande tvingats erkĂ€nna att han Ă€r en förrĂ€dare inför hela Kings Landing. Halshuggningen av Eddard Starks Ă€r den första chockscenen i Game of Thrones, som sedan följs av en rĂ€cka lika chockerande dödsfall i kommande sĂ€songer. En scen som fick hela sociala mediahavet att bĂ€va och gunga.
Arya
Yngsta dottern i Stark-familjen Àr en pojkflicka som inte vill bli en Dam. Tvingas med till Kings Landing dÀr hon undervisas i fÀktning. Lyckas fly nÀr skiten trÀffar flÀkten och reser i slutet av sÀsongen norrut med en nattvÀktare.
Jon
Han vet verkligen ingenting. Familjens bastard, som oÀlskad av modern beger sig till muren för att bli en del av det stolta nattvÀkteriet. Men tji fÄr han, dÄ det inte Àr nÄgra hjÀltar han fÄr till stridsbröder, utan snarare fattiga och smutsiga tjuvar som valt muren framför avrÀttning (eller kastrering!). Jon Àr en gnÀllig surkart, men med ett hjÀrta av guld. Han stÄr vid sitt ord att gÄ med, trots att han uppenbarligen Ängrar sig som fan. NÀr pappan blir tillfÄngatagen vill han bryta sitt ord (nÄgot vi vet straffas med döden sen avsnitt ett), men blir tillbakahÀmtad av sina kamrater.
Robb
Blir pappas eftertrÀdare nÀr denne förlorar huvudet. Nordborna drabbas av rojalistisk yra och utropar honom till Kung i norden! Han marcherar i slutet av sÀsongen ned mot Kings Landing. Gör en ödesdiger överenskommelse med Lord Frey för att fÄ komma över Freys viktiga bro med sin armé. Att han sedan bryter den överenskommelsen kommer han bittert Ängra i sÀsong 3.
Sansa
Ăldsta dottern i Starkfamiljen. Vill bli en dam. FörĂ€lskar sig pĂ„ smĂ„flicksvis med Joffrey, som hon ocksĂ„ trolovas med. FĂ„r med största tydlighet reda pĂ„ vad som hĂ€nder med oskyldiga töser i tronernas spel. Avslutar sĂ€songen som gisslan i Kings Landing.
Bran
Blir nedputtad frĂ„n ett högt torn av Jamie i avsnitt ett. Ăr sen genomgĂ„ende negativ hela serien igenom (vilket jag ocksĂ„ skulle bli om jag blev nedknuffad frĂ„n ett torn). Ăverlag Ă€r Stark-barnen rĂ€tt gnĂ€lliga hela tiden i sĂ€song 1. Det Ă€r ibland svĂ„rt att se varför man ska heja pĂ„ dem. BĂ„de Sansa och Arya Ă€r jĂ€tteotrevliga mot sin rĂ€ttrĂ„dige far tillexempel.
Rickon Àr med för lite för att nÀmnas. Han verkar hÀnga mest i borgens krypta.
Lady Stark
Mobbar ut Jon till murtjĂ€nst, men Ă€r i övrigt en rĂ€ttrĂ„dig och sammanbiten Lady. Ă
ker inkognito ned till Kings Landing för att varna Eddard om att det antagligen var en Lannister som försökte mörda deras son (hon tror dock att det Àr Tyrion). PÄ vÀgen hem tillfÄngatar hon Tyrion och tar honom till The Eyrie, slottet bland molnen, vilket Àr början pÄ inbördeskriget dÄ det fÄr Jamie att slÄ ned Eddard och sen fly till pappans armé, för att sedan bli tillfÄngatagen av Lady Stark pÄ slutet. Slutsats: Lady Stark kicks ass. Min favoritscen Àr nÀr hon fÄtt reda pÄ att hennes man Àr död och flyr ut i skogen för att fÄ grÄta. TyvÀrr mÄste hon ta hand om sin unge son som försöker mörda ett trÀd med sitt svÀrd. Skiftet mellan sorg och plikt Àr helt hjÀrtskÀrande.
Theon
Stackars Theon. Han Àr gisslan (eller skyddsling som de sÀger i stÀllet) hos Starks efter pappans misslyckade uppror ett tiotal Är tillbaka i tiden. Hopplöst förÀlskad i Robb (kolla bara vilka blickar han ger honom, jag lovar!) och vill sÄ gÀrna vara en riktig Stark. Faller först pÄ knÀ och deklarerar sin lojalitet inför Robb nÀr han utropas till Kung i Norden. Det hÄller ungefÀr till första avsnittet i sÀsong 2 som jag minns det. Men mer velig kappvÀndare Àn Theon fÄr man leta efter. Mitt hjÀrta blöder alltid lite för honom, serien igenom.
Robert
Super och ligger. ErkÀnner villigt att han Àr en dÄlig kung. Blir dödad av ett stort vildsvin nÀr han Àr pÄ jakt.
Renly
Fager yngre bror till Robert. Vill bli kung. Ser sin chans att samla arméer tillsammans med rosornas riddare ser Loras Tyrell, nÀr Robert dör.
Viserys
Ăr arg och hotar sin syster med att hon inte vill vĂ€cka draken (lustigt nog Ă€r det vad vi kallade vĂ„r dotters kolikanfall nĂ€r hon var tvĂ„ mĂ„nader, att vĂ€cka draken, har inte sett sambandet förrĂ€n nu). Han sĂ€ljer sin syster till Khal Drogo och försöker sen hĂ€vda sin rĂ€tt som kung över Westeros. Det lönar sig inte, utan han blir mördad av Drogo nĂ€r han drar vapen i ryttarfolkets stad dĂ€r det Ă€r förbjudet. Ăr nog den gnĂ€lligaste rollpersonen i hela sĂ€song 1. Inte ens Sansa stark Ă€r vĂ€rre.
Daenerys
Blir bortgift till musklige Khal Drogo. Efter lite tveksamt grÄzonssex blir hon ÀndÄ förÀlskad i honom och vinner Àven hans folks hjÀrta. NÀr Drogo blir skadad försöker hon köpa hans liv tillbaka med magi, vilket gör att hon förlorar sin ofödde son (som ska bestiga vÀrlden, rÀtt osmakligt nÀr man tÀnker pÄ det) och sin Àlskade. SÀsongen avslutas med att hon gÄr rakt in i lÄgorna pÄ sin makes dödsbÄl, och i den pyrande askan klÀcker tre drakar. Man kan sÀga att draken blev vÀckt till slut, men det var inte Viserys som vaknade.
