La Liga: Barcelona–Atlético Madrid (C More Sport kl 18)
Barcelona gick in i den här säsongen med en sned, felbyggd trupp. Klubben köpte inte de två mittbackar som behövdes, i stället spenderade man (visade det sig) en sjuk summa på en Neymar som potentiellt skulle kunna bli en ny Zlatan, en ny tupp i en hönsgård där ingen får ha högre kam än Leo Messi. Det räckte en bra bit ändå, så enormt stor är klubben och lagets muskler och grundtalang, men lagmaskinen Barcelona har den här säsongen hackat på ett sätt den inte gjort sedan Pep Guardiola tog över klubben 2008. Mittbacksproblemet har suttit i hela säsongen, Messi har sett nästan mänsklig ut och trotjänare som Puyol, Xavi och Valdez ska sluta, har sett trötta ut eller vill flytta.
För att ha haft en katastrofsäsong har Barcelona liksom ändå klarat sig rätt bra. För här står ju laget ändå i en helt avgörande match om ligaguldet. På hemmaplan.
Utanför planen har problemen också hopat sig. Klubben belades med värvningsförbud på grund av tvivelaktig behandling av, well, väldigt talangfulla barn och även om beslutet överklagades och domen ändrades hamnade glorian lite på sned.
Mitt i slutstriden dog också den älskade före detta tränaren Tito Vilanova. Till råga på allt.
Samtidigt: För att ha haft en katastrofsäsong har Barcelona liksom ändå klarat sig rätt bra. För här står ju laget ändå i en helt avgörande match om ligaguldet. På hemmaplan. Mot ett Atlético som varit en så underbar frisk fläkt i en länge stillastående spansk ligafotbollsatmosfär och som inte förlorat mot Barcelona under 2013-14, men som sluggat sig fram mot slutet, tappat poäng och haft stolpe ut efter en säsong där allt mer eller mindre gått lagets väg.
FA-cup-final: Arsenal–Hull (TV10 kl 18)
Det sägs att Fa-cupen har tappat i värde. Topplagen prioriterar ned den för att i stället satsa på Europa och antalet matcher för klubbarna blir så många att det inte går att köra med bästa laget hela tiden i alla olika turneringar.
Så, ja, det kanske stämmer i någon mån. Av de tre medaljlagen i Premier League gick bara ett (Man City) så långt som till kvartsfinal i FA-cupen.
Men det beror nog också, så klart, på vilka lag som spelar i den och vid vilken tidpunkt. För Arsenal är det här en FA-cup-final som är, har blivit, säsongens viktigaste match. Efter en höst då laget sett ut som det gamla välspelande, men också effektiva, Arsenal brändes chanserna att vinna ligan på någon månad och sedan åkte det ur Champions League i ett par tappra matcher mot ett ändå tyngre och skickligare Bayern München. Ett stukat, skadedrabbat Arsenal med en märkligt byggd trupp (ett sanslöst överskott på mittfältare, ett besvärande underskott på backar och, framför allt, anfallare) såg ut att gå mot ännu en titellös säsong. Fullt rättvist. Även om Arsenal la enklare motstånd på rygg utan problem, har de den här säsongen förlorat mot toppkonkurrenter på ett sätt som ett Tony Adams- eller Patrick Vieira-lett Arsenal aldrig skulle ha gjort: med stora siffror, utspelade, håglösa.
Arsenal hade dock lite tur. Manchester City förlorade överraskande mot Wigan i kvarten, Everton gick bort sig och helt plötsligt låg vägen till Wembley vidöppen (att Arsenal ändå behövde en straffläggning för att slå Wigan i semifinalen säger en del om vårsäsongen). Nu står de i en final mot ett överpresterande Hull som lekande lätt slogs i ligan för inte särskilt länge sedan. Cazorla har sent omsider börjat visa fjolårsform, Özil och Ramsay är tillbaka, Podolski ser nästan bra ut och Giroud har snabbt lagt otrohetsskandalen bakom sig (han är ju ändå fransman) och börjat producera mål igen.
Bättre läge än så här får inte Arsene Wenger att injicera lite vinnarkultur i en spelartrupp som verkligen behöver det.
Tysk cupfinal: Borussia Dortmund–Bayern München (TV10 kl 20)
Apropå cupfinaler med större betydelse än enbart titeln och pokalen i prisskåpet: den här går inte heller av för hackor. Dortmund kommer från en säsong där verkligheten har kommit ikapp det charmerande laget, där tunga skador avslöjat truppens bräcklighet och klubben tappat ännu ett prestigenamn till storebror Bayern i Robert Lewandowski. Bayern var Europas bästa lag fram till att det (rekordtidigt vann ligan), sen kom den där Carlo Ancelotti-räviga Real Madrid-förnedringen på hemmaplan i Champions League-semifinalen och frågetecken började resas kring Pep Guardiolas ibland något uddlösa bollinnehav-fotboll. Dortmund går in här med en möjlighet att visa att avståndet inte behöver vara så stort, att laget kan komma ut på andra sidan sommaren med en skadefri och förstärkt trupp och verkligen utmana Bayern i höst. Bayern spelar för att visa att de fortfarande är störst, bäst och vackrast. I ligaspel brukar man ibland prata om sexpoängsmatcher, en cupvinst här kan vara ännu mer värd i ett längre perspektiv.