Bäst i tv-världen just nu: Den normutmanade närvaron i Mr Robot och UnREAL

I jublet efter amerikanska högsta domstolens historiska beslut om samkönade äktenskap har USA-medier på många håll uppmärksammat tv-seriers långvarigt vägröjande, alltmer nyanserade skildringar av homosexuella (liksom, tyvärr, alltjämt många onyanserade… men det gäller ju även heteronormativitet, så det kanske kan tas på jämlikhetskontot, det också).

UnREAL visar reality-manipulationen i hela dess groteska väsen – helt enkelt genom att visa på den konkret. Ögonblicket där Faith kommer ut är både extremt riggat och fullständigt äkta.

Den bästa gay-storyn på senare tid är utvecklingen i urstarka UnREAL, som vi ju tokhyllat tidigare, och som alltså är en skrämmande insiktsfull och välresearchad – nej, walraffad – dramatisering av spelet bakom kulisserna på en relationsrealityproduktion. Och där sydstatsoskulden Faith, nästan olidligt hudlöst spelad av Breeda Wool, visar sig vara gay och nu, i senaste avsnittet, är tillbaka för inspelning i sin religiöst homofobiska hemstad. Realityserien-i-serien ser två möjliga utvecklingar, och pressar på i båda riktningarna: antingen ska Faith förlora oskulden till seriens dröm-bachelor, eller så ska hon outa inför sina nära och kära att hon är homosexuell.

Det blir enormt spännande och berörande, och med en ytterligare, efterlängtad fördjupning av huvudpersonen Rachs karaktär, och inte alls som man förväntar sig: Faith kommer ut, under inspelning, men det används inte i programmet. Rach agerar både osjälviskt och oprofessionellt, för Faiths skull – eller? Det är typiskt för denna mångbottnade serie hur det empatiska är en ren handelsvara, och hade Faith fått komma ut i programmet hade hon också hoppat av det. Nu lyckades Rach med en fantastisk manöver rädda kvar henne i serien…

UnREAL visar reality-manipulationen i hela dess groteska väsen – helt enkelt genom att visa på den konkret. Ögonblicket där Faith kommer ut är både extremt riggat och fullständigt äkta. Ni ser Rachs reaktion på bilden till höger här ovan. Min reaktion framför tv:n var tämligen exakt likadan…

Den som vill fördjupa sig i Faith-storyn och i, så att säga, »spelet-bakom-spelet-bakom«, rekommenderas detta reportage i The Hollywood Reporter.

Den begränsade rollfiguren görs med en sådan imponerande intensitet att Elliotts frånstötande sidor förtydligas och fascinerar. Elliott är en mussla, Rami Maleks skådespel är det inte.

Skildringar av människor med funktionsnedsättningar ligger långt efter de av homosexuella. Här pratar vi i princip fortfarande om spannet mellan Dexter, Sheldon Cooper i Big Bang Theory och Saga i Bron, samt Carrie i Homeland och hälften av alla David E Kelleys kitsch-OCD-rollgestalter… Därför är huvudpersonen Elliott i Mr Robot så unik, och så viktig.

Claire Danes karaktär i Homeland är närmast övertydligt extrovert i sitt spel och därmed traditionellt drama-attraktiv. Elliott i Mr Robot är motsatsen: karg, ordfattig, monoton, begränsande manér, oftast gömd i en svart Anonymous-luva – helt enkelt vågat odramatisk. Hans voiceover (i ramstoryn pratar han med sig själv, eller med en uppfunnen låtsasperson, som alltså blir vi i tv-soffan) måste vara tv-historiens mest utmanande monotona.

Ändå spelar ju Rami Malek fantastiskt; den begränsade rollfiguren görs med en sådan imponerande intensitet att Elliotts frånstötande sidor förtydligas och fascinerar. Elliott är en mussla, Rami Maleks skådespel är det inte. Men framför allt är Elliott en Aspie-person skildrad med ett slags helt äkta Aspie-närvaro. Han är omöjlig att komma in på livet, trög och långsam (förutom med ett datortangentbord), pratar med en fult uttryckslös röst, har en jobbigt svårtolkad blick, och självmedicinerar dessutom friskt med morfin och marijuana.

Det är djupt imponerande av serieskaparen Sam Esmail att (lyckas) pitcha in en sådan huvudperson till USA Network och att sedan – via både egna erfarenheter och expertmässig on-set-konsultation – skriva den så att Rami Malek, lika imponerande, kan uttrycka den.

Sedan är ju Mr Robot förstås även en härlig, unik, spännande, nyskapande dramaserie på många andra sätt – Hateff skrev mer om detta här på TVdags för några veckor sedan.

Kjells topp-10

1. Mr. Robot (USA Network)
2. UnREAL (Lifetime)
3. True Detetive (HBO Nordic)
4. Maron (IFC)
5. Doll & Em (Sky)
6. Halt and Catch Fire (AMC/Showtime)
7. Undercover (Dave Channel)
8. Penny Dreadful (Showtime/HBO Nordic)
9. Zoo (CBS)
10. Hoff the Record (Dave Channel)

Patriks topp-10

1. Hello Monster (KBS/Viki)
2. Mr. Robot (USA Network)
3. Wayward Pines (Fox)
4. The Mask (SBS/Viki)
5. My Beautiful Bride (OCN)
6. UnREAL (Lifetime)
7. Oh My Ghost (tvN)
8. The Heroic Legend of Arslan (MBS)
9. Gate (Tokyo MX)
10. Humans (Channel 4)

Saras topp-10

1. Last Week Tonight with John Oliver (HBO Nordic)
2. U21-EM (TV 4)
3. American Crime (ABC/Kanal 5)
4. True Detective (HBO Nordic)
5. Inside Amy Schumer (Comedy Central)
6. Grace and Frankie (Netflix)
7. Masterchef Australia (Network Ten)
8. Maron (IFC)
9. Australia's Next Top Model (Fox 8)
10. Vicious (ITV)

Hateffs topp-5

1. True Detective (HBO Nordic)
2. Mr. Robot (USA)
3. The Comedians (FX)
4. Hannibal (NBC)
5. U21-EM (TV4)

Björns topp-3

1. Halt and Catch Fire (AMC/C More)
2. Wayward Pines (Fox)
3. True Detective (HBO Nordic)