Lord »Spindeln« Varys
Lurkar i maktens korridorer. Sitter i kungens lilla rĂ„d och verkar ha spioner överallt. Man tror att han ska hjĂ€lpa Eddard i slutet, men gör det inte. Allt för »rikets bĂ€sta«. Dvs han tror att han kan undvika inbördeskrig om han stödjer Joffrey. Ha ha. ĂndĂ„ ganska sympatisk.
Lord Petyr »Lillfinger« (Littlefinger) Baelish
VÀlsmord bordellÀgare och den som har hand om statens kassa. Har ett finger med i alla smetar och Àlskar Lady Stark till vanvettets grÀns. Har en lÄngtgÄende plan. Lita inte pÄ honom. Han börjar som sneaky som fan, och slutar som sneaky som fan. En favoritkaraktÀr.
Hunden
Lojal, Àrrad tjÀnare till Joffrey. Presenteras som ett kÀnslokallt monster. Har inte sÄ mycket plats i sÀsong ett, men kommer ha mer i senare sÀsonger.
Khal Drogo
Musklig ryttarkung med begrÀnsat ordförrÄd. HÄrd och karg men med en genuin kÀrlek för sin silverljusa hustru. Dör pga ovilja att rengöra ett sÄr han fÄtt i en duell.
Jamie Ă€r tillfĂ„ngatagen av Lady Stark och NordangĂ€nget med Nordens Kung Robb i spetsen. De har vunnit nĂ„gra stora segrar. Arya Ă€r pĂ„ flykt, och Sansa Ă€r fĂ„nge i Kings Landing. Joffrey sitter pĂ„ jĂ€rntronen. Inbördeskriget Ă€r ett faktumâŠ
Vad har jag missat? Vem har jag missat? Vilka Àr era favoritscener i sÀsong ett? Favoritcitat? Skriv för tusan! Men undvik bokspoilers för sÀsong 5. Dock tycker jag att man nu fÄr diskutera första boken och dess likheter och olikheter med sÀsong 1 om man vill!
Game of Thrones sÀsong 5 har svensk premiÀr den 13 april, dagen efter USA-premiÀren.
Diegetisk musik. Det mÄste vara ett av filmvetenskapens sÀmsta begrepp. Diegetisk, ett trÀigt, torrt, akademiskt ord, formulerat utan kÀrlek till filmkonsten. Speciellt om man betÀnker den ström av skönhet den diegetiskt lagda musiken innefattar. Vi hör det rollfiguren hör, den fiktiva verkligheten som avbildas för oss i publiken Àr den enda som existerar. Inget pÄlagt, inget som kommuniceras ovanför berÀttelsen. Film blir sÀllan lika nÀrgÄngen som nÀr vi som tittare bjuds in att uppleva det vÄra antagonister och protagonister kÀnner, ser och hör.
KÀnslor dras till sin spets. Celine Dions röst blir en katalysatorisk karaktÀr i rummet, en ande som gÄr genom scenen och balanserar den labile Steve, blir ett stöd för Die och en lösgörande kraft för den deprimerade Kyla.
Kanske Àr det dÀrför jag ofta instinktivt vÀnder mig mot frÀsigt musiklagda scener dÀr en rollgestalt sjÀlvsÀkert rör sig genom scenerier till musik som till synes bara hörs för oss som ser pÄ. TvÄ tydliga exempel som belyser motsatsförhÄllandet finns hos Quentin Tarantino. Först i regidebuten Reservoir Dogs frÄn 1992. Efter en karaktÀristiskt Tarantinosk dialogdriven inledning pÄ en restaurang följer en sekvens dÀr filmens huvudpersoner rör sig ner för en gata i ultrarapid till tonerna av George Bakers Little Green Bag. Lyft ur sitt sammanhang Àr scenen inte bara bisarr, all kÀnsla den försöker förmedla i form av tuffhet löses upp, blir krystad.
TvÄ Är senare i Pulp Fiction har greppet förÀndrats. NÀstan all musik filmen igenom Àr strikt diegetisk. Allt, frÄn Chuck Berrys You Never Can Tell i Mia Wallaces och Vincent Vegas dansscen till Kool and the Gangs Jungle Boogie, strömmar ur diverse stereoapparater. Vi upplever det filmens huvudpersoner upplever. StÀmningar, kÀnslolÀgen och toner Àr desamma för oss som för dem.
Det kanske bÀsta exemplet frÄn filmen ses nÀr Mia Wallace efter en utekvÀll med Vincent Vega sÀtter pÄ Urge Overkills Girl, You'll Be A Woman Soon. Medan Vincent Vega resonerar i bostadens badrum om hur en drink, inte mer, rÀcker innan han tackar för sig, dansar Wallace för sig sjÀlv i vardagsrummet till textrader om att han »is not your kind«. Den sexuella spÀnningen i scenen Àr tydlig och tar nÀstan fysisk form genom Tarantinos musikval. (Ett annat lysande exempel frÄn Tarantinos filmer Àr Àven anvÀndningen av The Delfonics i Jackie Brown, stÀndigt nÀrvarande med sin sensuella nerv i scenerna titelfiguren och kÀrleksintresset Max Cherry. Detta efter att filmen inletts med ett krystat, Reservoir Dogs-liknande cool walk-montage till Bobby Womacks Across the 110th Street.)
I dag tycks Tarantino mer eller mindre helt ha lÀmnat det diegetiska greppet bakom sig. Hans filmer fylls i stÀllet av anakronistiska musikval dÀr motstÄndsattentat under andra vÀrldskriget tonsÀtts av David Bowies Cat People och scener frÄn det amerikanska slaveriet ackompanjeras av raprader frÄn Rick Ross. Vad karaktÀrerna hör sjÀlva Àr oklart.
De senaste Ären Àr det frÀmst tvÄ andra amerikanska regissörer som har förgyllt sitt berÀttande med popmusikens emotionellt laddade toner: Sofia Coppola och Xavier Dolan.
