Magnus: Säsong två av HBO:s Silicon Valley har startat minst sagt tveksamt, som om den haft prestationsångest: ängslig story och forcerade skämt. Även om jag älskade sättet första avsnittet hanterade Christopher Evan Welchs bortgång på – genom att sörja hans karaktär Peter Gregory – otroligt fint och inte på något sätt den sliskiga sörja det så lätt hade kunnat bli. Men annars har det varit rätt blaha, inte alls tråkigt, ej heller dåligt, men en ständig längtan efter den tidigare säsongen, som är bland det roligaste och kvickaste jag någonsin sett. Höga förväntningar är sällan bra, och speciellt inte dem lidandes av gigantism. Så jag har helt enkelt inte känt för att skriva någonting, förrän nu, efter avsnitt tre Bad Money. Vilket avsnitt!
Med den lilla (och urlöjliga) Twitterstormen kring »vet ni vem mer som… Hitler« färskt i minnet var det väldigt roligt att se Gavins absurda nazi-jämförelse förresten. En klassisk Godwin's Law.
Mattias: Jag hade hoppats att serien bara skulle rusa in i nästa säsong med toppformen från säsongsavslutningen konserverad, i stället har den trevat sig fram lite. Det är inte ens som att autopiloten varit inkopplad – för då hade det definitivt kommit några hyggliga Erlich-skämt och några elaka ordväxlingar mellan Dinesh och Gilfoyle – utan skaparna har liksom stått och velat om vart serien ska ta vägen. Vilket, som sagt, säkert kan ha med Welchs bortgång att göra. Men med tredje avsnittet tog den fart igen och med facit på hand så blir de två föregående avsnitten bättre. Det tyder på ett enormt självförtroende från manusförfattarna i att vänta två, nästan tre, avsnitt med att återintroducera Big Head till exempel.
Sara: Jag har inte varit lika besviken. Jag tycker nog att inledningen av andra säsongen hållit en jämn och trivsam nivå motsvarande inledningen av första. Men det är klart, ska man använda den tidigare säsongsavslutningen som måttstock står sig det mesta slätt – herregud, den där onaniuträkningsscenen kan vara det roligaste jag sett i mannaminne. Håller absolut med om att tredje avsnittet är det klart bästa hittills. Här funkar äntligen alla små egenheter hos framför allt Richard och Erlich på det komiska plan som det är tänkt.
Jag har haft lite problem med den nya chefen, hon som tog över efter stackars Peter Gregory, det är alltid lite svårt att introducera en såpass karikatyrisk rollfigur. Det krävs tid för att mejsla fram något mindre endimensionellt, och här såg vi i alla fall en skärva av det. Samtidigt som en i det närmaste lika karikatyrisk ny rollfigur – mega-aset Russ Hanneman – förtjänstfullt dundrade in och ställde allt på ända. Roligt!
Magnus: Ja, vad tycker man egentligen om de nya karaktärerna… Jag tycker att Laurie, som Peter Gregorys efterträdare, har vissa problem med Gregorys skostorlek, men att hon gör sitt bästa. Som du säger så tar det ju tid att forma just den här typen av karaktär, och kanske presenterades den lite för direkt. Eller så är det bara Peter Gregorys spöke som spökar.
Russ Hanneman har väl egentligen samma problem, men funkar ändå bättre då kontrasten mellan honom och Pied Piper är så stor. Hans första möte med de nya kollegorna var ju riktigt roligt. Man älskar ju bara påhopp som »This guy fucks!« till en Jared som inombords kämpar med att läsa av motivet med påståendet. Erlichs mancrush. Eller när han ständigt avbryter Richards möte – »I’m sorry, do you really talk like that?«. Russ har ett ego större än Silicon Valley, geografiskt sett, han är enligt Dinesh »the worst man in America« och köttar på en lunch för 800 dollar. Han är sin egen gud och jag älskar att hata honom. Ser fram emot ett möte mellan honom och Laurie.
Mattias: Peter Gregory var ju i all sin genialiska kufighet också rätt karikatyriskt tecknad ska man komma ihåg. Jag är väldigt road av att människor som Gregory och Laurie, två extremt socialt inkompetenta människor, kan nå så högt som de har gjort.
Jag älskade Erlichs otroligt obesvarade mansflörtande med Russ. Så sorgligt desperat på något sätt, som att han var tretton år igen och storebrorsans coola kompis var på besök. Och givetvis är Erlich, upp över öronen mancrushad, oförmögen att se det alla andra ser – att Russ är en douche av sällan skådat slag. Det kommer bli något riktigt, riktigt bra av det där. Russ känns som just vad serien behöver.
Sara: Ja, dynamiken mellan Russ och Erlich var underbar. Russ dissade Erlich från första stund – trots att han från Erlichs synvinkel borde gillat honom bäst – vilket naturligtvis bara mångfaldigade Erlichs behov av bekräftelse. En bekräftelse han, så länge han trevar så desperat efter den, såklart aldrig kommer att få.
Det var kul att se Big Head igen! Känner mig riktigt peppad på att få se var de tar den storylinen. Vilken roll kommer han att få, var kommer hans lojalitet att ligga, kommer han att vackla?
Med den lilla (och urlöjliga) Twitterstormen kring »vet ni vem mer som… Hitler" färskt i minnet var det väldigt roligt att se Gavins absurda nazi-jämförelse förresten. En klassisk Godwin's Law.
Magnus: Big Head, har namnet någonsin förklarats eller har jag bara glömt bort? Han är i vilket fall hur skön som helst, liksom Gavins plan. Även om man kommer sakna Milton-gänget och deras avancemang bort från existensen, så ser jag fram emot att följa Big Heads resa mot större »mål«. Han är intressant på det sättet att han aldrig egentligen är aktiv utan bara flyter med.
Sara: Var det inte bara så att det var ett gammalt skol-smeknamn som fastnat av ingen särskilt anledning alls? Någon får hjälpa oss i kommentsfältet!
Sammantaget verkar vi vara ganska överens: Efter en trevande inledning (trivsam men något otajt) har Silicon Valley nu arbetat upp ångan och vi längtar efter avsnitt fyra som Erlich längtar efter sin feta check.
Silicon Valley säsong 2 sänds på HBO Nordic och C More.