Denna text innehåller spoilers om avsnitt 1 säsong 1 av Det största äventyret.
Äntligen gör TV4 ny lördagsunderhållning! Eller är det så nytt? Är det underhållande? Jag har listat mina spontana tankar efter gårdagens första avsnitt av Det största äventyret.
* Upplägget är enkelt. Deltagarna, alla före detta idrottsstjärnor, dumpas i två lag på en plats någonstans i världen, i första avsnittet Mexikos vildmark, och ska ta sig till närmsta civilisation först. De får ingen mat eller sovplats, utan ska fixa det själva. Programmet är alltså ett mischmasch av Mästarnas mästare, Robinson och The Amazing Race.
* Det som känns igen från typ alla tv-tävlingar i världshistorien är en oförklarlig gubb-, förlåt, herrdominans bland deltagarna. Tänk vad svårt det ska vara att ha lika många kvinnor som män som deltagare. Eller gud förbjude, fler kvinnor än män!
* Deltagarna är ett sorts all stars av idrottare som varit med i Mästarnas mästare. Varför just före detta sportstjärnor? Det förklaras aldrig. Inte heller varför just dessa åtta är utvalda. Skulle det inte ha varit mer intressant med »vanliga« deltagare? Efter ett tag förstår jag dock varför de valde kända namn. De orkar nämligen inte skapa några personporträtt av deltagarna, utan litar på att tittarna redan har en relation till dem. I den här typen av program är det ett misstag att inte mejsla ut karaktärerna mer. Det skulle ha varit självklart om det hade varit okända deltagare. Jag vill ju ha någon att heja på. Att jag en gång i tiden såg deltagarna ta guld i en idrott som inte har med överlevnad att göra räcker liksom inte.
I första avsnittet går de i över två dygn och inget mer dramatiskt händer än att en guide pekar ut en knarkodling långt borta vid horisonten.
* Programmets största underhållning visar sig vara Thomas Wassbergs knackliga engelska: »Is it hur säger man många drug farms here?«
* Peter Jihde gör sitt bästa med att försöka se vildmarkscool ut. Fast någon Bear Grylls är han knappast då han inte går en meter i vildmarken utan sitter i »baslägret«, ibland med en oförklarlig vit handduk runt halsen, med en amerikansk expert som gör sitt bästa med att skapa spänning: »I hope they make it out alive!« Spoiler: det gör de.
* Ganska snabbt blir jag lite frågande inför vad spänningen är i programidén. I The Amazing Race har de åtminstone utmaningar på vägen. Här bara går de. Och går. Och går. Och går. Ska de ta vägen längs älven eller inte? Åh, gastkramande! I första avsnittet går de i över två dygn och inget mer dramatiskt händer än att en guide pekar ut en knarkodling långt borta vid horisonten.
* Helt plötsligt visar klockan i programmet att de har gått i över ett dygn, men det hade jag aldrig förstått utan just klockan. För inget visades av var och hur de sov, vad de åt och hur de mådde. Programmet gör en stor poäng av Robinson-elementet i tävlingen, att de ska »överleva« på egen hand, så varför visas inget av det? Obegripligt. Nu kan ju deltagarna lika gärna bo på hotell mellan tagningarna. Jag vill veta saker som var de bajsar. Nu vill jag inte se just det, men om programmet vill vara hardcore överlevnad som det låtsas vara, är det ju baksidan, no pun intended, av det jag vill se.
* Först 69 minuter in i programmet levde det upp lite. Då kom blåa laget fram och deltagarna hade tårar i ögonen av glädje. Det var de första riktiga känslorna i programmet! Var var de den första timmen? Det var under de sista 20 minuterna av programmet som något som liknade spänning kom in i och med utslagningstävlingarna. Även om jag inte riktigt fattade poängen med tävlingsmoment som att peka ut norr och gräva efter vatten. Överlevnadskunskaper jovisst, men vi har ju inte fått se de faktiskt använda dem ute i vildmarken. Om TV4 är klok bantar de ned den eviga tråkiga vandringen och lägger mer tid på utslagstävlingarna.
* Eftersom programmet så uppenbart är en blandning av Mästarnas mästare, Robinson och The Amazing Race så kan jag sammanfatta premiären med hur väl det lever upp till dessa populära underhållningsprogram. Det saknar dramat, intrigerna och överlevnadskänslan från Robinson. Det saknar tävlingsandan och personporträtten från Mästarnas mästare. Det saknar tävlingsmomenten och de kulturella utbytena från The Amazing Race. Så vad är kvar? Well, ett påkostat program om före detta sportstjärnor som är ute på vildmarksvandring runt om i världen. That's it. Det är ett hyggligt koncept, men förhoppningsvis blir det mer spänning på de kommande platserna. Om TV4 klipper in lite mer av hur de faktiskt överlever också så skulle det vara fint.
* Slutligen, vem hejar jag på? Det blåa laget känns mer sympatiskt som lag (det vill säga de har inte en sur och tvär Thomas Wassberg), men jag har ett gott öga till Louise Karlsson som har utmanat gubbarna i sitt lag. Hon känns klok, stark och har tävlingsinstinkt.
Det största äventyret sänds på TV4 på lördagar.