För någon månad sedan tänkte jag skriva att American Crime (ABC) har en känsla av både The Wire och Oz. Fick dock inte riktigt ihop det – var osäker på vart serien skulle ta vägen och ville inte överdriva. Den går ju trots allt på ABC, även om det är 12 Years a Slave-manusförfattaren John Ridley som skapat och skrivit serien.
Och sedan tappade jag den några veckor, men i besvikelsen över att Ordinary Lies (BBC) redan haft säsongsfinal (trodde inte episod 6 var den sista! Det fattades ju samma storts »stafett-pusselbit« som efter alla andra avsnitt… men så fattade jag att den briljanta Danny Brocklehurst-serien redan fått klart för säsong 2), ja, som sagt, i besvikelsen över att inte få se mitt förväntade Ordinary Lies, bestämde jag mig för att komma in i American Crime igen.
Hur Ridley låter moderns reaktion bara synas i vänster bildkant, utan blick och med sluten mun; bara genom hur huvudet rör sig in i bildkant… Det är mästerligt.
Och jag inte bara sögs fast, jag förstenades, förintades inför detta detaljerade mänskliga urdrama, och sträckkollade ikapp alltihop (nu framme vid episod 9).
Även om John Ridley ligger bakom har jag haft svårt att greppa att det faktiskt sänds på ABC. Den dokumentära råheten skär rakt igenom våld, sex, knark och dysfunktionella familjerelationer (och rentav med utbleepade »fuck«?! På ABC?! Tidigare bara sett NBC göra det med Southland), och det är bättre än det mesta HBO gjort i fråga om socialrealism sedan The Wire.
Och The Wire-liknelsen är för övrigt helt adekvat.
I American Crime tränger vi alltså allt djupare ner i alla centrala mänskliga relationer kring ett allvarligt brott – själva mordutredningen skildras inte direkt via polis och åklagare utan helt genom de drabbades, och eventuella förövares, ögon. Och seriens styrka ligger i hur den parallellt skildrar det nya, trasiga ekosystem som byggs upp av människor och beteenden efter ett allvarligt brott, ett ekosystem av skadade relationer och fler brott; samt verkligen klarar av att agera ut karaktärernas inre: Timothy Hutton och Felicity Huffman spelar mot varandra som vore det ett lågintensivt auteur-filmiskt 1970-talsdrama, så fantastiskt starkt! Och så W Earl Brown, Penelope Ann Miller, Benito Martinez på det… och de briljanta yngre skådespelarna… detta är definitivt årets cast i USA-tv!
Och John Ridley har själv regisserat sina manus, och sina skådespelare. Det förklarar den emotionella stringensen och tonträffen. Han fullständigt briljerar. Ta scenen som bilden här ovanför är hämtad ifrån, hur Ridley låter moderns reaktion bara synas i vänster bildkant, utan blick, och med sluten mun; bara genom hur huvudet rör sig in i bildkant… Det är mästerligt.
Den 22 juni har American Crime premiär på Kanal 5. Detta får ingen tv-dramaälskare missa.
Nästa vecka återkommer veckokrönikan i dess tidigare listform. Min tanke var att på ett enklare, mer otvunget sätt lista – och småskriva om – vad jag sett under veckan, men det blir ju bara samma lite större anspråk varje gång ändå… och när jag sedan skrivit av mig om en serie så har jag ingen energi kvar till resten.
Listor igen nästa vecka, alltså!