I TV3:s nya dokumentärserie Trolljägarna ska kanalens starke man, Robert Aschberg, »krångla till det för några av trollen«. Mårten Schultz, professor i civilrätt och ledare för den ideella organisationen Juridikinstitutet, är med och kommenterar den juridiska biten. Den inledande halvtimmen av premiären i tisdags handlade om nättrollet som drev videodagboken »Hult hatar« på Facebook med 30 000 följare samt hans offer Moa Grützelius (som samma dag också berättade sin historia på SVT Debatt). Att jag stannar vid just »Hult hatar«-killen är för att han inte är anonym.
Att dela är att förtala – varför får vi inte veta det i Trolljägarna? I den allmänna stenhårda Aschberg-hetsen att göra bra tv glöms de största pedagogiska självklarheterna bort.
Under intervjun i programmet berättar Grützelius att hon blev utsatt för ett grovt övergrepp som två personer filmade och lade upp på Youtube, hon berättar vidare om hjälplösheten hon kände, varpå Aschberg frågar »kontaktade du någon eller försökte du göra någonting åt det där«? Grützelius: »Nej, jag skämdes så pass mycket så jag ville bara begrava det.«
När Moas mamma fick reda på vad som hade hänt så tvingade hon henne att polisanmäla. Att polisanmälan inte ledde vidare till åtal (hur långt det gick framgår inte av programmet) berodde på att hennes före detta bästa vän sade att Moa »var med på det«.
Aschberg: »En dag bestämde du dig för att göra någonting åt det där?« Moa gjorde en lappvideo (tänk Subterranean Homesick Blues) där lapparna berättade hennes version av vad som hade hänt fem år tidigare.
Klipp till en av näthatarens videor, där han pratar (initierat?) om vad man gör eller inte gör dagen efter ett övergrepp. Han säger:
»Dagen efter, då lägger hon upp en bild på en neg… negerboll, eller ja, chokladboll, vad ni nu vill, you name it. Det gör man alltså 12 timmar efter att man ›fått den i äschlet‹ (sic)? Nä, det gör man inte!«
På Juridikinstitutet konstaterar de att kränkningen kan räknas som allvarlig. Schultz säger att »det är ett förtal, ett femsiffrigt ersättningsbelopp borde vara möjligt. Ja, då tar vi det vidare.« Aschberg med team åker då för att träffa mannen bakom Facebooksidan. När näthataren konfronteras med offrets namn säger han först att det inte ringer någon klocka, men sen ringer det en klocka ändå. Aschberg räcker över ett skadeståndskrav på 10 000 kronor.
Hult hatar-killen: »Så dom ska alltså kräva mig på pengar för…«
Aschberg: »Du är nu krävd på pengar.«
Trollet går därifrån med ett »då hörs vi i tingsrätten då, jag är helt oskyldig till det här« och skyndar hem till datorn och ber lite om juridiska råd … på Flashback:
Trollet får svar som indikerar att det han har gjort är olagligt så han stänger ned sin Facebook-sida. Programmet går vidare till nästa troll.
Mitt första Facebook-konto var med fingerat namn och anonym e-postadress. Då, 2007, var det helt otänkbart för mig att vara online utan att vara anonym. Nu sitter jag här, helt avanonymiserad.
I går handlade SVT:s Debatt om Trolljägarna och Aschberg var på plats. Piratpartiets Anna Troberg med. Hon reagerade kraftigt på att Aschberg »hänger ut trollen« och liknade Aschbergs vad-håller-du-på-med-konfrontationer vid att »samla ihop ett gäng med basebollträ och skipa rättvisa själv« om det pågår bilstölder. Ett mycket platt argument, med fortsatt pajkastning som följd.
Troberg: »Det är du som är ålderdomlig som tycker att nätet är läskigt. Du har ett ansvar som du inte tar. Du inser inte att ditt program bara har bidragit till ännu mer hat. Du ger sken av att du vill minska hatet men egentligen så föder du bara hatet.«
Aschberg började gagga om att piratpartister vill att »allt ska vara fritt på nätet och vill stjäla allting«.
Troberg: »Det är en ond cirkel. Ska vi inte lösa problemen?«
Aschberg: »Ja, hur då? Kärlek?«
Det mest intressanta Aschberg sa var att det de gör (med programmet) är »i huvudsak pedagogiskt. Det finns en annan väg att gå. Man kan stämma folk till domstol. /../ Det kan svida ekonomiskt för de som jävlas med folk på det här sättet«. Jag tror att Aschberg har rätt i att programmet är pedagogiskt men jag tror också att Troberg har rätt: det blir en nedåtgående spiral. Hat föder hat-klyschan är tyvärr sann. Det har redan startats Facebook-sidor som hatar Hult hatar.
Oavsett detta skulle jag nog säga att Trolljägarna har en stor potential att vara allmänbildande – och redan är det, trots bristerna. Polisen Lena Matthijs nämner i Debatt problemet med att många ungdomar (jag skulle säga »många, punkt«) inte vet om att de är medgärningsmän om de delar ett förtal (på sociala medier). Hur många av er visste om det? Den typen av information skulle ha passat i Trolljägarna – jag får den först på direkt fråga till Mårten Schultz på Twitter. I den allmänna stenhårda Aschberg-hetsen att göra bra tv glöms sådana pedagogiska självklarheter bort.
Debatts sannaste ord kom dock från Jenny Alversjö, programledare på TV4:
»Jag tycker att det är toppen att MTG gör den här satsningen. Jag önskar att det hade gjorts tidigare, det ligger verkligen i tiden. Men jag måste säga, Anna, det handlar ju också om att man lyfter upp det för allmänheten. /../ Det Robban och hans gäng gör, är att tydliggöra hur allvarligt det är.«
Jag tror att Alversjö har rätt. Jag tror att fler tänker efter lite när de har sett ett avsnitt av Trolljägarna. Många fler får sig en tankeställare än om Anna Troberg skulle sitta resten av året, dag ut och dag in, och tjabba med näthatare på Flashback.
Med anledning av gårdagens debatt twittrade Mårten Schultz om nätanonymitet: »En konstig grej är att det verkar ha utvecklats en uppfattning att människor har en rättighet att vara anonyma om så önskas. Det är tokigt. Det finns ingen allmän mänsklig rättighet att få vara anonym i någon rättighetsstadga på jorden.«
Intressant! För många av oss som var (relativt) tidigt ute på internet blev allting jättekonstigt när folk från en dag till en annan började figurera med sina riktiga namn i stället för med obskyra användarnamn på nätet. När jag skapade mitt första Facebook-konto gjorde jag det med ett fingerat namn och med en ny anonym e-postadress. Jag försökte förstå varför man ens ville vara online utan att vara anonym. Då, 2007, var det helt otänkbart för mig. Nu sitter jag här, helt avanonymiserad.
Den otäckaste insikten med Trolljägarna är att de värsta näthatarna inte är de anonyma trollen utan de som är helt öppet hatiska och odemokratiska. För tänk på att det inte är det dolda näthatet som egentligen är farligt, det farliga är att näthatarna tycker det som de ger uttryck för. Det är det stora demokratiproblemet.
Till sist, några snabba tips och önskemål:
- Var inte ett rövhål på internet, inte ens anonymt
- Låt oss följa grävarna (de som gör researchen)
- Läs om etymologin bakom ordet troll