Vi befinner oss i den första brittiska straffkolonin i Australien i slutet av 1700-talet. Fångarna och soldaterna bor sida vid sida, äter samma ransoneringar, utsätts för samma faror från den australiska naturen, och alla styrs av den stränga men rättvisa guvernör Phillip, spelad av David Wenham. Det enda som verkligen skiljer dem åt är att soldaterna har vapen och rena kläder.
Låter detta som grunden till ett bra drama? Det tyckte inte den aktade manusförfattaren Jimmy McGovern, som adderade två beståndsdelar: att tonen regelbundet ska slå över i bisarr feelgood, och att vem som helst ska kunna prata sig ur vilken situation som helst.
I ett avsnitt ska Tommy hängas för att han haft utomäktenskapligt sex med Elizabeth. Tur då att hängningen kan stoppas i sista stund, så att de kan gifta sig precis där och då vid galgen. Tommy får gå fri, hurra!
Allt i straffkolonin börjar gå åt pipan (serien är för trevlig för att låta saker gå åt helvete) när kolonins enda smed – fången Marston (Rory McCann) – stjäl mat från medfången James Freeman (Russell Tovey) och guvernören låter smeden hållas eftersom han är viktig och behöver maten för att bygga styrka. Så James och hans vänner Tommy (Julian Rhind-Tutt) och Elizabeth (svenskfödda MyAnna Buring) dödar smeden och slänger liket i vattnet, och ingen kan straffas eftersom det inte finns något lik.
Sedan dyker liket upp! Som tur är kan fortfarande ingen straffas eftersom vem som helst kan prata sig ur vad som helst. I ett avsnitt ska Tommy hängas för att han haft sex med Elizabeth, trots att det bara är soldaterna som får ha sex med kvinnorna såvida inte kvinnan och den manliga fången är gifta. Tur då att hängningen kan stoppas i sista stund, så att Tommy och Elizabeth kan gifta sig precis där och då vid galgen. Tommy får gå fri, hurra! Genren bizarro-feelfgood är uppfunnen.
Serien har även kritiserats för bristen på aboriginer. Man skulle väl å ena sidan kunna argumentera att det är att frånsäga sig ansvaret för de hemskheter européer utsatte aboriginer för, men å andra sidan kan man också argumentera att white guilt är trams och att de inte ingick i McGoverns vision (till skillnad från galgbröllop).
Trots allt detta såg jag ändå serien till slut, och den hamnade till och med högt upp på min topplista en vecka. Ja, serien är absolut skräp, men det är underhållande skräp i vackra strand-och-djungel-miljöer. Till skillnad från den där andra BBC-serien i strand-och-djungel-miljöer som bara är skräp.
Banished har precis sänts på brittiska BBC, oklart med svensk visning.