1. Paris, Texas (Viasat Film Classic fredag kl 19:50)
Skippa På Spårets fredagsmys och grotta istället ner dig i detta helkvällsdrama om buttra, tvära män som begår ödesdigra misstag och vandrar omkring stumma i öknen i hopp om botgöring. Wim Wenders andra film på amerikansk jord är en av hans absolut bästa, oavsett världsdel – en långsam, oändligt vacker och smärtsam berättelse om ett omaka pars omöjliga kärlek, och det barn som hamnar i kläm efter uppbrottet. Precis som andra importerade regissörer både före och efter honom fascineras tyske Wenders av många typiskt amerikanska företeelser, som bilar, vägar och vida öppna landskap. Men tack vare samarbetet med Sam Shepard, som skrev manus (som sedan bearbetades av L.M. Kit Carson), förankras Wenders i en riktig historia om riktiga människor, i stället för att förlora sig i amerikansk exotica och mytologi, likt många andra internationella regissörer som utfört misslyckade exkursioner på den vidsträckta kontinenten. Harry Dean Stantons bästa stund, antagligen Nastassja Kinskis också. Och sen: den där scenen. Bakom glaset. Jag tappar andan bara jag tänker på den.
2. Fruar och äkta män (SVT2 lördag kl 21:40)
Per hyllade rättvist Små och stora brott förra helgen, och eftersom SVT har den goda smaken att fortsätta visa guldkorn ur Woody Allens digra katalog är det bara för oss att tacka och ta emot. Helgens Fruar och äkta män, ett uppslitande men också mörkt humoristiskt äktenskapsdrama, placerar jag personligen i min Woody-topp-10 någonsin (jämte, just i dag, Radio Days, Annie Hall, Manhattan, Hanna och hennes systrar, Små och stora brott, Broadway Danny Rose, Bulletts Over Broadway, Zelig och Manhattan Murder Mystery). Omständigheterna kring filmens tillkomst är svårslaget jobbiga: samtidigt som professionella filmparet Woody Allen och Mia Farrow spelar in detta drama om mångåriga relationer som går i kras, går det privata paret Woody Allen och Mia Farrows mångåriga relation i kras under de mest förödande former. Och med tanke på vad i synnerhet Mia Farrow får utstå vid sidan av inspelningen är det otroligt vad hon åstadkommer framför kameran. Annars är det här Judy Davis stora stund. Som försmådd äkta maka till Sydney Pollacks patetiska och krisande man som lämnar henne för en ung bimbo är hon fullständigt makalös – hon är precis överallt på den känslomässiga skalan, en emotionell explosion, och hon gör det så bra. En skådespelares tour-de-force.
3. Waitress (TV4 lördag kl 02:30)
Sändningstiden är en skam, Adrienne Shellys regidebut förtjänar bättre. Men om ni är uppe halv tre på natten mot söndag (kanske har ni kommit hem sent från krogen, kanske matar ni barn, kanske jobbar ni natt?), se då denna lite förbisedda dramakomedi om servitrisen Jenna som drömmer om att starta eget pajställe men ständigt och brutalt dras ner på jorden av sin odugliga och misshandlande man. När hon sedan inser att hon är med barn börjar hennes värld svaja på allvar, men hon finner tröst i den lokala läkaren och kollegorna på dinern där hon jobbar. Waitress är en rar film, men den är inte enbart sockersöt – den allvarliga undertonen och Jennas utsatta situation fungerar på ett naturligt sätt som en bitter motvikt till feelgoodstämningen. Filmen har en tragisk fotnot: Adrienne Shelly, som var Hal Hartleys självlysande leading lady på 1990-talet i rullar som The Unbelievable Truth och Trust, både skrev och regisserade Waitress, men fick aldrig uppleva dess mottagande – hon slogs ihjäl av en hantverkare efter en trivial dispyt om ljudvolymen på ett fasadbygge, ett par månader innan filmen hade premiär på Sundancefestivalen 2007.