Jag ligger under ett berg av Ikea-delar och kan inte komma ut. Det är hyllor, garderober, sängar, med mera – och med »mera« menas drivor av gångjärn, skruvar och allergiframkallande vidrig småspik. Svullna fingertoppar och ryggvärk, eller rättare sagt ett väsen i ryggen som vaknar till liv på morgnarna och sedan gör sitt allra bästa för att skruva min ryggrad ur led. Det går! Allt detta får en mening senare, förresten.
Egentligen var jag på jakt efter oxhjärta att grilla – som en liten hommage till Hannibals hjärtformade köttskulptur i avsnitt 2 (vanliga människor skriver dikter när de fått sitt hjärta krossat) – men hittade bara frysta, brr, reminiscenser från min barndom och de grishjärtan mamma kokade i flera timmar till vår afghanhund Hampus. En doft utan vare sig finess eller robust husmorskärlek. Inälvsmat utan kryddor doftar precis som man tror att inälvsmat ska dofta. Och så skummar det så äckligt.
Punch Romaine är inte Rom-och-Cola, det är drinkarnas Rolls-Royce, inget man blandar ihop under ett avsnitt av Äventyrsdags precis.
Jag antar att jag hade kunnat stå på mig lite, men så kom avsnitt 3 och där förekom det ju mat och dryck i massor! Inte bara som vi vant oss vid, utan även i kombination med en svart, magstark humor olik Hannibals tonfall i övrigt. Som när Hannibal bjuder den lismande professor Sogliato – snacka om att väcka upp aversioner hos tittaren – på »middag«, en slags carpaccio på människoarm, och serverar honom en Punch Romaine för att sedan helt utan förvarning Sharon Stone-köra in en ishacka i huvudet på honom. »That may have been impulsive«, säger Hannibal nästan lite generat. Ja, en smula kanske. Men Sogliato dör inte för det, han sitter fast i rappakaljaland, lika hårt som ishackan i hans hjärna, och fortsätter sitt svammel tills Bedelia reser sig upp och drar ut ishackan. Sogliato dör och Hannibal utbrister: »Technically, you killed him.« Det roliga fortsätter när Hannibal lagar Caratella con carciofi – ursprungligen en rätt gjord på lammets innanmäte – av Sogliatos kvarlevor och serverar till nästa middagssällskap.
Albizzi: »You have a very good butcher.«
Hannibal: »I do indeed.«
Albizzi: »Professor Soliato doesn’t know what he’s missing.«
Bedelia: »He sends his regrets.«
Nog så behövlig humor i en serie som annars lever och andas våldsamt, vackert allvar. Visst är det pretentionerna man dras till, men tredje säsongen har varit tung. Tung som en död, drunknad kropp. Och då har jag ändå inte hunnit se de senaste två ännu.
Tillbaka till inledande anekdot.
När man ligger där på en bädd av Ikea-nubb är blotta tanken på ett standard-Hannibal-skrovmål rätt avtändande. Punch Romaine och ostron, däremot! Punch Romaine, den sista drinken första-klass passagerarna på Titanic drack innan förlisningen. Ursprungligen komponerad av den franske kocken Georges Auguste Escoffier för… länge sedan. En sista drink, en sista måltid. Valet av drink stämmer inte bara in på Soliatos öde, utan även på serien som helhet. Hannibal går ju med säsong tre sitt eget lilla öde till mötes.
Så jag köper ett par ostron och blandar lite drinkar, tänkte jag. Men Punch Romaine är inte Rom-och-Cola, Punch Romaine är drinkarnas Rolls-Royce, ingenting man blandar ihop under ett avsnitt av Äventyrsdags precis.
Efter ett gediget nätsurfande kommer jag fram till följande. Punch Romaine kan blandas på tusen olika sätt, men framför allt är det två som gäller. En finare variant för det nyinköpta biljardbordet och en för slushmaskinen framför tv:n. Den finare kräver tålamod, flinka fingrar och råa ägg, den andra ett stort isblock och krossad is i stora lass. Likheterna består i att båda recepten innehåller mörk rom – varav de flesta poängterar rom från Karibien – vitt mousserande vin/champagne, sockerlag och citron eller apelsin i någon form. Efter att ha gjort båda varianterna måste jag säga att jag föredrar den senare. Den är mer direkt, går snabbare och kräver inte glassmaskin. Studerar man dessutom drinkscenen i Hannibal ser det ut som att det är den lite mindre avancerade han serverar. Perfekt för varma dagar som dessa, efter ett lyckat mord, styckning eller styckmord.
Studerar man drinkscenen i Hannibal ser det ut som att det är den lite mindre avancerade varianten – perfekt för varma dagar som dessa, efter ett lyckat mord, styckning eller styckmord.
Så här gör man en lyckad Punch Romaine: Isen är viktig! Använd barnens, eller grannens barns, 
OKQ8-hinkar till att frysa in is i (eller kör helt enkelt på vanliga kuber, helst handsmidda). Blanda sockerlagen på hälften rörsocker och hälften vatten. Rörsocker ger en mer knäckig smak till skillnad från vanligt vitt. Men kom ihåg: Hannibal har en väl utvecklad smakpalett och föredrar starka
färger. Koka lagen tills en seghet uppstår och rummet fylls av julefrid. Mixa/krossa/riv – jag använde en stavmixer – sedan isen och fyll ett Margaritaglas till bredden. Slutfinishen gör du sedan helst som jag, direkt efter ett ostron med några droppar citron på, framför din gäst i samband med att du drar historien om Titanic. Eller, kanske roligare beroende på gäst, storyn om Hannibals drink-med-ishacka till professor Soliato. Du häller alltså blandningen av mörk rom, champagne/mousserande och sockerlag över isen. Garnera gärna med citron eller apelsinskal.
Njut!
Hannibal sänds på NBC i USA och finns bland annat på amerikanska iTunes. Kanal 9 visar säsong 3 med start den 12 juli.