Den 6 maj drar Eurovision Song Contest i gång där 37 länder ska göra upp om segern. Som en förberedelse inför det härliga spektaklet sänder SVT traditionsenligt Inför Eurovision Song Contest. Vi på TVdags vill inte vara sämre så vi tar avstamp i SVT-programmet och under de kommande fyra fredagarna kommer jag, precis som deltagarna i Inför Eurovision Song Contest, tycka till om bidragen. Jag lovar att vara rättvis och skoningslös.
I det första avsnittet av Inför Eurovision Song Contest diskuterar programledaren Malin Olsson, schlagergeneralen Christer Björkman och gästerna Kitty Jutbring och Rennie Mirro bidrag från den första semifinalen – det vill säga Sanna Nielsens konkurrenter den 6 maj. De länder som behandlas i det första avsnittet är Estland, Armenien, Belgien, Lettland, Azerbajdzjan, Island, Sverige, Ryssland, Albanien.
Let's start the show!
Estland: Tanja – Amazing
Estland har haft många topp tio-placeringar sedan de började delta i tävlingen 1993 och 2001 vann de med Tanel Padar och Dave Benton och deras låt Everybody. I år skickar de Tanja, som har varit med i musikaler som Fame och Cabaret i hemlandet.
Omdöme: Amazing är ett försök till hyggligt modern danspoplåt och den håller väl en hyfsad standard med Eurovision-mått mätt. Det vill säga den suger inte totalt. Tyvärr är den ganska identitetslös och saknar en killerrefräng. Och Tanja osar inte popstjärna direkt. Det känns mest som ett dussinspår på valfri Da Buzz-skiva.
Armenien: Aram MP3 – Not Alone
Armenien har bara varit med sju gånger i tävlingen, men har lyckats bra. Mellan åren 2006-2010 lyckades landet alltid placera sig inom topp tio i finalen. I år skickar man Aram MP3 som oddsmakarna tippar ska ta sig långt i tävlingen.
Omdöme: En dramatisk pianoballad à la One Republic. Jag älskar det! Den är originell, modern och byggs upp på ett snyggt sätt med ett dubstepbeat. Med en cool scenshow tror jag att detta kan placera sig minst topp 5. Den kan mycket väl vinna hela skiten. En av mina favoriter i år.
Belgien: Axel Hirsoux – Mother
Belgien är en av de länder som har varit med i tävlingen i stort sett varje år från och med starten 1956. Det har gått ganska dåligt för landet, men en vinst har de när Sandra Kim vann 1986 med J'aime la Vie. Hon är tävlingens yngsta vinnare då hon endast var tretton år vid vinsten. Hon hade ljugit om sin ålder, eftersom den lägsta åldern för en tävlande artist är sexton år. I år representeras de av Axel Hirsoux.
Omdöme: Åh, my lord. En mossig ballad om mammor. Detta är smetigt och kletigt och smörigt så det stänker om det. Alex sjunger så att han spricker och detta lär nog gå hem hos en del. Själv tycker jag mest att det känns creepy. Flytta hemifrån grabben.
Lettland: Aarzemnieki – Cake To Bake
Lettland gjorde debut i Eurovision Song Contest år 2000 och två år senare fick landet sin första seger, genom Marie N:s I Wanna. I år ställer de upp med tyskfödde Aarzemnieki.
Omdöme: Detta är musik som bara dyker upp i Eurovision: en hurtig låt om att baka en kaka. Det går inte att ta på allvar, utan jag tänker mest att det är en Partaj-sketch. Men icke. Är det marijuanakakor de bakar mån tro? För de framstår som totalt stenade.
Azerbajdzjan: Dilara Kazimova – Start A Fire
Azerbajdzjan har lyckats extremt väl sedan de äntrade tävlingen 2008. Samtliga år har man kvalificerat sig till final och därefter slutat inom topp tio. 2011 vann de med Ell & Nikki och låten Running Scared. I år ställer de upp med Dilara Kazimova.
Omdöme: Ännu en pianoballad, men en snygg en med lite östeuropeiska influenser. Dilara har en skitbra och cool röst som höjer en låt som annars hade varit lite för anonym. Men nu älskar jag den. Kanske är den för allvarlig och pretto för att vinna, men långt kommer den att gå.
Island: Pollapönk – No Prejudice
Island har sedan de började tävla 1986 som bäst skaffat sig två andraplatser, vilka de uppnådde med Selma Björnsdóttir 1999 (där Charlotte Perrelli drog det längsta strået) och Yohanna 2009. I år skickar de bandet Pollapönk.
Omdöme: Pollapönk (älskar namnet!) bjuder på helt ok glad mjukrock med ett anti-diskrimineringsbudskap som känns välkommet i år när flera länder planerar att bojkotta bidrag med hbtq-artister som Österrikes Conchita Wurst. Det är inte min grej, men bättre än mycket annat i tävlingen.
Sverige: Sanna Nielsen – Undo
Sverige är ett av de mest framgångsrika i tävlingen med fem vinster där Loreen var senast 2012 med magiska Euphoria. I år sänder vi vårt bästa bidrag i form av lysande Sanna Nielsen.
Omdöme: Jag sa redan när jag hörde Undo första gången att vi borde skicka den till Eurovision Song Contest. Det är en modern och pampig popballad med en mördarrefräng och en Sanna Nielsen som sjunger skiten ur den. Det största orosmomentet är dock att det är många pianoballader med i år. Även om Undo är den mest omedelbara krävs det att den får ett bra startnummer i finalen.
Ryssland: Tolmachevy Sisters – Shine
Ryssland gjorde debut i Eurovision Song Contest 1994 och placerar sig ofta topp tio. Hittills har det blivit en vinst, 2008 med Dima Bilan och låten Believe. I år deltar tvillingparet Tolmachevy Sisters som 2006 vann Junior Eurovision Song Contest som 9-åringar.
Omdöme: Ja, det här någon sorts halvretro poplåt som försöker vara Vanessa Paradis, men som sjungs så försiktigt att det knappt går att uppfatta melodin. Det är så menlöst och anonymt att jag nästan saknar Jedward som åtminstone gjorde hela tvillinggrejen lite underhållande.
Albanien: Hersi – One Night's Anger
Albanien debuterade i musiktävlingen 2004 och har som bäst en femteplacering. I år skickar de Hersi som efter fem försök äntligen fick representera sitt land.
Omdöme: Det här är den typen av öststatspoprockkombo som dyker upp varje år i Eurovision Song Contest. Det är inte skitdåligt, men det är heller inte särskilt minnesvärt trots att sångerskan gör sitt bästa för att låta som Shakira.
Vad tycker ni om den första halvan i Sanna Nielsens semifinal?
Inför Eurovision Song Contest 2014 sänds fredagar på SVT1 och inleds i kväll kl 21.