Numera känner vi den mest som »hockeylåten« eftersom den spelats oavbrutet i svenska islador ända sedan Södertälje SK senast tog SM-guld – precis så korkad, och supersimpelt klappvänlig i exakt rätt låga tempo, för att funka på en slirig sittplatsläktare i värmlandsskogarna. Jag minns äckelkänslan när denna österrikiska plåga breakade i Sverige (men nästan ingen annanstans) och det bara snurrade i huvudet av kräkreflexer – först det inledande stenkorkade trumbreaket, sedan den löjliga ensamma vitmansreggaen på akustisk gitarr, och så den ansträngda leadsångaren som lät som om han satt hela Supertramp-katalogen i halsen:
»Labadab-dab-dab life! Na na na na-na…«
Men jag såg aldrig videon till dyngan – gjord av en svensk utvandrare, Anders Stenmo. Inte förrän nu, när låten firar 30-årsjubileum som popvärldens genom tiderna vidrigaste.
Sångaren lät som om han satt hela Supertrampkatalogen i halsen, och keyboardisten ser ut som en småfull Felix Herngren i Dan Bäckman-peruk.
Först nu inser jag hur lyckligt ovetande jag varit i alla dessa år om att det faktiskt fanns en keyboadist i Opus också. Kolla särskilt bilderna filmade högt bakifrån, i videon här nedan – dansstilen är verkligen i kuslig analogi med den musikaliska smaklösheten. Och, förresten, närbilden mot slutet – ser han inte ut exakt som en småfull Felix Herngren i Dan Bäckman-peruk?
Och dessförinnan: kolla hur Opus klätt ut sig till bondlurkar respektive punkare (det vill säga, österrikiska punkare) vilket sedan utgör videons dramatiska narrativ. Kolla snubben längst till vänster som bara röker och lutar sig mot väggen när polarna mobbar sina bondlurks-alias av scenen – visst ser han ut som man skulle föreställa sig Johan Rheborgs white trash-morsa Morran i hennes glamrock-ungdom? Och lirarn med gipskrage, vad var grejen där?
Och missa för allt i världen inte hur fattigmans-Hodgson sedan kommer HJULANDE in på scenen!
Så vem var denne Anders Stenmo som drömde ihop dessa fem minuter av rysmys? Jo, en malmöit som efter nian flyttade till Wien med sin ensamstående mor och där, alltjämt i tonåren, blev trummis i »pop-rock«-bandet Erste Allgemeine Verunsicherung. (De bytte namn från Antipasta, vet inte om det blev så mycket bättre? Och förresten, sysslar inte oproportionerligt många tysktalande band med den diffusa icke-genren »pop-rock«?)
Nåväl, det gick riktigt bra för EAV. Här dunkar Stenmo i gång en »Alpen-rap« i en konsertupptagning från samma år som han rattade Opus-videon (fasen vad det rullade på för skånske Anders i Wien 1985!)…
EAV har nu varit en österrikisk popinstitution i snart fyra decennier (förlåt, »pop-rock-institution, förstås) men Stenmo tvingades hoppa av när han förlorade hörseln inför «Heaven and Hell Tour 98".
TVdags säger stort grattis på Live is Life-30-årsdagen – om inte till Opus så i alla fall till Anders Stenmo!