Coppola tog vÀgen tillbaka till det delade musikaliska uttrycket efter en Marie Antoinette-utflykt med samma anakronistiska musikanvÀndning som hos Tarantino. I efterföljande Somwhere fanns en makalöst vacker scen pÄ en skridskorink dÀr huvudpersonen Johnny Marco iakktar sin dotters konstÄkning till tonerna av Gwen Stefanis Cool. Det Àr en scen laddad av oskuldsfullhet, av den kommersiella popens rena simpelhet. Vi i publiken bjuds in att iakta dottern Cleo ur hennes sargade och famlande fars ögon. Intimiteten sedan sönderlagen i den efteföljande bilscenen dÀr Marco visar sig helt sakna insikt i sin dotters liv.
Ett liknande ögonblick finns Àven i Sofia Coppolas senaste film, The Bling Ring, om ett gÀng ungdomar som bryter sig in hos olika celibriteter för att lajva lyxigt the hills-liv. I en scen ser vi rollfiguren Marc gör sig ordning för att gÄ ut. Genom en webbkameras vakande öga ser vi Marc röka grÀs och lyssna pÄ Ester Dean och Chris Browns Drop It Low. Men scenen saknar den voyeuristiska laddning som finns i filmens inbrottssekvenser. DÀr vilar kameran pÄ lÄngt avstÄnd, liksom iakttar vÄra antihjÀltar utföra sina dÄd. Tack vare Marcs webbkamera Àr vi istÀllet inbjudna att delta. Medan han nynnar med i Drop It Low blir vi i publiken en del av ett rituellt förberedelsearbete dÀr musiken spelar en avgörande roll. För Marc i stÀmningshöjande syfte, för oss i publiken som en knutpunkt mellan oss tonÄrsrummets intima ritualer.
Franskkanadensaren Xavier Dolan har i sin musikanvÀndning ofta vandrat i Sofia Coppolas fotspÄr. Genom sin anvÀndning av kontemporÀr popmusik har han ofta laddat sina scener med lika mycket kÀnslor som han adderat ett extra estetiskt lager. I en intervju med Vogue frÄn 2013 beskrev Dolan det som ett grepp för lÀnka samman publik och berÀttande:
»People use music to connect emotionally with the story regardless what theyâre watching. Of course ideally everything is symbiotic . . .«
I sin kanske största cinematiska triumf hittills (Dolan Àr blott 25 Är gammal), Laurence Anyways frÄn 2010, anvÀnder han Depeche Modes Enjoy the Silence i bakgrunden under en hemmafest. Musiken ligger dov mot festens mummel, en stel kÀnsla löper genom rummet. Det Àr tydligt att inget egentligen sÀgs. Att tystnaden Àr öronbedövande i den borgerliga interören. Att nÄgot vÀntar pÄ att brissera.
Dolans nya film Mommy, med svensk biopremiĂ€r i dag, Ă€r spĂ€ckad av liknande ögonblick dĂ€r musiken ibland nĂ€stan vĂ„rdlöst kliver in för att understryka scenernas betydelser. Filmen utspelar sig i ett Kanada av i dag dĂ€r en ny lag precis trĂ€tt i kraft som gör det lĂ€ttare att fĂ„ brĂ„kiga ungdomar och barn omhĂ€ndertagna av myndigheterna. Handlingen kretsar, som titeln implicerar, runt en mor, Die, och hennes son, Steve â en emellanĂ„t kolerisk, Klaus Kinski-figur fĂ„ngad i en pojkes kropp. Tillsammans blir de vĂ€nner med grannen Kyla som efter ett nervöst sammanbrott börjat stamma och mestadels invĂ€ntar beslut om var hon, hennes man och deras dotter ska fĂ„ flytta hĂ€rnĂ€st.
Det Àr ett slags existentiellt mörker frÄn en utblottad underklass som mÄlas upp, men inte i diskbÀnksrealismens kallhamrade grÄskala. I stÀllet berÀttas Mommy med fÀrg, med skiftningarna som uppstÄr mellan desperation och glÀdje. Det kanske tydligste, och framför allt vackraste exemplet sker i samspelet med Celine Dions On Ne Change Pas. Efter en middag hemma hos Die och Steve sÀtts musik pÄ. Steves dansdrömmar ska i nÄgra minuter fÄ flöda fritt i lÀgenhetens kök.
KÀnslor dras till sin spets. Celine Dions röst blir en katalysatorisk karaktÀr i rummet, en ande som gÄr igenom scenen för att balansera den annars labile Steve, den blir en trygghet att ta stöd mot för Die och framför allt en lösgörande kraft för den deprimerade Kyla. Vi i publiken rör oss med Steves danssteg in i rummet, vÄrt perspektiv skiftar. Vi Àr alla och ingen. Vi ser, likt Johnny Marco i Somewhere, Steve genom Dies sparsmakade stolthet, vi ser Die ur Steves nÀstan dyrkande blick och vi ser framförallt hur en dysfunktionell familjekonstellation uppnÄr ett ögonblick av harmoni ur den psykiskt nedbrutne Kylas sköra perspektiv.
Mommy Àr en film byggd pÄ klumpiga, övertydliga, inbyggda berÀttande element. Vi ser Xavier Dolan konstruera ett samhÀllsklimat dÀr förÀldrar kan avskriva sig ansvaret för sina barn utan konsekvens utöver den rent emotionella. UpplÀgget Àr som en Tjechovs pistol som berÀttelsen igenom hÄlls mot filmens tinning. I stÀllet ligger filmens obestridliga styrka i hur den framstÀller sina karaktÀrers kÀnslor. I slutminuterna förestÀller sig Die hur framtiden hade kunnat bli. Ett slags sliskig utopi rullar illusoriskt förbi pÄ bioduken. Hon vet att det aldrig kommer att bli sÄ, att hennes liv Àr dömt att skava med en oberÀknelig son vid sin sida. DÀr fÄngar Dolan ett enormt vemod. En perfekt antites och upplösning av den skönhet och hoppfullhet som ryms i en köksdans med Celine Dion pÄ högsta volym.
Mycket spÀnnande nyheter om den andra sÀsongen av Fargo anlÀnde till oss sent i gÄr kvÀll, och det verkar som att det kommer att bli Ànnu mer stjÀrnspÀckat Àn i den första sÀsongen.
Tidigare har vi ju fÄtt veta att Kirsten Dunst och Jesse Plemmons kommer att dyka upp i serien, men i gÄr fick vi Àven reda pÄ att Patrick Wilson (en ung Lou Solverson), Ted Danson (sheriff), Jean Smart (stadens maffiaboss), Nick Offerman och Jeffrey Donovan Àr klara för medverkan i den andra sÀsongen, som kretsar kring det dÀr fallet i Sioux Falls 1979, som Lou Solverson (Keith Carradine) nÀmnde flertalet gÄnger i den första sÀsongen.
