Innehåller spoilers för True Detective, säsong 1, episod 4.
När Rust Cohle hoppade på en båt med ett motorcykelgäng och försvann in i Louisianas mörka floddelta i veckans avsnitt av True Detective var det som en smutsig liten blinkning till Captain Willards avfärd i Apocalypse Now. Som början på en resa ner i vansinnets mörka vrår. För vad som följde var inget annat än några av de mest välregisserade minuterna i tv-dramatikens historia. På samma sätt som Rusts sinnen skärptes av bikerfiguren Gingers spetsade kola kastades vi tittare in en sekvens där allt ställdes på sin spets.
Den tekniska bedriften i att genomföra en tagning på sex minuter helt utan klipp är givetvis enorm. Men det dramaturgiska värdet i att låta oss tittare sjunka ner i en våldsam räd i ett sargat bostadsområde förtjänar en lika högljudd lovsång. Där och då var vi lika mycket innästlade i en adrenalindriven febermardröm som vår protagonist. Där och då fick vi uppleva stressen i att befinna sig på fel sida i ett händelseförlopp:
»It’s not tv, it’s HBO« löd HBOs kredo under många år. Numer nöjer man sig blott med »It’s HBO«. Avslutningen på True Detectives fjärde avsnitt befäste likväl kanalens utveckling bortom det standardiserade tv-berättandet. Jämförelser med filmmediet känns onödiga. I stället bevisade Cary Joji Fukunagas utmärkta regi en gång för alla att det är en ny tid i tv-världen. Att ribban har höjts. Vart vi tar vägen efter det här är svårt att sia om, men vansinnet lär fortsätta till Louisanadeltats slut. Där väntar säkerligen ondska av nya proportioner. The horror… the horror.
True Detective sänds på C More och HBO Nordic dagen efter avsnitten gått i USA.