Då ska vi se. Vad har du med dig till oss i dag? Jaha, det här är mycket intressant! Vet du vad det är för något? Ett tv-program. Och har du tittat på det länge? Tio, femton år? Var tror du det kommer ifrån? Har du någon aning? Mm. Jag kan berätta för dig att det mycket riktigt är ett tv-program, det är en svensk produktion, gjord i Malmö, men efter en mycket populär engelsk förlaga. Tillverkat för cirka 25 år sedan. Och var i hemmet har du det här? I tv-rummet. Ja, det är oftast där folk har det. Men nu för tiden kan man se det lite varstans, faktiskt.
Vi tar en titt på det! Här i botten är en stämpel, »SVT«, det står för Sveriges Television. Om du ser här, så noterar du en uppsättning experter med olika specialkunskaper, en programledare, här ser du långa köer av folk med diverse prylar de vill ha värderade. Och du ser även de inslag som inte handlar om värdering av saker, där tittarna ibland lär sig lite mer om orten man spelar in på, eller något om en lokal gökurssamlare eller dylikt.
Problemet med det här objektet, och om du tittar här så ser du det, är att man under åren ansträngt sig, ibland ängsligt mycket, för att bevara en fräschör och relevans…
Du har kanske också märkt att många av de här detaljerna inte är i original. Och den här experten, tillverkad i Gårdsby socken, Småland, har ett betydligt större utrymme i dag än han hade i programmets begynnelse. I takt med populariteten har hans manér blivit yvigare, som du ser här, och numera är det nästan lite pajasartat, som att han spelar en roll, rollen av sig själv. Och som du ser här borta så använder man sig numera ofta av en teknik som kallas »cliffhangers«, som håller tittarna på halster och tillåter alla att spekulera kring vad någon anskrämlig skänk från Dalarna kan vara värd innan man under dramatiska former avslöjar sanningen – det är också en ganska ny justering.
Problemet med det här objektet, och om du tittar här så ser du det, är att man under åren ansträngt sig, ibland nästan ängsligt mycket, för att bevara en fräschör, en relevans; ibland med gott resultat, men det är som att man ibland inte riktigt litat på att kärninnehållet och den ursprungliga designen duger 25 år efter starten, och i stället gör man alltså så här – man målar om, man byter ut slitna detaljer i stället för att restaurera, man pyntar alltmer produktionen med visuella ornament och luftiga inslag.
Jag tror det är ett misstag, och det är verkligen tråkigt att se vissa av originaldelarna utbytta. Vi ser det ofta med den här typen av objekt. Man måste ta bort flera lager av fernissa för att få fram mer av ursprungsidén, och det är väldigt att svårt att göra det, jag tror inte någon producent skulle tycka att det är värt besväret. Men, med det sagt så vet jag att många tittare föredrar den här blanka ytan och antagligen skulle gå till Myrorna med programmet om det bara bestod av en oändlig radda sakvärderingar.
Jag ser att du har med dig ett annat objekt här också. Vad vet du om det? Det är ett magasin, tillverkat betydligt senare, också i Sverige, som är designat som en sidoprodukt, en accessoar om man så vill, till huvudprogrammet. Som du ser har magasinet en helt annan ton, det är fördjupande och har ett mer saktmodigt tempo. Jag uppskattar magasinet, men kan samtidigt tycka att introduktionen av det innebar en förskjutning av originalprogrammets idé; att accessoarens seriositet och smala specialistfokus legitimerade den allt fluffigare tonen i det breda. Magasinet är inte lika populärt som huvudpjäsen, det är ovanligt att man ser dem ihop så här, så det är kul att du har med dig bägge två som ett par.
Vissa anser att det här programmet nådde sin kulmen någonstans mot slutet av 1990-talet, och att den nuvarande designen inte kan mäta sig med tidigare upplagor, men det är fortfarande omåttligt populärt. I dag ser vi ganska mycket av programmet ute i landet, under 2014 bland annat i Visby, Nybro och Arvika. Och trots dessa kosmetiska förändringar som jag ondgjort mig över blir jag ändå glad när jag får se det.
Har du funderat något på värdet? Inte? Det ska inte säljas? Man kan konstatera att det är ett vanligt program. Många har det, många ser det. Det finns på SVT Play helt gratis, och kostar i monetära mått mätt blott en bråkdel av tv-licensen. Samtidigt har det ett stort folkbildande och underhållande värde som det är svårt att sätta ett pris på. Men hos rätt samlare och på rätt marknad kanske du skulle kunna få någonstans mellan tio och tio miljoner kronor.
Antikrundan sänds i SVT1, torsdagar kl 20, och Antikmagasinet i Kunskapskanalen, torsdagar kl 21. Båda finns på SVT Play.