Jag gillar verkligen uppstÀllningen som FX och manusförfattaren Noah Hawley har dragit ihop till den nya sÀsongen. Och om True Detective chockat de flesta med lite vÄgade rollbesÀttningar sÄ gör Fargo det motsatta och safear rejÀlt. Det blir intressant att se vilken serie som lyckas bÀst med en uppföljare.
Produktionen av den andra sÀsongen av Fargo drar i gÄng nu i januari och kommer till HBO Nordic i höst.
Det har ju lĂ€nge ryktats om att Game of Thrones skulle komma tillbaka med en femte sĂ€song nĂ„gon gĂ„ng i april, och i natt kom nyheten om att premiĂ€rdatumet Ă€r satt till den 12 april i USA. Ăven de hyllade komediserierna Veep och Silicon Valley Ă„tervĂ€nder med nya sĂ€songer samma dag.
Alla tre serierna kommer som vanligt till Sverige dagen efter, alltsÄ 13 april, och kommer att kunna ses pÄ bÄde C More och HBO Nordic.
I dag har TVdags Anna-Karin börjat resan mot Game of Thrones femte sÀsong med att recappa den första sÀsongen. Ett utmÀrkt tillfÀlle att frÀscha upp minnet.
Men hallÄ svenska folket. PÄ riktigt? Ni Àr arga över en tecknad, gullig liten sÄng som handlar om snoppar och snippor? Som glada skuttar runt i solglasögon?
Tydligen, för i kommentarerna till Bacillakutens (ett program pÄ Barnkanalen om kroppen) video blev det sÄ hÀtsk stÀmning att SVT varit tvungna att gÄ ut och be folk att tÀnka pÄ vad de skriver, dÄ mÄnga barn Àven följer Facebooksidan. Kommentarer pÄ YouTube har fÄtt inaktiveras.
Det pratas om »porr« och »pedofiler« och nÄgra guldkorn Àr:
»Kul lÄt om det var i kontexten studentspex, snapsvisa eller campsÄng pÄ festival men statlig television för barn? SkÀrp er...«
»Det hÀr Àr bara sjukt. Hade aldrig velat att mina barn skulle se detta.«
"Hur detta fick grönt ljus Àr nog fanimej Ärets mest bisarra hÀndelse och Äret Àr 8 dagar gammalt... Behöver smÄ barn verkligen sÄna hÀr sjuka grejer..?
Som vanligt vet vi vems felet Ă€r. Det Ă€r â sĂ„klart â kommunisterna som ligger bakom snusket.
(Observera anvÀndandet av ordet »sjukt«. Sjukt att barn har könsorgan! Som man skojsjunger om! Helsjukt!)
Och som vanligt vet vi vems felet Ă€r. Det Ă€r â sĂ„klart â kommunisterna som ligger bakom snusket:
»Ja, usch för dom som Àr «svenska Ä riktiga» osvenska och oriktiga ska vi vara, sÀrskilt nÀr man arbetar med barnprogram! Go 68-vÀnstern, go!«
"Och sexualiseringen av samhÀllet fortsÀtter i sann liberaldemokratisk andan.
Vad fyller det för syfte att sÀnda ett barnprogram likt detta, fullt med subtila kulturmarxistiska budskap, om det inte har ett annat syfte Àn att indoktrinera vÄra barn?"
Jag gjorde för hundra Är sedan praktik pÄ gamla ungdomsprogrammet Bullen. DÄ blev ett av programmen anmÀlt av kristdemokraterna i Jönköping för ett inslag som var tecknade onanitips, av den gulliga typen »sitt pÄ din mobiltelefon och ring till den sÄ den vibrerar!«.
Man trodde saker hade hÀnt sedan dess. Man trodde fel.
Som Caroline Ginner, projektledare pÄ UR:s barnredaktion skrev:
»LÄt oss mörka ner och bevara hemligheten att barn har snippor och snoppar tills de fyller 18. Förmodligen mÀrker de inget innan dess. Och nÀr de vÀl upptÀcker hur det ligger till i trosa eller kalsong, ja dÄ Àr detta vidriga förhoppningsvis sÄ pass belagt med skuld och skam att vi vÄgar lÀmna frÄgan dÀrhÀn.«
Bacillakuten har sÀsongspremiÀr pÄ Barnkanalen pÄ söndag.
I kvÀll visar SVT William Friedkins skitiga New York-pÀrla The French Connection, dÀr narkotikapoliserna »Popeye« Doyle (Gene Hackman) och »Cloudy« Russo (den magnetiske Roy Scheider) mer eller mindre snubblar över en stor knarkaffÀr med fransk smugglerikoppling.
Framför allt Àr det det dokumentÀra fotot och den supande snuten med öga för kvinnfÎlk som visar pÄ sykonskap med The Wire. Och sjÀlvklart knarket.
Och apropÄ att »snubbla över« sÄ Àr det omöjligt att inte snubbla över tanken pÄ att tv-serien The Wire troligen inte hade blivit gjord, eller i alla fall inte lika bra, om inte David Simon haft The French Connection nÄgonstans i bakhuvudet. Framför allt Àr det det dokumentÀra fotot och den supande snuten med öga för kvinnfÎlk som visar pÄ sykonskap. Och sjÀlvklart knarket. Men jag undrar om vi skulle haft lika stort överseende med McNulty om han förutom skÄpsupandet och womanizandet dessutom var rasist, som som Gene Hackmans »Popeye« Doyle Àr.
The French Connection Àr kanske mest kÀnd för biljakten men min favoritscen Àr katt-och-rÄtta-leken i tunnelbanan. Jag har tÀnkt pÄ filmen som en kultfilm men den benÀmningen kanske Àr lite off eftersom den tog hem de fetaste Oscarstatyetterna 1972: BÀsta film, BÀsta regi, BÀsta manliga huvudroll (se Gene Hackmans tacktal hÀr), BÀsta manus efter förlaga och BÀsta klippning. Fyra av de fem nÀmnda statyetterna nöp den framför nÀsan pÄ the kultfilm: A Clockwork Orange. SpÀnnande!
