Den här veckan har två helt nya talangtävlingar kört i gång: Rising Star och The Voice Kids Australia, och båda har sina problem. Om vi börjar med Rising Star så lanseras det här från början israeliska konceptet som något helt nytt. Det är ju välkommet på en marknad där The X Factor, Idol och The Voice totaldominerar världen över. Tyvärr är den amerikanska versionen av Rising Star inget annat än en hot mess.
Vad fan ska de göra efter auditionsstadiet, ska de fortfarande använda den där jävla skärmen?
Rent innehållsmässigt är Rising Star intressant. Den följer samma formel som övriga tävlingar inom genren på så sätt att den har auditions, kända domare och liveframträdanden, men deltagarna står bakom en stor LED-skärm och så fort de börjar sjunga så får tittarna möjlighet att rösta om de ska gå vidare eller inte. Röstningen sker via en app och omvandlas direkt till en procentsats som projiceras framför sångaren. Om sångaren når 70 procent eller högre så går den vidare.
På pappret låter allt detta bra. Publikinteraktion! Det är ju det dessa tävlingar lever på, och Rising Star har hittat ett nytt sätt att involvera tittarna (och samtidigt tjäna pengar på det). Tyvärr är tävlingen, i alla fall i amerikanska ABC:s händer, en riktigt billig kopia av de stora talangtävlingarna. Mycket beror på att de sänder live, vilket gör att allt går lite knackigt: publiken är för högljudd, skämten landar fel och så vidare. I verkligheten känns dessutom hela konceptet tröttsamt efter två auditions. Vad fan ska de göra efter auditionsstadiet, ska de fortfarande använda den där jävla skärmen?
Lägg sedan till att den eklektiska juryn, bestående av popstjärnan Kesha, rapparen Ludacris och countryartisten Brad Paisley, känns helt förvirrad över vad de ens gör där, så blir det bara pannkaka. Talangerna då? Well, de är den vanliga blandningen av snyfthistorier, unga och gamla, opera och country, som det är i alla talangtävlingar. Det här programmet kommer inte att producera någon storstjärna. Det gör ju i och för sig inte The Voice USA eller American Idol heller i ärlighetens namn.
Jag älskar duktiga barn och de dyker ju upp och vinner regelbundet Got Talent-versioner världen över, men jag har svårt för att barn ska tävla på vuxna villkor.
TVdags var i vintras först med att avslöja att Nordisk Film TV har köpt in formatet till den svenska marknaden, men inget har hörts om det sedan dess. Ingen kanal lär bli mer intresserad av konceptet efter att ha sett den amerikanska versionen. Fast TV4 kanske ger det en chans. De har ju redan förstört vartenda ett av talangtävlingskoncepten de har provat sig på, The X Factor, The Voice och ja Idol, så varför inte förstöra något som inte ens funkar?
Om vi går över till The Voice Kids Australia så är problemet inte produktionsvärdet. Det är ett underhållande och väloljat program med en utmärkt coachpanel bestående av Spice Girls-stjärnan Mel B, rocktvillingarna Joel och Benji Madden samt Australiens sweetheart Delta Goodrem. Problemet är själva konceptet, att barn mellan 8 och 14 år ens ska vara med i en sådan här tävling.
Alltså, jag älskar duktiga barn och de dyker ju upp och vinner regelbundet Got Talent-versioner världen över, men jag har svårt för att barn ska tävla på vuxna villkor. Coacherna i The Voice Australia är som förväntat duktiga på att linda in minsta lilla kritik för att inte krossa små barnhjärtan, men det gör det också så svårt att se hur dessa kids kan utvecklas. Hur ska en åttaåring klara av publiktrycket, pressen och sina egna nerver? Jag tycker att det är lite grymt att utsätta barn, vars största bekymmer bör vara vad de ska leka på rasten, för den här sortens tävling, Så det är lite motvilligt jag ser fram emot att följa serien under sommaren.
The Voice Kids Australia
Bella: And I'm Telling You
Det är ingen tvekan om att Bella sjunger fantastiskt, speciellt för att bara vara 12 år, men här blottas samtidigt problemet med barnsångare: de är sällan särskilt unika då de helt enkelt har mognat tillräckligt för att vinna det. Kvar blir bara potential.
Chris: A-Team
Bara 13 år och redan en busker som skriver egna låtar. Och han är orolig för att han är i målbrottet! Men det gick ju utmärkt och han har något som kan utvecklas.
Molly: Not Pretty Enough
Molly är 9 år och älskar Kasey Chambers! Vilken bra musiksmak hon har! åh, jisses, det här fick mig att storböla. just att ett barn så vackert sjunger en sådan ängslig text.
Maddison: At Last
13 år gammal, men känns som en old soul. Det finns en mognad, ett djup i rösten som jag gillar.
Robbie: Hey Soul Sister
Denna 13-åring från Skottland osar charm och kommer att gå långt bara på den, men att han också har en bra röst kommer göra honom till en publikfavorit.
America's Got Talent
Valo & Bobby
Cirkuskonster är alltid imponerande då det kräver talang och träning som få har, men också en kreativitet som wowar. Det gör detta nummer.
Mara Justine
Det går inte att inte älska den attityd och den röst den blyga 11-åring tar fram. Det är så fint när deltagare kommer som en vill heja på. Det är den känslan hos publiken som skapar bra talangtävlingar.
Juan Carlos
Jesus, det här så jävla roligt. Allting med det. Den röda catsuiten, att han har »a life« och hans vickande med rumpan. Juan Carlos äger. Om det är var brittiska versionen av showen hade han kommit topp fem i finalen.
Emil & Dariel
Deras farfar, som en gång immigrerade från Ryssland, har lärt dem spela och står i kulisserna och gråter. Så fint. Och kul att de kör elcello rock and roll-style!
Frank the Singer
Nå, Frank stammade länge, och vågar först vid 74 års ålder satsa på sjungandet. Såklart sjunger han fantastiskt.
The Voice Australia
Robbie Balmer: By My Side
Min favorit fortsätter att övertyga med hur han lägger så mycket känsla i varje ton. Att han dessutom verkar ha hittat rätt genre gör det hela ännu bättre.
Jackson Thomas: This Is What It Feels Like
Jackson har en fantastiskt röst, men behöver låtar där den får sväva fritt. Här kommer han nära, men med rätt låtval kan han vinna hela tävlingen.
Gabriel and Cecilia: Walking On A Dream
Åh, denna duo är så speciell. Samtidigt balanserar de ibland på gränsen mellan att overdo it så att det blir skrikigt och högljutt snarare än kraftfullt.
Rising Star
Jesse Kinch: I Put a Spell on You
Han var the standout i premiären och fick 92 procent i omröstningen. Han har en sådan där knarrande och rivig rockröst som känns som att den kommer från någon mycket äldre.
Maneepat Molloy: Con te partirò
Det var ett mäktigt ögonblick när hon tog den sista stora tonen och LED-skärmen lyftes samtidigt. Jag gillar kontrasten i hennes uttryck och sångröst.
Sarah Darling: Merry Go 'Round
Det hör att hon redan haft en liten countrykarriär. Det låter så lätt och proffsigt, vilket är skönt i det här sammanhanget.