Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket barn suger åt sig. För två veckor sedan var Minimello ett okänt begrepp för vår femåring, han älskar visserligen Ylva Hälléns andra program på SVT Barnkanalen som Ylvania och Superlördag, men eftersom han ännu inte fått någon relation till stora Melodifestivalen – han slocknar i regel före klockan åtta – har det inte fallit sig naturligt att han sugits in i Mellovärlden, detta trots att jag i tre-fyra år kuskade runt med schlagercirkusen som inbäddad melloreporter å TT:s vägnar under 00-talets andra halva.
Men jösses vad han har tagit igen det sedan årets säsong av Minimello drog igång för två fredagar sedan. I morse när vi stod och klädde på oss overaller och grejer inför promenaden till förskolan sjöng han samtliga tidigare års vinnare för mig samtidigt som han berättade vilka år de vunnit och vilka artisterna var – klassiker som 2011 års Hundis med Saga Linnea, 2012 års Jag är Baby Rose med Baby Rose och fjolårets Livet ut med Nelia.
Eftersom han är en SVT Play- och Youtubejunkie av rang är de blott minutlånga låtarna som gjorda för honom. Han har inte sett de hela avsnitten särskilt många gånger (högst fem-sex gånger vardera), men däremot kör han låtarna om och om igen på iPaden på Minimellosajten och i Barnkanalenappen. Han har hittills uppvisat lite sisådär musiksmak tycker jag själv, första veckan föll han stenhårt för reggaelåten Sayonara Sara med Rock Isac (»Han är så skön, pappa!«) och den vikingarocksdoftande Kämpa med Hjälten (»Han är liksom en hjälte pappa, fattar du?«) – de två av deltävlingens totalt fyra låtar som olyckligtvis nog varken gick till final eller Andra chansen utan slogs ut direkt. Ska bli spännande/otäckt att se om mönstret upprepas när resultatet från andra deltävlingens omröstning presenteras i kvällens sändning, han håller Senior Mustache med Mustaschmannen och Amors pilar med Kärlekens Armé som personliga favoriter.
Idén bakom Minimello är till synes enkel men ändå genialt sofistikerad. Konceptet är så klart lånat från Melodifestivalen men är snyggt omtänkt och involverande för de yngre barnen, som får skicka in sina egna toarullefigurer – och det gör de i tiotusental – och därefter kontaktas låtskrivare och artister av SVT som skriver och framför de minutlänga låtarna (fjolårets vinnarlåt sjöngs av Amy Diamond), dock i princip helt i skymundan, vilka som skrivit och sjunger presenteras först i eftertexterna, det är barnens toarullar som framträder. Därefter röstas det på sedvanligt Mellomanér (här enbart via webben och utan att det kostar något), men vilka som gått vidare presenteras först veckan efter eftersom det inte är direktsänt – och röstar gör kidsen i miljontal, förra året lades fler röster i finalen av Minimello än i Melodifestivalen.
Ylva Hällén jobbar mycket med toarullefigurer i sina SVT-produktioner, förutom Minimello bygger de två Ylvania-serierna Sagan om den gyllene nyckeln och Sagan om de tre drakarna på samma estetik. Och det fungerar så himla bra, även om det så klart för en vuxen mest ser gulligt och lite taffligt ut när toarullarna pyntas med flirtkulor, färgglada piprensare och annat pysselmaterial. Men barnen verkligen in i berättelserna, och särskilt i Sagan om de tre drakarna var femåringen (som då visserligen bara var fyra) ärligt talat ibland skitskraj. Skrämd av en tomrulle – jo, det kan hända.
Minimello sänds i kväll klockan 18.45 på Barnkanalen, men alla låtar och klipp kan med fördel ses i efterhand i Barnkanalens app och på Minimellosajten hur många gånger som helst.