TVdags har vid nÄgra tillfÀllen tidigare nosat i nÀrheten av The French Connection hÀr, hÀr och framför allt hÀr, sÄ jag blev förvÄnad över att ingen hade tipsat om den »pÄ riktigt«. SÄ nu nÀr SVT gör en kulturgÀrning och visar den hÀr topprullen pÄ bÀsta sÀndningstid sÄ vore det galenskap att inte sÀga: Se!
Nu Àr det slut pÄ svÀrandet över att vi i Sverige inte kunnat se Golden Globes-galan live pÄ nÄgra Är för i dag meddelade SVT att de har köpt rÀttigheterna till att visa Ärets gala som startar klockan tvÄ natten till mÄndag.
Att SVT bestĂ€mt sig för att visa Ă„rets gala har nog att göra med att den svenska regissören Ruben Ăstlund Ă€r med och tĂ€vlar med filmen Turist i kategorin bĂ€sta utlĂ€ndska film tillsammans med Gett: The Trial of Vivian Amsalem (Israel), Ida (Polen/Danmark), Leviathan (Ryssland) och Tangerines (Estland). Sammanlagt Ă€r det 25 priser som kommer att delas ut till de som imponerat mest i film och tv-vĂ€rlden det senaste Ă„ret.
Tina Fey och Amy Poehler leder galan för tredje och sista gÄngen (snyft) och det Àr bara att hoppas att de avslutar sitt programledarskap med att vara lika roliga och elaka som de varit de tidigare Ären, för inledningsmonologerna 2013...
.. och 2014 var ju helt underbara:
Vi hoppas ocksÄ att Kristen Wiig och Will Ferrell fÄr dela ut pris i Är igen:
à terstÄr gör 15 km masstart klassiskt i dag och final climb i morgon. StÀllningen inför avslutningen:
Det finns ingen anledning till att kolla lĂ€ngre ned Ă€n sĂ„ mer Ă€n av akademiskt intresse. Det Ă€r dessa killar som gör upp. Mycket talar för att Northug utökar sin ledning pĂ„ masstarten med ungefĂ€r 12â14 sekunder, han vinner spurtpriserna (tvĂ„ stycken för herrarna) och sedan loppet med nĂ„gon enstaka sekund. Jag tror att stĂ€llningen efter dagens lopp kommer att vara ungefĂ€r Northug, Halfvarsson +20â25 sek, Johnsrud Sundby +30â35 sek och Belov +35â40.
Jag tror att Halfvarsson Ă€r lite bĂ€ttre nu och kommer att ha en chans att gĂ„ ifatt Northug â och Johnsrud Sundby kommer att kliva förbi bĂ„da.
DÄ kan vi börja kolla pÄ förra Ärets tider uppför Alpe Cermis. DÄ var Johnsrud Sundby ungefÀr en minut före Halfvarsson och Northug, som dÄ var nÀstan helt lika. Belov har aldrig tidigare Äkt backen. Jag tror att Halfvarsson Àr lite bÀttre nu och kommer att ha en chans att gÄ ifatt Northug. Johnsrud Sundby kommer att kliva förbi de bÄda. Jag hoppas att Halfvarsson inte tar ryggen och utan försöker hÄlla ett eget tempo. Belov Àr mycket svÄrbedömd, men jag tror inte han Àr ett hot mot Johnsrud Sundby. Det kan bli en kul kamp om platserna tvÄ och tre. Halfvarsson har i vilket fall som helst gjort en fantastisk tÀvling.
Det som kan förÀndra lÀget fullstÀndigt Àr att det ska bli varmt i de italienska alperna i helgen. Det kan göra snön mjuk och skidorna svÄrvallade. à karna reagerar ocksÄ olika pÄ det. Det kan vara vÀrt att ha i Ätanke.
10 km masstart klassiskt i dag, och final climb i morgon. StÀllningen:
PĂ„ masstarten sĂ„ finns det ett spurtpris med bonussekunder (15 till ettan och sedan fallande till tionde som fĂ„r en sekund) samt de vanliga bonussekunderna i mĂ„l (15â10â5). Björgen har avgjort det hĂ€r och visat upp en helt annan form Ă€n vad hon gjorde innan jul. Hon gick pĂ„ knock direkt och skaffade sig tidigt det försprĂ„ng som hon behöver inför sista. Hon Ă€r mer komplett Ă€n bĂ„de Weng och Johaug och har inte haft dĂ„lig dag. Samtidigt som kanske Johaug inte varit lika bra nu som tidigare under sĂ€songen.
Wikén Àr vÀl den stora skrÀllen. Hennes senaste tvÄ etapper har varit briljanta. Jag tror att hon kan distansera Haga Ànnu mer i masstarten, men kan sedan kanske fÄ det svÄrt att hÄlla Kowalczyk bakom sig imorgon. En femteplats skulle ÀndÄ vara sÄ mycket mer Àn vad vi hade kunnat hoppas pÄ. Annars tror jag pallen slutar som den Àr nu. Jag tror inte att Johaug kommer förbi Weng. Grattis Norge till trippeln.
Bates Motel-premiÀr
Den tredje sÀsongen av Bates Motel startar den 9 mars. Samma kvÀll kommer Àven Les Revenants-remaken The Returned att ha sin premiÀr.
Black Sails-trailer
Trailer för den andra sÀsongen av piratserien Black Sails som har premiÀr pÄ HBO Nordic den 25 januari:
Hopkins och McKellen i tv-film
Starz har bestÀllt en tv-film ihop med BBC. The Dresser med Anthony Hopkins och Ian Mckellen Àr en adaption av Ronald Harwoods pjÀs.
Ny Netflix-serie
StreamingtjÀnsten har bestÀllt Ätta avsnitt av Wet Hot American Summer, som Àr en prequel pÄ kultfilmen frÄn 2001. Janeane Garofalo, David Hyde Pierce, Paul Rudd, Molly Shannon, Christopher Meloni, Elizabeth Banks, Michael Ian Black, Bradley Cooper och Amy Poehler kommer att reprisera sina roller.
Ruby Rose i OITNB
Ubercoola Ruby Rose kommer att gÀstspela i den tredje sÀsongen av Orange is the New Black.
Dunham gÀstar Simpsons
Girls-stjÀrnan Lena Dunham kommer att gÀsta premiÀren av den 27:e sÀsongen.
Minority Report-pilot
Fox har bestÀllt ett pilotavsnitt av tv-rebooten av filmen Minority Report.
Bob's Burgers förnyad
Fox har förnyat sin animerade komediserie för en sjÀtte sÀsong som kommer att bestÄ av 22 avsnitt.
