Clik here to view.
Att duka upp ett »will they/won’t they«-drama har alltid varit ett dramaturgiskt kraftfullt sätt att hålla kvar tittaren vecka efter vecka. En balansgång med ett vagt löfte om att ett svar kommer att ges om bara ett par avsnitt, eller ett par efter det. För om publiken bara gillar rollgestalterna kommer de stanna kvar för att se om det slutligen blir dem – även om ploten i övrig lämnar en del att önska.
Noggrant beskrivet från insidan visar Lena Anderssons romaner precis det vi älskar med dessa tv-relationer – det finns hela tiden utrymme att tolka de subtila tecknen mellan parterna.
Den balansgången är också svårast, de serier som lägger allt för mycket krut på en kanske-relation har också allt att förlora. När vi väl fått kyssen eller att de tillslut fått varandra är allt som finns kvar ett tomrum – kallat Shipping Death Bed. Det innebär bland annat manusförfattarna tappar lätt bort vad det var som gjorde personerna intressanta när de helt plötsligt är ett par. Det finns inte heller någon smarrig morot att vifta med längre fram i den dramaturgiska horisonten. Vi har sett det i Community, Gilmore Girls, Fraiser och 456 andra serier.
Men samtidigt: till slut måste ju något hända, annars vattnas intresset ur. Lena Andersson tilldelades Augustpriset för sin roman Egenmäktigt förfarande 2013 och tillsammans med den fristående uppföljaren Utan personligt ansvar fungerar den som ett dramafiktivt reportage ur den trånandes psykologi, perfekt att använda sig av i tolkningen av dessa draman. Noggrant beskrivet från insidan visar hon precis det som vi tittare älskar med dessa tv-relationer – det finns hela tiden utrymme att tolka de subtila tecknen mellan parterna. Ett känslomässigt Ninja Warriors som trippar fram på tå i ett hus med sovande barn och leksaker över hela golvet: ett felsteg och en tung natt är att vänta.
Vänner var förstås mycket mer än will they/won’t they. Att Ross och Rachels romantiska kanske-båge pågick i åtta säsonger – framför allt efter att de gjort slut – var inget som serien stod och föll med. Men plats 2 på listan över tv-historiens viktigaste roments är en betydelsefull del i den kedjan. Ross ska gifta sig med Emily men råkar under bröllopscermonin säga »Rachel« i stället. Det hopp som falnade för deras relation står plötsligt i vilda lågor och är oerhört fint i askorna av en förstörd relation.