1. Min sanning: Thommy Berggren (SVT2 kl 20)
I tv-världen brukar vi prata om när en serie hoppar hajen, »jump the shark«, det vill säga uppvisar tecken på att ha nått sin peak och börjat tappa i kreativitet och relevans. Om det finns någon svensk skådespelare som jag skulle vilja använda just detta begrepp om så är det Thommy Berggren.
Han hoppade hajen när han gjorde filmen Kristoffers hus 1979.
Dessförinnan kunde han inte göra något fel. Han var exceptionellt närvarande, ja, magisk, i allt han gjorde, i alla Bo Widerberg-filmerna från Barnvagnen fram till Joe Hill 1971, och i Roy Anderssons Giliap 1975 – men sedan, i den där sega Lars Lennart Forsberg-filmen från 1979, har det hänt. Han har hoppat hajen. Och man ser det så tydligt på hans blick.
Hade jag varit programledare för Min sanning hade jag tagit upp detta med honom. Om inte annat så för att få höra hur åt helvete fel jag har, kanske rentav bli rädd för att få en hurring i någon inspelningspaus.
Den är inte frånvarande. Tvärtom. Den är för närvarande. För mycket. För självmedveten. Det var som om han plötsligt, vid dryga 40 år, fått så mycket bekräftelse, och kanske inte minst ytlig sexuell bekräftelse, och i båda fallen med ständiga referenser till hans speciella, genomträngande intensiva blick, att han till slut börjat spela mer medvetet på den i stället för att bara låta den vara en naturlig del i hela den holistiska rollgestaltningen. I Kristoffers hus försöker han gestalta Djup Ångest bara genom att spärra upp ögonen. Efter det tog jag inte Thommy Berggren på allvar som filmskådespelare igen förrän i Glasblåsarns barn 20 år senare.
Hade jag varit programledare för Min sanning hade jag tagit upp detta med honom. Om inte annat så för att få höra hur åt helvete fel jag har, kanske rentav bli rädd för att få en hurring i någon inspelningspaus.
Anna Hedenmo var inte dålig i förra veckans säsongspremiär, men heller inte i närheten av vad programformen kräver – jag hade önskat ett mycket mer brinnande samtalsinitiativ i stället för nyhetsankarmaneret som Hedenmo sitter fast i (lite som en operasångare som försöker sjunga pop).
Men just i kväll spelar det kanske mindre roll. Thommy Berggren kommer att ta över i vilket fall.
2. Handbolls-EM: Sverige–Polen (TV4 kl 20)
Okej, seger över Ryssland och nu träder jag in i turneringen. Två måste-vinna-matcher på raken, i kväll Polen, som vi ju vinner typ varannan match emot, och sedan mardrömsmotståndaren Frankrike… det är ett läge jag inte kan motstå. Jag tänkte skriva att det luktar lite underdog-sensation typ Sverige-i-basket-EM-2013, innan jag kom på att segern över Ryssland då var vår sista, och att Frankrike sen tog guldet… Men ändå. Det ska bli kul.
3. Looking (C More Series kl 21:30)
Den stora HBO-kvällen i USA är söndagar, och följaktligen måndagar i Sverige, då Girls, True Detective och nu även Looking har avsnittspremiärer på HBO Nordic, C More och Filmnet. Hann inte med detta nya, omdiskuterade gaydrama igår men ser extra mycket fram emot det i kväll i stället, efter Linus och Anna-Karins gemensamma TVdags-text i morse.