Martin Beck Ă€r aktuell igen â fyra nya filmer nu i vĂ„r och fyra nya nĂ€sta vĂ„r. Och peppen verkar större Ă€n nĂ„gonsin. Kring C More- och Filmnet-premiĂ€ren pĂ„ nyĂ„rsdagen av den första av de nya filmerna, Beck â Rum 302, noterade vi en extrem uppgĂ„ng i besöksstatistiken.
HÄller Beck-filmerna pÄ att gÄ Ät Scandinavian Noir-hÄllet?
PremiĂ€rfilmen i den femte Beck-omgĂ„ngen â en lĂ€tt uppdatering Ă„t Scandinavian Noir-hĂ„llet â recenserade Daniel hĂ€r pĂ„ TVdags. I kvĂ€ll kommer film nummer 2, Familjen. Jag tycker det Ă€r lĂ€ge för en peppguide â hĂ€r Ă€r Beck-vĂ€rlden, som jag ser den:
Han har löst mÄnga mord nu, Peter Habers Martin Beck. Han jobbar för mycket, Àr alltid stressad och hinner inte med sig sjÀlv. Han försöker vara snÀll och omtÀnksam mot sina nÀrmaste, men Àr rÀtt stel och inte den bÀsta pÄ prata kÀnslor. Har dottern Inger som han inte alltid hinner med att trÀffa. Han och Gunvald stÄr varandra vÀldigt nÀra. GÄr gÀrna ut och Àter pÄ sitt stamhak. Har ocksÄ en sonen Micke som nÀmns i Mannen med ikonerna (1997) och Àr med i Vita nÀtter (1998).
Gunvald Àr fÄfÀng; alltid vÀlklÀdd och vÀlfriserad. Han Àr tuff, viker sig aldrig men drivs ocksÄ av ett socialt patos och stÄr alltid pÄ brottsoffrets sida. Gunvald ogillar rÀttspsykologer och hÄnar gÀrna rÀttstekniker och gÀrningsmannaprofiler. Han löser hellre brott pÄ sitt egna vis, med bÄda framgÄng och motgÄng.  I Skarpt lÀge (2006) fÄr vi veta lite mer om Gunvalds bakgrund dÄ hans syster Àr med. I I stormens öga (2010) medverkar en gammal flickvÀn till Gunvald som det visar sig att han har en son med. I den nya filmen visar han upp bÄde en förstÄndig och ansvarsfull sida. Var mer sarkastisk och cynisk i början av filmserien. Hans ordförrÄd kan liknas vid kapten Haddock upphöjt med tio.
Martins dotter. Hon och Martin stÄr varandra nÀra, men brÄkar ocksÄ nÀr de inte kan komma överens. Har en son, Wilhelm, som ser ut att ha nÄtt tonÄren nu. TidsfrÄga innan han fÄr en mer betydande roll i nÄgon film. I Den svaga lÀnken (2007) blir hon god vÀn med Gunvald, vilket Àr besvÀrande för Martin och skapar problem i deras yrkesrelation. Han tror nÀmligen att det Àr nÄgot mer Àn bara vÀnskap.
Det har kommit och gÄtt nÄgra stycken. Jag saknar Per Morbergs rollfigur Joakim Wersén som fanns med i de nio första filmerna. Han brÄkade bra med Gunvald. Margareta Oberg (Marie Göransson) var vÀl en slÀtstruken figur. Ogillade Gunvald, men i skarpt lÀge försvarade hon honom alltid. KaraktÀren lyfter dock lite i sin sista film, I guds namn (2007). Den nya chefen Klas Fredén, spelad av Jonas Karlsson, verkar sakna karisma, töntig hurtigbulle. Gunvald kommer att Àta honom levande, han vÀntar bara pÄ lÀget. Notera hur han försökte stila pÄ Gunvald med att visa sina skor. Gunvald var föga imponerad.
Vem Àr han egentligen?  En livsnjutare med humor som gillar att dricka sprit. Han verkar vÀrldsvan med mycket livserfarenhet. Kvinnotjusare i yngre Älder. I Den japanska shungamÄlningen (2007) avslöjas att hans förnamn Àr Valdemar. Nackkragen har aldrig förklarats. Ibland tycker Martin att han Àr lite pÄtrÀngande, men behöver ocksÄ ibland hans hjÀlp. I Levande begravd (2010) har han flyttad ned en vÄning men till Rum 302 (2015) Àr han tillbaka pÄ sin riktiga plats, lÀgenheten precis bredvid Martin.
Den som gjort mest avtryck pÄ Beck Àr Lena Klingström, spelad av Stina Rautelin.  Kom med i utredningsteamet i första filmen dÄ det behövs en internetexpert, Àr med i hela första sÀsongen för till för att sedan Äterkomma först till tre till tredje, sammanlagt 16 filmer.  Hon och Martin inleder en relation som Gunvald inte Àr sÄ förtjust i. Han tycker det har en negativ inverkan pÄ utredningarna. Jobbar inte sÄ mycket ute pÄ fÀltet utan stÄr för researchen och analysen.
Jan Malmsjö som den excentriske och extroverte konstsamlaren och överklasstroppen Ernst Levendahl i Den japanska shungamÄlningen (2007). OtÀck typ som lever ensam pÄ sitt gods och sysslar med sin konstsamling och Àgnar sig Ät skumma konstaffÀrer. Arrangerade mordplatser som skulle förstÀlla kÀnda tavlor.
Dan Ekborg som den slemmige skumme advokaten Patrik Hansson i Advokaten (2007). Synd att han var med sÄ kort tid. Han kunde ha blivit en riktigt bra Äterkommande karaktÀr, tÀnker mig hÄrda förhörsscener mellan han och Gunvald. Hade kunnat bli nÄgot. En polisserie blir alltid lite bÀttre av en lömsk advokat.
Det hÀr Àr sÄ klart ingen realistisk skildring av polisarbete och inte menat som det heller. De skulle förmodligen inte lösa sÄ mÄnga brott med sin arbetsmetoder och de skulle nog inte fÄ behÄlla sina jobb sÀrskilt lÀnge. Inga riktiga poliser Àr som Gunvald.
