1. Fittstim – min kamp (SVT1 kl 21)
På tiden att vi verkligen får se den här seriestarten med Belinda Olsson nu, med tanke på hur vi (eller, Dagens Nyheters Catia Hultquist samt hundra ragers på twitter, i alla fall) sågat sönder den osedd redan på förra sidan nyår. Då på grund av en lite corny skriven pressrelease. Nu har vi haft även trailern att gå på, och, okej, visst ser man mer av senare års Debatt-Belinda än gamla hederliga Fittstim-Belinda i denna obegripliga cut-up-tease. Inte ens hennes PK-ifrågasättande av Femen synkar med de intersektionalistiska haters som hennes tv-serie redan dragit på sig, eftersom den – av trailern att döma – kommer med en Barnjournalen-doftande »men, måste man visa brösten?«-moralkaka i stället för att komplicera utifrån slagsidan mot muslimska kvinnor.
Jag har alltså ingen aning om hur det här ska utveckla sig. Men ett tv-event är det definitivt! I alla fall för oss som tycker att de cul de sac-cirkulära pseudodiskussionerna på Flashback och Twitter trots allt har sin smått bedårande charm.
2. Debatt (SVT1 kl 22)
Åh, såklart ägnar svensk trash-tv:s götebörrschka flaggskepp sin säsongspremiär åt Fittstim-tjöt också! Och säga vad man vill om Belinda Olsson, hon är den enda som gjort Debatt någotsånär rumsrent genom åren. Nuvarande programledaren Kristina Hedberg är usel to the core, nästan med Annie Lööf-genans-dimensioner – vilket dock inte är fel i sammanhanget. Jag menar, om man ser Debatt som en Bröderna Marx-palaver så är Kristina Hedberg dess Margaret Dumont! Bland gästerna finns Gudrun Schyman och Ebba Witt-Brattström, som jag älskar raktigenom. Kanon-tv på gång här.
Om man ser Debatt som en Bröderna Marx-palaver så är Kristina Hedberg dess Margaret Dumont!
3. Drömmen om Amerika – Kristoffer Appelquist (Kanal 5 kl 21)
Uppskattar verkligen när svensk tv sänder scenupptagningar – från Orionteaterns ljuvligt avväpnande Hjälp sökes på SVT häromveckan till att Femman åt oss soffliggare fixar fram Kristoffer Appelquists standup-tour de force om hur han ända sedan barndomen (som de flesta av oss) levt med inte bara en USA-dröm utan ett helt USA-alter ego. Och touchar gränser för sociologisk spoken word när han längs vägen blir berörande politisk.