Då är det dags för Melodifestivalens andra deltävling. Förra veckan lyckades svenska folket rösta vidare startfältets två tråkigaste bidrag som skulle vara helt chanslösa i Eurovision Song Contest. Bra jobbat! Samma sak får inte hända i kväll. I heat nummer 2 ställs schlagerveteranen Sanna Nielsen mot Nanne Grönvalls söner, en Martin Stenmarck i medelålderskris och queerhårdrockdisko. Välj rätt nu, svenska folket.
Förra veckan hade jag bara två rätt i mitt tippande. Till och med lemurerna som kvällspressen låter sia har bättre koll. Men håll till godo.
1. JEM: Love Trigger
Betyg: 4
Den enda minnesvärda gruppen från misslyckade The X Factor Sverige, JEM, bjuder på hård David Guettafierad aerobicsmusik och cool lasershow i sin Melodifestival-debut. Många jämför gruppen med The Black Eyed Peas, eftersom det är en sångerska och flera rappare, men det är orättvist då de svartögda ärtorna suger och JEM faktiskt är något riktigt bra på spåren. Refrängen växer för varje lyssning och produktionen fläskar på i gymtakt och är som tur är inte det minsta schlagerförsvagad. Frågan är bara om kidsen väljer denna eller Panetoz. Jag hoppas på JEM.
2. The Refreshments: Hallelujah
Betyg: 1
Det här rockabillydansbandsbidraget är ungefär lika kul som att lyssna på en motorsåg. Om Kishti Tomita var här skulle hon inte kalla det för ett hallelujah moment utan säga »Next please«. Det är liksom som något som har återuppstått från det döda. Jag menar, varför sitter körtjejerna och svajar i en bil på scen? Det enda som kan få detta att traska vidare är om årtionden på Sveriges vägar har skapat dem en tillräckligt stor och tondöv skara fans. Vem fan vet, det är fullt möjligt.
3. Manda: Glow
Betyg: 2
Stackars Manda sjunger så risigt att all den charm som finns i tuggummiflickpopen i Glow smälter som en glass i solen. Kvar är bara klet. Det är synd för det är en hygglig poplåt i Linda Sundblad-skolan. På scen har Manda sällskap av tre damer på gigantiska koner som spelar fiol. Det är väl kul. Not. Det enda som kan rädda Manda är om de skruvar upp kören så att hon inte hörs. Annars hamnar hon sist.
4. Panetoz: Efter solsken
Betyg: 3
Jag tillhörde de som hatade Panetoz stora hit Dansa pausa just för dess »dansa pausa«-parti. Lyllo mig så är Efter solsken just Dansa pausa utan det partiet. Det är en lättviktig liten trudelutt som framförs med så mycket charm och glädje på scen att det är svårt att inte ryckas med. Jag är en sucker för synkroniserad gungig dans och där rockar Panetoz i reggaetakt. Dock kommer gruppen knappast få många röster av personer över 30 år och även om jag föredrar JEM i the battle of the young vote så går det inte att underskatta Panetoz varma gung.
5. Pink Pistols: I Am Somebody
Betyg: 3
Alltså, det här är en fjäderlätt rockig diskolåt med knappt märkbar melodi och tunn produktion, men jag diggar det ändå. Det är lite hbtq-kampig text, två snygga dragqueens från After Dark och en stampande högklackad koreografi som påminner lite om Kazaky. Det är öststatskitschigt på ett sätt som jag inte kan motstå. Den är så klart chanslöst just därför. Det är lite synd, för det här skulle ha betydligt större chans i Eurovision Song Contest än Yohio och Ellen Benediktson som gick till final förra veckan. Seriöst.
6. Sanna Nielsen: Undo
Betyg: 5
Att lyckas ta sig direkt till final sex gånger av sex möjliga under tio års tid visar på att Sanna Nielsen har ett stort stöd i ryggen oavsett kvaliteten på sitt eget bidrag, konkurrensen eller vilket årtionde det är. När hon nu ställer upp med sitt klart bästa bidrag någonsin, en fantastisk stegrande gnistrande ballad, sätter hon siktet på Eurovision Song Contest. För det är där denna låt hör hemma med sina Wrecking Ball-verser och u-u-u-uh-refräng. Låten lyckas både ha en mördarrefräng och en så pass modern produktion att den skulle ha ett liv även utanför schlagerbubblan. Och så klart sjunger Sanna skiten ur den. Precis som Helena Paparizous Survivor förra veckan, är detta högsta Eurovision Song Contest-material. Om svenska folket återigen inte fattar det så kan de dra åt helvete.
7. Little Great Things: Set Yourself Free
Betyg: 1
Jag säger bara State of Drama och Dead by April. De två tidigare finalisterna är den enda anledning till att ta Little Great Things på allvar. Den här sortens tråkrock med pojkbandssöta sångare går hem i Melodifestivalen. Det kommer nog inte spela någon roll att det är en skitsvag låt som känns som att den framförs av 15-åringar som övat inför schlagerscenen i föräldrarnas garage. Nu råkar två av pojkarnas föräldrar heta Nanne och Peter Grönvall, vad det nu gör för skillnad. Jag blir galen av att den här sortens kassa »rock« är så poppis. Det spelar liksom ingen roll att ingen minns låtjäveln efter sista ackordet eller att den skulle vara garanterat chanslös i Eurovision Song Contest. Svenska folkets oändliga visdom har sina blinda fläckar.
8. Martin Stenmarck: När änglarna går hem
Betyg: 2
Nej, jag vill inte gilla det här alls. För Martin Stenmarck är han som gav oss 2000-talets sämsta Melodifestivalen-vinnare i form av Las Vegas 2005. Han är mannen som har förpestat våra scener med Ladies Night. Han är mannen som har förpestat våra tv-kvällar med Kvällen är din. Men så kommer karljäveln med brottarrefräng och körer från Danny Saucedos Amazing och jag måste kapitulera lite. Han sjunger förvisso en skitlökig text om änglar som går hem (que?), men det är så mycket kraft i refrängen att det snart är glömt. Det största hotet mot Stenmarck, förutom att han och Sanna Nielsen kanske har samma målgrupp, är hans vedervärdiga styling signerad Sofia »Soffipropp« Wistam. En medelålders man i fedora och skottsrutiga brallor är inget annat än en medelålderskris. Outfiten ser ut som att den är inhandlat på Buttericks. Helt ärligt, med de kläderna ryker finalbiljetten. En sista tanke: om nya mjukrockiga Måns Zelmerlöw hade gjort comeback med den här låten hade han kunnat vinna hela skiten.
Om jag ska våga mig på en tippning tror jag följande:
Final: Sanna Nielsen och Little Great Things
Andra chansen: Martin Stenmarck och JEM
För er som vill ha sällskap i tv-soffan i kväll så kommer jag, Kjell Häglund, Sara Ödmark och Mattias Dahlström ur TVdags-redaktionen livetwittra under hela sändningen.