Innehåller spoilers för Girls säsong 3, episod 4.
Jag tänker ofta på Murphys lag. Ni vet regeln om att om något kan gå fel så kommer det förr eller senare att göra det. Jag antar att det i grunden är en ganska narcissistisk tanke. Att olika händelser liksom skulle bottna i hur universum har riktat in sig på att göra just mitt liv jävligt. Hannah Hovrath känner nog likadant. Och blir dessutom otroligt anklagad för att vara självupptagen just därför.
Det är liksom ingen slump att veckans Girls – avsnittet heter Deep Inside – inleds med att Hannah försenad snubblar in i receptionen på sitt förlag, tappar allt hon äger på golvet och sedan får reda på att hennes förläggare hittats död i Hudsonfloden. Att den enda personen som försökt få ut hennes texter, denna »poor man's Anderson Cooper«, självklart går bort innan de hunnit slutföra sitt projekt.
Marnie kämpar med att bygga upp sitt nya liv genom att flytta in i en skokartong och figurera i träningsmontage. Jag kan nog inte minnas ett mer cyniskt porträtt av en priviligierad hipster.
Det känns fullt naturligt att Hannah först och främst tänker på vilka konsekvenser detta kommer att få för hennes framtid. Precis som att det känns lika naturligt att såväl Adam som hans syster upplever henne som kall och avlägsen av precis samma orsak.
Självupptagenhet har alltid varit ett genomgående tema i Girls men det känns som att det först nu tas upp i rent explicit mening. Dels med Hannah men framför allt med Marnie som tycks spendera all sin vakna tid med att älta det som varit. För hur catchy den där Edie Brickell-låten än är känns det redan dags att släppa den. Som det är nu är Marnie mest reducerad till ett slags comic relief. Till en figur som kämpar med att bygga upp sitt nya liv genom att flytta in i en skokartong och figurera i träningsmontage. Jag kan nog inte minnas ett mer cyniskt porträtt av en priviligierad hipster.
Den karaktär som präglats minst av sin självupptagenhet är även den som lyft mest i inledningen av den här säsongen. För Shoshanna har något slags nyvår i sin alltid lika härliga periferi. Hon har liksom utvecklats till en fantastisk sidokaraktär som i sina neurotiska utläggningar om sorgearbete och bandanavikningar tar form som tv-världens just nu roligaste sanningssägare.
Jessa, å andra sidan, förblir i en diametralt ointressant periferi. Mycket måste hända för att grävandet i hennes förflutna ska närma sig något underhållande.
Det fanns ändå något fint i att Hannah sökte tröst och skydd i två av den här seriens kanske mest dysfunktionella figurer. Det blev liksom som ett kittlande litet läger för självupptagna förvuxna ungdomar när Adams syster, Jon Glasers stoner-figur och Hannah studsade runt på den där kyrkogården. Att alltihop toppades av att Hannah dessutom snodde en historia som patologiskt kokats ihop av Caroline underströk slutligen något nästan rörande: hur långt Hannah går för att motverka alla former av negativa uppfattningar Adam har om henne. Med det sagt lär den lilla berättelsen få konsekvenser där Hannah framstår som än mer kall och avlägsen. Murphys lag, och så vidare.
Tänkte ni också på att…
... Hannah rockade något slags golfarlook (komplett med »golfers do it, rain or shine«-tröja och golfrutiga strumpor) i öppningsscenen?
... Jon Glaser-stonerns nya beanie hade en osedvanlig lyster i all sin färggrannhet?
... man direkt ville veta hur Jon Glaser-stonern hade fått in sköldpaddan i den där lilla flaskan?
... det blev så himla superironiskt att Hannah gick loss i en hyllning av siten Jezebel med tanke på Lena Dunhams nyligen twittrade hat mot samma sida?
Girls säsong 3 sänds på HBO Nordic och C More med ett dygns förskjutning.