Den amerikanske programmeraren och aktivisten Aaron Swartz blev bara 26 år. Den 11 januari 2013 hängde han sig i sin lägenhet i Brooklyn efter en lång, bitter och själsligt uttömmande strid mot federala åklagarmyndigheten; han stod bland annat anklagad för att ha hackat en server på MIT och där laddat ner mängder av akademisk litteratur, och riskerade för detta och andra datorrelaterade brott skaka galler i flera decennier. På det stora hela stämde anklagelserna, men det var myndigheternas oproportionerliga häxjakt på Swartz, en förgrundsfigur inom den Internetaktivism som bland annat högljutt protesterade mot den drakoniska SOPA-lagen i USA, som till slut drev honom till självmord.
Filmen jäser av vrede och frustration över Swartzs öde, samhällets okunskap om Internet och politikers tröghet och oförståelse. Man blir mörkrädd inför myndigheterna.
Mycket har sagts och skrivits om Swartz, om hur hans nyfikenhet och entusiasm för teknik och ett öppet samhälle slutade i total tragedi, men den tämligen snabbproducerade dokumentären The Internet's Own Boy: The Story of Aaron Swartz tar ett helhetsgrepp på såväl människan som aktivisten, från uppväxten i Chicago via pionjärarbete med RSS och Creative Commons, till forskning på Harvard och grundande av aktivismgruppen Demand Progress.
Man behöver varken vara engagerad i samma frågor som Swartz eller vara inbiten datornörd för att få behållning av dokumentären. Det är en hjärtskärande film, med oerhört fina och öppna intervjuer med hela familjen Swartz; vänner och kollegor som vittnar om en lyhörd, känslig, hyperintelligent ung man som genuint ville göra världen till en bättre plats. Swartz var på många sätt ett underbarn, som redan i tidiga tonår åkte på konferenser för liksinnade Internetaktivister och utvecklare. Foton och videoklipp från den tiden är bedårande – där är Swartz, tre äpplen hög, jämte Lawrence Lessig på en konferens. Där är han vid ett podium och håller en presentation, 13–14 år gammal, och han når knappt upp till pulpeten.
Det är också en dokumentär som jäser av vrede och frustration över Swartzs öde. Samhällets okunskap om Internet, politikers tröghet och oförståelse för den typ av frågor som Swartz och hans kollegor drev, är en röd tråd i filmen, och man blir stundtals mörkrädd inför vissa myndighetsutövares inställning till ny teknik och det öppna, demokratiska system som Internet ändå konstruerats som. Men det är, trots detta, en inspirerande film; i slutändan framstår Swartz ändå som föredöme och beundransvärd idealist snarare än som ett avskräckande exempel.
Dokumentären har distribuerats som Creative Commons, vilket antagligen var vad Swartz själv hade velat och kan strömmas eller laddas ned via The Internet Archive, i flera olika format, men visas alltså på SVT i kväll.
Internets underbarn (The Internet's Own Boy: The Story of Aaron Swartz) visas på SVT1 i kväll kl 22.