En av vinterns mest omdiskuterade nya realityserier heter Breaking the Faith. Den handlar om några avhoppare från den kända sekten The Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints (FLDS) som försöker att frigöra några unga kvinnor som fortfarande är kvar i sekten mot sin vilja. FLDS har blivit känd för att männen får ta sig många och ofta riktigt unga fruar som ett sätt att komma »närmare Gud«. Allt under ledning av tyrannen Warren Jeffs som för tillfället styr sekten från fängelse där han sitter dömd för sexuella övergrepp. Han har själv 78 fruar.
Oavsett hur många skakiga kameror à la The Blair Witch Project eller nyhetsinslag om sekten som används så ringar det mesta falskt.
Den som har sett tv-serien Big Love kommer att känna igen mycket. Bara det att Breaking the Faith har betydligt sämre skådespelare. Det är nämligen det som tittare har reagerat på. Många menar att det mesta är iscensatt av tv-kanalen TLC och dess produktionsbolag. Att deltagarna säkert en gång har varit medlemmar i sekten, men att de lämnade långt innan kamerorna som skildrar deras »frigörelse« började filma dem.
TLC har nämligen anklagats för samma sak tidigare med föregångaren Breaking Amish. I den följde kameran några ungdomar som lämnade sina strikta amishsamhällen för livet i storstan. Snart visade sig det dock att mycket som skildrades inte riktigt stämde. Som att ett par som i serien verkar träffa varandra för första gången i själva verket redan hade barn ihop. Hoppsan!
Att arrangera scener och storylines är inget nytt för realitygenren. Tvärtom är det praxis. De allra flesta realityserier, från Keeping Up With the Kardashians till Real Housewives-serierna bygger på iscensatta situationer. När en av föregångarna i realitygenren, The Osbournes, kom 2002 trodde alla att den bara skildrade Ozzy Osbourne och han familjs liv som det var, men mycket var både iscensatt och manusbundet. Dagens realitypublik har haft många år och tv-serier på sig att bygga upp ett kritiskt öga för vad som är äkta och inte och nu fylls kommentarsfälten och forumen av kritiska röster så fort något suspekt dyker upp.
I många fall är det bara positivt för en realityserie att många situationer arrangeras. I en annan populär TLC-serie som Here Comes Honey Boo Boo spelar det ingen roll att familjen placeras i olika sammanhang av producenterna för Honey Boo Boo, mamma June och de andra har så mycket personlighet att det faktiskt blir underhållande att se dem i olika arrangerade sammanhang.
Det är svårare för en serie som Breaking the Faith som påstår sig skildra något verkligt och allvarligt att ägna sig åt uppenbara luringar. För fejk är det. Oavsett hur många skakiga kameror à la The Blair Witch Project eller nyhetsinslag om sekten som används så ringar det mesta falskt. Till exempel att de kvinnor som ska »räddas« filmas i sina hem trots att den stora ranch som de bor på är beryktat omgärdad av säkerhet och där kameror bara får komma in under kontrollerade former.
Det hade varit en sak om serien var ärlig med att de återskapade hur dessa kvinnor lämnade en sekt som hjärntvättat dem hela sina liv och att de nu skildrar hur dessa kvinnor vänjer sig vid ett mer »vanligt« liv. Det hade varit intressant nog att följa. Men att framställa det som actionpackade fritagningsförsök och att kvinnorna nu gömmer sig i ett »safe house« när så uppenbart inte är fallet förminskar allvaret i att det handlar om en faktisk sekt som utnyttjar kvinnor psykiskt, fysiskt och sexuellt. En sekt där kvinnor uppmanas att »keep sweet«, vara lydiga och följa männens order, för att de annars hotas med att få brinna i helvetet.
Visst, realitygenren bygger delvis på att skapa illusioner om de personer som skildras. Att skapa drama och underhållning som egentligen inte finns där. Det är dock en balansgång för i slutänden måste det finnas någon sorts tilltro till att deltagarna är hyfsat äkta och att det tittaren ser faktiskt är någon sorts verklighet. Det är en sak att La Toya Jackson låtsas leta hus, och därför bor på hotell i Life with La Toya, då hon inte vill att hennes riktiga hem filmas. Det kan tittarna acceptera då det är ett genomskinligt och frekvent använt trick i realitygenren.
Det är svårare att återskapa hela scenarier à la Efterlysts rekonstruktionsfilmer, påstå att det är på riktigt och tro att dagens inbitna tittare bara accepterar det. Då spelar det ingen roll att serien ibland visar upp glimtar av vad som verkar vara äkta känslor hos deltagarna när hela förtroendekapitalet redan har raserats.
Breaking the Faith sänds på TLC.