Vad är det nu man brukar säga, all reklam är bra reklam? I så fall drog filmbolaget Magnetic Releasing (svensk distribution Njutafilms) jackpot då en gymnasielärare från Ohio visade deras överambitiösa The ABCs Of Death för sina elever och fick sitta i fängelse i 90 dagar. Jepps, så kan det gå. Aningen korkat, visst, men knappast värt mer än en mild tillsägelse, speciellt då den första The ABCs Of Death-filmen höll smärtsamt låg kvalitet. I teorin dock en berömvärd prestation: att samla 26 kortfilmer under ett och samma tak, som man dessutom binder samman med en fungerande röd tråd. Dessvärre höll det inte då utan blev som fuskig prinsesstårta utan hallonsylt. Man kände sig lurad på något.
Makabert är bara förnamnet, som om Tim Burton dött och återuppstått 15 år yngre – alltså då han fortfarande kunde göra bra film.
26 regissörer från hela världen tilldelades varsin bokstav från alfabetet, som de sedan bildade ett ord av. Ordet var sedan tänkt att utgöra både namn som handling i den film regissören/regissörerna valde att göra. Ja just det, tema döden.
Samma sak gäller fortfarande då 26 nya regissörer nu är inblandade i The ABCs of Death 2. Fortfarande ingen enhetlig succé, men det som är bra är nu fruktansvärt bra och det som är mindre bra går fortfarande att se. Ett jättelyft från föregångaren, alltså. Bottennappen saknas, vilket gör det här till en rätt underbart äcklig antologifest med ett intro som bara det berättigar ett köp. Perfekt i sin förrädiska oskuldsfullhet, med ett krypande giallo-score som sätter kroken i tittaren omedelbart. Makabert är bara förnamnet, som om Tim Burton dött och återuppstått 15 år yngre – alltså då han fortfarande kunde göra bra film.
Sedan svänger det lite, The ABCs of Death 2 är långt ifrån felfri, men topparna och introt gör den väl värd att se. Låt inte längden avskräcka dig heller, eftertexterna ligger på cirka femton minuter. Men om du ändå tvekar, här är The ABCs of Death 2 fem bästa delar:
1. Z is for Zygote
»Den som väntar på något gott« stämmer verkligen in här, även om just »gott« kanske inte är ordet man söker efter att ha sett Chris Nashs bisarra kortfilm om ett barn som inte riktigt är redo att lämna sin mammas kropp, och en mamma som inte riktigt är redo för att bli mamma. Chris Nash har annars mest sysslat med specialeffekter av det mer plastiga slaget, vilket märks här. Sanslöst kletigt, udda och roligt på det där jobbiga sättet. Ett preventinmedel av rang dessutom.
2. V is for Vacation
Jerome Sable gör en helomvändning från sitt tidigare gebit som skräckmusikalregissör och levererar en av antologins absolut svartaste bidrag om turismindustrins baksidor, eller egentligen alla baksidor jag kan komma på. Smart, kameramässigt briljant och våldsamt.
3. T is for Torture Porn
Jen och Sylvia Soska skaffar sig upprättelse efter den bedrövligt tama slashern See No Evil 2 som kom häromåret. T is for Torture Porn andas mer American Mary. Svart humor, finurliga vändningar, sex och genusvåld. Älskar dessutom tolkningen av det annars så självklara begreppet »torture porn«, här innebär det något helt annat än vad Eli Roth tidigare erbjudit i Hostel-filmerna.
4. X is for Xylophone
Julien Maury och Alexandre Bustillo imponerar även i det lilla formatet, drömskt, komiskt och splattrigt, med Beatrice Dalle som barnvakt. Jag trodde förresten att det var givet vid det här laget: Beatrice Dalle ska inte vakta barn!
5. B is for Badger
Brittisk Attenborough-liknande journalist styr och ställer över sina kameramän under inspelningen av ett reportage om utdöda grävlingar, som kanske inte är helt utdöda, bara muterade.
The ABCs of Death 2 finns att hyra och köpa på bland annat iTunes.