Amerikansk tv är som bekant inte alls samma reprisröv som svensk, och jag skulle lätt kunna få ihop en bra Topp 10 hela vägen genom juli. Om ett par veckor börjar exempelvis min storfavorit The Newsroom (HBO) samt Ray Donovan (Showtime) och Masters of Sex (Showtime), och jag hoppas en hel del på fotbollsdramat Matador (El Rey), skräckserien Strain (FX), relationsdramat The Divide (We TV) och komediserien Married (FX) utöver nyligen påbörjade dramaserier som jag redan hyllat de senaste veckorna – främst Rectify (Sundance), Halt and Catch Fire (AMC), Black Box (ABC) och Rogue (DirecTV).
För att inte tala om australiska Old School (ABC1) som visat sig vara ännu mer underhållande och välgjord än jag insåg när jag hyllade den första gången – kanske den serie jag skulle rekommendera allra mest som lättsam sommarälskling om ni inte sett den än (har austrialisk säsongsfinal den 11 juli).
Och så har vi ju typiska sommar-guilty pleasures som Under the Dome (CBS) och kanske nya sci-fi-serien Extant (CBS), läkardramat Rush (USA Network) och historiska atombombbyggardramat Manhattan (WGN)…
Men, jag låter ändå just Topp 10-formatet få lite semestervila. Någon vecka kanske jag använder det, annars kommer jag i stället att låta det här utrymmet bli en rapsodisk krönika där jag går igenom sommar-tv-utbudet för stunden.
Av de nya serierna så är det ju många som hoppas på Damon Lindelofs The Leftovers (HBO) som »nya Lost«, flera av mina TVdags-kolleger har redan sett varav ett par gillar men framför allt Hynek dömer ut; själv är jag måhända lite bränd av hur just Lost, en av mina stora 00-talsfavoriter, förvandlades till religiös såsfest i finalsäsongen, och är rädd för lite för mycket new age-kristen metafysik från start här. Vi har hursomhelst en större premiäranalys här på TVdags i morgon!
Den på flera sätt mest intressanta premiären i veckan stod Tyrant (FX) för – först kändes den för burdus och billig, signalerat redan i inledningens flashback när diktatorn i mock-up-Mellanöstern-landet-som-ska-likna-typ-Irak pratade bruten engelska – vi har ju vant oss vid arabiska i Homeland och rentav ryska i The Americans – men snart blev serien spännande på ett helt annat sätt… detta är ju Howard Gordons verk i samarbete med israeliska Homeland-original-skaparen Gideon Raff (hans första direkt för USA-tv), och serien har lite av både 24 och Homeland i sig där just det som synes lite enklare och rakare kan vara dess främsta kvalitet.
Serien har hittills blivit både hyllad och sågad, både sansat och sanslöst problematieserad, men jag låter mina egna åsikter bero tills jag sett något eller ett par avsnitt till och kan återkomma med omdöme och lite längre resonemang om Tyrant.
Av sommarserierna som redan hunnit starta har jag avverkat en del skräp, som sitcomen Young & Hungry (ABC Family) om en matbloggare som blir privatkock åt en ung it-entreprenör… den försöker vara lite småfräck och lite sexig men är inget annat än lite hejigt käck, dessutom uppslevad enligt 1950-talets tv-könsrollsschema. Bristerna i både manus och regi gjorde att man såg produktionssömmarna rakt igenom varje scen.
Mycket piggare är Taxi Brooklyn (NBC), en tv-version av Luc Bessons Taxi som har en hårdtrimmad snarare än bara funktionsduglig kärra redan i miljöpremissen – att placera det hela i ett ovanligt trovärdigt on-location-filmat New York, därtill med en svart illegal immigrant (Jacky Ido) i en huvudroll; därtill tankad med en ny, starkare och rätt imponerande mångbottnad ramstory med lagom ambitiösa och engagerande personteckningar. De hålls väl inte riktigt upprätta av vare sig dialog eller berättande; många detaljer är en aning för tillrättalagda. Dessutom är det en polisprocedural och där det avslutade fallet i premiären visserligen hade en överraskande twist men ändå inte var hälften så engagerande som ramstoryn om den andra huvudrollens (Chyler Leigh) jakt på den dolda sanningen om hennes fars (också snut, såklart) död. Massor av klichéer bland ingredienserna alltså, men ändå en inspirerad och nytänkande soppa.
Michael Bay-producerade The Last Ship (TNT) hade utmärkta stridseffekter och hade ett typiskt Bay-glossigt action-look som jag är svag för – därtill en spännande apokalyptisk pandemi-story med flera smarta detaljer i premissen. Dock en direkt skrattretande enkelhet i utförandet, bitvis; som värst när ett gäng råa ryska stridshelikoptrar i inledningen dyker upp över ett par hjälplösa forskare plus två amerikanska snöskotrar, och borde kunna slå ut dem snabbt och enkelt – men missar med samtiliga vapeninsatser: alla amerikaner överlever, alla ryssar dör eller flyr. Sånt blir lätt lite för mycket.
Av vårserierna som lider mot sitt slut kan väl också nämnas att Californication (FX) hade en ovanligt kass episod senast, trots dottern Beccas återkomst, som mest syftade till att lägga upp inför kvällens (i USA) stora seriefinal.
Maron (IFC), däremot, gjorde något av en Louie – komplett med både komiskt dödsallvar och hands-on drömsurrealism – och gjorde det bra.
Det absolut mest uppslukande jag såg i veckan, jämte Rectify och Halt and Catch Fire, var senaste avsnittet av Penny Dreadful (Showtime) – om vi ser serien som en uppsättning klassiska skräcktablåer så var detta den stora, och seriöst skrämmande, exorcistepisoden (stor spoiler i detta videoklipp!).
En sista liten spaning… är det inte väldigt mycket Microsoft produktplacerat i amerikansk tv just nu? Nya Surface Pro 3 i både Taxi Brooklyn och Tori Spellings misslyckade meta-sitcom Mystery Girls (ABC Family) som återförenar henne med Beverly Hills, 90210-kollegan Jennie Garth.