Denna artikel innehåller spoilers om American Horror Story: Coven.
Även om jag uppskattat tidigare säsonger av American Horror Story har jag alltid känt att det saknats något, ett irriterande kliande något. Efter åttonde avsnittet av American Horror Story: Coven vet jag exakt vad. Allt. Eller det känns så just nu i alla fall. Säsong 3 har fått mig på fall, förtrollat mig om man så vill.
Ingenting är för mycket i jakten på årets syndigaste underhållning. Religiös lavemangsbestraffning, nekrofila trekanter och slutligen Evan Peters som Kyle Spencer. Han är väl inget speciellt kanske ni tänker. Nej kanske inte, men hans Prins Valiant-hår är. Fascinerande hur det inte förändrats en lock sedan säsong 1 (eller är det bara önsketänkande?). Nej, allvarligt talat så ser jag hans öde som ett av de mer (o)roande den här säsongen. Det här är hans historia.
Kyle Spencer inleder som snäll fotbollshunk med rätt att dö som straff för en ytterst grym våldtäkt. Lite orättvist faktiskt då det är hans mindre snälla hunkkompisar som egentligen begått den. Nåväl, Kyle återuppstår som en i hopsatt Gott och blandat med kolasmak, alltså en fot här, en arm där, från bårhusets gedigna urval. Dessvärre utan hjärna, eller med en liten sådan. Kyle ägnar således första 6 avsnitten åt att mumla, skrika och slåss. Hade han inte redan varit död är det mer än troligt att han diagnostiserats med en bokstavskombination längre än kambodjanska alfabetet. Över 70. Kyle är en barbar och som sådan rolig men aningens begränsad. Handlingsschemat för en barbar är ju som ni vet strikt hållet.
Men i avsnitt 7 händer något. Kyle upptäcker, med en av häxornas hjälp sex och blir foglig som ett lamm. Jag surfar runt ett tag för att finna underlag för denna teori. Jag googlar »bota aggressivitet med sex« men får bara upp en radda extremt deppiga resultat som inte leder någonstans. Jag byter sökord till »sex lugnar aggressivitet« och ser en viss ljusning i en Expressen-text vars rubrik lyder »Aggressiva pojkar dansar sig lugna«. Givetvis handlar det om levande pojkar, men ändå. I vilket fall som helst så blir Kyle något av en sexslav, eller boy-toy för Madison och Zoe, två av de yngre häxorna i häxklanen. De delar alla hans delar lika och jag kan inte låta bli att fascineras av dessa parafiliska excesser som samtidigt utstrålar en sådan frihet, öppenhet, frispråkighet. Tråkigt nog lär denna extas avbrytas inom kort då en romans mellan Kyle och Zoe verkar vara på gång och Madison inte är den som låter sig förvägras sex utan våldsamma konsekvenser.
Jag hoppas nog på lite av både och. Jag vill ha kakan, kräkas upp den och äta den igen. Min önskan av nästa avsnitt är alltså. 10 procent där Kyle tränar ord med sin läsplatta. 40 procent zombie vs häxor i sexuell strid. 20 procent romans och svartsjuka. 30 procent »häxor kan«.
Ungefär alltså, det är inte så noga. Jag känner mig rätt trygg i Brad Falchuk och Ryan Murphys händer. De guidar tittaren med ett lekfullt strypkoppel och löser brister, som alla röda trådars ständiga bortfall till exempel, med gott humör och lekfull ton = billiga kameraeffekter, gialloslingor på ljudspåret och ett intro som man aldrig missar för en kopp kaffe. American Horror Story: Coven är det mest underhållande du kan se på tv just nu.
American Horror Story: Coven visas på kabelkanalen FX. I Sverige kommer den att visas på Kanal 9 någon gång under 2014.