Hur ska det gå för Magine? När streamingtjänsten slog upp portarna hösten 2012 var många entusiastiska – traditionella tv-kanaler samlade på ett bräde för en hundring i månaden, med möjligheten att endera se dem live eller »spola tillbaka« upp till en vecka i tablåerna och se de program man missat. Framtidens tv, som de själva uttryckte det.
Visserligen innebar upplägget att man satt fast med ena benet i det gamla tv-landskapet där tablån styr, men det vore idiotiskt att tro att tablån är död bara för att on demand-tjänster kommit starkt de senaste åren. Traditionens makt är stor och många lever ännu efter tv-tablån, oavsett vad vi tekniska beivrare vill tro.
Hur många ser egentligen värdet i att kunna spola en vecka bakåt i kanaler som BBC World, Cartoon Network och Animal Planet?
Att då ta den gamla tv-modellen och leverera den på en modern streamingplattform öppnar upp för spännande möjligheter. Att Magine har satsat mycket på att försöka bygga smart-tv-appar som ska göra deras tjänst så lik traditionellt tv-tittande som möjligt är också klokt, många tjänster faller i dag på att de framstår som för tekniska för normalanvändaren, för även om det går utmärkt att dra i gång en sändning på exempelvis en iPhone och skicka den medelst Airplay till en tv kopplad till en Apple TV, så är det en manöver som 90 procent av tv-tittarna aldrig kommer att ge sig på. De vill knäppa på tv:n och kunna byta kanal med fjärren, punkt. Och Magine verkar ha ambitionen att försöka nå så nära den punkten som möjligt.
Men. För det kommer ett stort sådant. Magine har stött på det största problemet av dem alla. De har en teknik som fungerar bra och en affärsidé som är lätt att pitcha men innehållsmässigt börjar hålen bli generande stora. På papperet ståtar de med 35 tv-kanaler för 99 kronor i månaden, men studeras uppställningen bleknar erbjudandet. Inga MTG-kanaler (TV3, TV6, TV8 och hela Viasatpaletten), stora hål bland SBS-kanalerna (inget Kanal 5, Kanal 9 eller Kanal 11) och från mitten av april inte längre några av TV4-Gruppens kanaler.
Kvar finns SVT, som visserligen är kronan i det svenska tv-utbudet men knappast något som berättigar Magines existens, samt ett 30-tal kanaler som på sin höjd är stora inom sina respektive nischer. Publikdragare saknas i princip helt.
Magine verkar alltså ha fallit offer för samma sak som Apples mytomspunna tv-tjänst, vars revolutionerande utformning Steve Jobs enligt Walter Isaacsons självbiografi påstods ha löst före sin död 2011 men som fortfarande lyser med sin frånvaro – innehåll, innehåll, innehåll.
Magine har stött på det största problemet av dem alla. Erbjudandet börjar blekna.
Det spelar ingen roll hur bra teknik du sitter på och vilken unique selling point du har – utan välsignelse från dem som sitter på innehållet kommer du på sikt ingen vart. Och dessa innehållsägare tycker sig i regel ha goda skäl att inte släppa kontrollen över sitt material i en förhoppning om att hålla så mycket som möjligt kvar i status quo i den föränderliga värld vi lever i.
Utåt verkar inte Magine särskilt oroliga över att giganterna i den svenska kanalportföljen bakom SVT saknas, de har nyligen plockat in ytterligare drygt 100 miljoner kronor i riskkapital och ska snart lanseras i Tyskland på bred front, där de vid starten säger sig ha ett i princip heltäckande kanalutbud.
Frågan är dock hur de ska komma ifrån det ständiga orosmolnet att kanaler hotar försvinna med kort varsel när avtal går ut. Det är ett dilemma de knappast är ensamma om, Netflix får exempelvis kritik med jämna mellanrum när populära filmer eller serier försvinner från tjänsten. För dem har egenproduktioner kommit att bli tjänstens nya ryggrad, innehåll som kan ställas fram i skyltfönstret utan risk för nesan att personalen då och då tvingas klättra in och plocka bort lockvarorna.
Men vad ska Magine skylta med? I nuläget är det 35 kanaler som är lockropet, men när blott en av det svenska tv-landskapets fyra stora aktörer finns med, lär mycket få välja att byta ut dagens kabelabonnemang mot en prenumeration på Magine. Kvar blir då möjligheten att fungera som en komplementtjänst. Men hur många ser egentligen värdet i att kunna spola en vecka bakåt i kanaler som BBC World, Cartoon Network och Animal Planet?
Jag gissar på inte så många.