Historierna byggs dÀremot gÀrna pÄ problem och fenomen som Àr samhÀllsaktuella. I den nya filmen finns bÄde festkulturen kring Stureplan och upploppen i stockholmsförorterna med. Under Ären har Beck behandlat pedofili, incest, grooming, trafficking, narkotikamissbruk, ryska gangsters, spelmissbruk, miljöförstöring, kriminella nazistiska gÀng, MC-gÀng, ravefester, mÀnniskosmuggling och allt annat som har varit aktuellt pÄ kvÀllstidningarnas sidor för stunden. PÄ sÄ vis Àr filmerna rÀtt underhÄllande som samtidsskildrare, Àven om brotten och dess upplösning ofta Àr vÀldigt fantasifulla.
Martin Becks lÀgenhet och polishuset Àr de tvÄ platser som Àr Äterkommande. Martins bostad, en lÀgenhet i centrala Stockholm, Àr vÀldigt prydlig och ser nÀstan ut som frÄn en Ikea-katalog. Bostaden ser vÀldigt opersonlig ut, kanske för att Martin jobbar för mycket och sÀllan Àr hemma. Trapphuset, dÀr han ibland trÀffar pÄ grannen, Àr vÀldigt steril och grÄ. Den viktigaste platsen Àr Martins balkong dÀr han pratar med sin granne, tar en calvados och tittar ut över staden. Det dÀr han finner ro och kan glömma sitt vanliga liv. Hör scenografen Teresa Beale (Smala Sussi, Mammas pojkar, Pojken med guldbyxorna) diskutera Beck-interiörer med radioprogrammet PP3:
Polishuset har förÀndrats genom Ären. Den stora förÀndringen var mellan första och andra sÀsongen dÄ kontoret gick frÄn att vara mörkt och trist till att bli upplyst, modernt och fullt av datorer.
Beck Àr ocksÄ en Stockholmskildring. De flesta brottsfallen Àger rum i Stockholm med omnejd. MÄnga kÀnda platser, stadsdelar och förorter besöks och nÀmns genom Ären. I HÀmndens pris (2002) blir en av Hötorgsskraporna utsatt för bombhot. SpÄr i mörker (1997) utspelas i huvudsak i Stockholms tunnelbana, som för övrigt Äterkommer ett flertal gÄnger.
Varför kan de inte skriva in Benny Skacke i serien igen? En klassisk karaktÀr som bara fick vara med i de tvÄ första filmerna, dÄ spelad av Figge Norling. Kul att se Niklas Hjulström i en biroll i den nya filmen. Det var ju han som gjorde Skacke i Gösta Ekman-filmerna pÄ 1990-talet.
Kommer ni ihÄg Josef Hillman, Martins kompis? Spelad av tysken Hanns Zischler och dubbad till svenska. Med tyska produktionspengar fÄr vi dras med sÄdant. I Kommisarie SpÀck (2010) gjorde de en superkul parodi pÄ det:
Det finns som sagt alltjÀmt ett stort sug efter Beck och det kommer att bli miljonpublik nÀr de visas pÄ TV4.  Jag undrar vilken vÀg man kommer att ta med Gunvald? I senaste filmen var hans roll lite mer undanhÄllen till förmÄn för andra rollfigurer. Vill Persbrandt hoppa av? Man har anlitat nya manusförfattare och regissörer till den nya filmerna. Det kÀnns sÄ klart lite osÀkert. Jag vill nog helst att Harald Hamrell eller Kjell Sundvall ska regissera Àven om jag har bra förtroende för MÄrtin Klingberg. Han har varit med tidigare, spelade spanaren Nick under andra sÀsongen, och jag tror han kommer att vÀrna om Beckfilmerna. Det var dock en vÀldigt snygg vinjett i senaste filmen dÀr jag tror man har sneglat lite pÄ de framgÄngsrika Scandinavian Noir-serierna frÄn senare Är. Kommer filmerna gÄ mer i den stilen har vi mÄnga trevliga timmar framför oss.
Beck â Familjen har premĂ€r pĂ„ C More First i kvĂ€ll kl 21. PĂ„ Headweb finns alla tidigare Beck-filmer.Â
Sedan ett bra tag tillbaka har jag försökt förstÄ mig pÄ den man inom mig som jag hatar att vilja vara. Ni vet vem:
Grottmannen.
Jag har Àltat och hyllat hÀr pÄ TVdags, börjat trÀna och rentav dragit ner pÄ Snickers. Senast var det Kingdom som fick mig att börja lyfta stockar i skogen, nu Àr det dags för serien som kanske startade min besatthet av muskler, tajta klÀder, bistra miner och smutsiga linnen. AlltsÄ före Kingdom, Ray Donovan och Vikings. Vi snackar Banshee! VÀrldens bÀsta ungdomsserie för vuxna.
Det blir inte Àrligare Àn sÄ hÀr. Fiktiv underhÄllning för vuxna som Àlskar kryddat serietidningsvÄld; en förvÄnansvÀrt lyckad mix av allt som Àr kul och förbjudet.
Vad kan vi dÄ vÀnta oss de nÀrmaste veckorna? TVdags har sett de tvÄ första avsnitten och noterat följande:
Eftersom jag bara sett de tvÄ första avsnitten Ànnu kan jag inte sÀga sÄ mycket mer om handlingen, men det Àr otroligt skönt att slippa Rabbit. I stÀllet fÄr vi Cheyton, den gigantiska indianen frÄn förra sÀsongen. Jag kan tycka att han Àr lite för mycket, underhÄllande visst men nÀr man vrÀker pÄ med nÄgon slags shamansk magi, odödlighet och alla dessa fula tribals sÄ, jag vet inte, ska bli intressant i vilket fall som helst för Cheyton lÀr inte försvinna i första taget. Inte Banshee heller, förhoppningsvis.
Banshee sÀsong 3 har svensk premiÀr pÄ C More i kvÀll kl 21 och pÄ HBO Nordic.
Regissören John Carney verkar ha hittat sin grej. Hans stora succĂ©Â Once handlade om ett par som skrev lĂ„tar ihop, om sitt kĂ€rleksförhĂ„llande. Hans senaste film SĂ„nger frĂ„n Manhattan (Begin Again) handlar om en tjej â och ett par â som skriver lĂ„tar om sitt kĂ€rleksförhĂ„llande, typ. Mitt i Grettas (Keira Knightleys) livskris â surprise â dyker Dan (Mark Ruffalo) upp. Dan Ă€r en A & R- och producentsnubbe pĂ„ dekis. Men det Ă€r just pĂ„ fyllan som han kan höra att Gretta Ă€r en oslipad diamant. Ljuv musik uppstĂ„r.
Ăr inte han den dĂ€r killen i den dĂ€r gruppen? Jo, Adam Levine, som spelar Dave, sjunger till vardags i popgruppen Maroon 5.
Jag har en seriös soft spot för musikfilmer dĂ€r musiken Ă€r central och â klyschvarning â kĂ€nns Ă€kta. Och trots att mitt hjĂ€rta fortfarande inte riktigt har öppna spjĂ€ll för Mark Ruffalo (han kĂ€nns lite för rufsig, i brist pĂ„ ett bĂ€ttre ord) undrar jag om jag inte slĂ€ppte in honom lite till nu, sĂ€rskilt nĂ€r han spelar bas i filmen. Ett kort men hĂ€rligt ögonblick! Keira Ă€r som vanligt underbar som kĂ€rleksbutter britt Ă€ven om jag blev lite grumpy över hennes pinsamt dĂ„liga mikrofonteknik. (Jo dĂ„, jag vet att det bara Ă€r en film.)
Once fick en Oscar för bÀsta sÄng och jag blir förvÄnad om inte SÄnger frÄn Manhattan Ätminstone blir nominerad i samma kategori. HÄll utkik den 15 januari.
Filmens enda nackdel, i mina ögon, Àr att tusen frÄgor dök upp i huvudet. HÀr Àr ett axplock, inklusive svar:
Spoilerfri genomgÄng av Agent Carter sÀsong 1, avsnitt 1 och 2, Now is Not the End och Bridge and Tunnel.
Agent Carter Àr Marvels andra tv-serie, Ätta avsnitt lÄng för att fylla luckan mellan Agents of S.H.I.E.L.D:s halvsÀsonger. DÀrmed inte sagt att Agent Carter »bara« Àr en ersÀttare; lÄngt ifrÄn. Marvels version av en tidig kalla kriget-spionthriller visar sig vara tÀmligen underbar!
Agent Carter utspelas precis efter andra vÀrldskrigets slut. MÀnnen har ÄtervÀnt hem och sexismen frodas. Peggy Carter (Hayley Atwell), en uppenbart skicklig soldat, har nu förpassats till vad som Àr ett mer eller mindre glorifierat sekreterarjobb hos S.H.I.E.L.D.-föregÄngaren S.S.R. Detta tills Tony Starks/Iron Mans pappa Howard Stark (Dominic Cooper) anklagas för landsförrÀderi efter att fiendekrafter anvÀnt hans vapen, och Stark vÀnder sig till Carter för att hon i hemlighet ska hitta den som stal hans vapen och dÀrmed rentvÄ hans namn. Till sin hjÀlp har hon Starks butler Edwin Jarvis (James D'Arcy), som villigt gör vad hon Àn önskar, bara han kan vara hemma till nio sÄ han och frugan kommer i sÀng i tid.
Att karaktÀrerna Àr vÀlskrivna gÀller frÀmst kvinnorna. Vissa mÀn framstÄr tyvÀrr som karikatyrer pÄ 1940-talsmachoism nÀr manusförfattarna framhÀver deras sexism till en löjlig nivÄ.
Fienden visar sig vara en organisation vid namn Leviathan. I serietidningarna Àr det en mystisk organisation som man inte vet sÄ mycket om, mer Àn att de har sitt ursprung i östblocket. Sponsrade av staten? MÄl? Vem vet!
Inledningsavsnitten pÄvisar omgÄende vÀlskrivna karaktÀrer (jag Äterkommer till detta), en spÀnnande spionhandling, rolig dialog mellan Carter och Jarvis samt snygga actionscener. I avsnitt tvÄ finns ett Äterkommande skÀmt med en tidstypisk radioföljetong, dÀr Captain America Àr den stora hjÀlten och Peggy Carter ett dumt vÄp som hela tiden kidnappas och mÄste rÀddas. Radioföljetongen inkorporeras ironiskt i ett slagsmÄl mellan den verkliga Peggy och en fiendeagent, nÀr det verkliga handgemÀnget accentueras av radioprogrammets ljudeffekter.
Att karaktÀrerna Àr vÀlskrivna gÀller frÀmst kvinnorna. TyvÀrr framstÄr nÄgra av mÀnnen i serien som karikatyrer pÄ 1940-talsmachoism nÀr manusförfattarna framhÀver deras sexism till en löjlig nivÄ. Det stora undantaget Àr Carters kollega Daniel Sousa (Enver Gjokaj), som skadades i kriget och fÄr utstÄ samma sÀrbehandling som Carter eftersom han ses som en svagare individ. Inte för att sexism inte fanns (förstÄs), utan för att mÀnnen pÄ S.S.R. just nu definieras av sin sexism, och dÄ vill man som tittare inget hellre Àn fly kontoret.
NÄgot som skulle vara roligt för mig personligen Àr om serien har med nÄgra av Marvels tidiga superhjÀltar, som till exempel Human Torch. Nej, inte han i Fantastic Four, utan den brinnande androiden med samma namn som debuterade i Marvels första serietidning frÄn 1939. Fast »roligt för mig personligen« Àr definitivt inte detsamma som »en bra idé«, med tanke pÄ seriens korta lÀngd.
Marvel's Agent Carter gÄr pÄ ABC i USA.
Kai Proctor har Ă€ntligen gjort slag i saken och fördjupat sin relation med brorsdottern Rebecca Bowman. Att hylla incest hör inte vardagen till, sĂ„ lĂ€s och njut. Nej, det var kanske dumt sagt, vad som dock Ă€r bra med denna â kanske vĂ€ntade men Ă€ndĂ„ mĂ€rkliga â vĂ€ndning Ă€r hur den sĂ€tter spinn pĂ„ Proctor som en av tv-historiens mest osympatiska gangsters. Vad som en gĂ„ng var en till synes rĂ€tt reko kille har nu blivit nĂ„got av ett monster. Be careful what you wish for, it might just come true. Ăr det vĂ„rt fel/förtjĂ€nst? FrĂ„gan Ă€r bara hur slibbig och vĂ„ldsam de vĂ„gar göra honom. Visserligen balanseras hans karaktĂ€r upp av kĂ€rleken till mamman och historien som utstött. Man förstĂ„r vart han kommer ifrĂ„n och varför han blivit som han blivit. Kanske Ă€r Proctor den som kommer att utvecklas mest den hĂ€r sĂ€songen?
