Nyligen skrev skådespelaren Wendi McLendon-Covey, känd från Reno 911!, Bridesmaids och underskattade The Goldbergs, en artikel om att filmbolagen bör utöka sina short lists över roliga kvinnliga skådisar till fler än Tina Fey, Amy Poehler och Melissa McCarthy. Brevet var varken en diss av dessa briljanta damer eller ens en skamlös uppmaning att casta henne själv. Snarare var det ett kärleksbrev till roliga kvinnliga skådisar, som hon menar både förtjänar att bära filmer och få dem framgångsrika.
Eftersom Wendi McLendon-Covey så fint kärleksbombar många av sina komiska kollegor vill jag kärleksbomba henne – det hon gör i The Goldbergs är magiskt.
Bland annat tycker hon att Carrie Brownstein, Michaela Watkins och Regina Hall ska vara på short listen om det nu görs en Ghostbusters med kvinnor i huvudrollerna. Eller att Little Women ska göras i en modern version där de vuxna döttrarna fortfarande bor hemma hos mamma. I rollerna föreslår hon namn som Jennifer Coolidge, Kaitlin Olson och Amy Schumer. Andra namn hon lyfter fram är Eden Sher (Sue i The Middle!), Gabourey Sidibe, Jenny Slate och Ellie Kemper. Det är helt enkelt jävligt många bra namn.
Eftersom Wendi McLendon-Covey så fint kärleksbombar många av sina komiska kollegor vill jag kärleksbomba henne lite. För det hon gör i The Goldbergs är inget annat än magiskt. Denna komediserie, som precis har påbörjat sin andra säsong, baserar sig på skaparen Adam Goldbergs riktiga uppväxt på 1980-talet. Det är egentligen en ganska traditionell familjekomedi mitt i en 1980-talsbonanza med Star Wars, rullskridskodisko och lasertag. Men den som verkligen gör serien sevärd är Wendi McLendon-Covey som mamman Beverly Goldberg: den mest pinsamma, överbeskyddande och mest gränslösa mamman som jag har sett på tv.
Wendi McLendon-Covey tar karaktärens helikopterföräldrarskap till oanade komiska höjder. Hon har fotat yngste sonen Adam när han sover varje månad sedan han föddes och ger honom ett fotoalbum som bevis. Hon kallar mikron för en »evil food box« när hon tror att den ska göra henne överflödig. Hon ger mellansonen Barry en berlock med sin bild i så han alltid har »mamma närmast hjärtat«. Hon höjer sina barn till skyarna även när de är mediokra. För oavsett om hon lär yngste sonen Adam att dansa tryckare, utnyttjar sin dotter för att få rabatt på klädbutiken där hon arbetar eller kallar sina barn för »delicious« och »snuggle monster« så är det just kärleken till dem som driver galenskaperna.
I någon annans händer skulle en sådan här överdriven karaktär lätt tappa sina varma drag och bli en karikatyr. Det som gör att det funkar är att Wendi McLendon-Covey så uppenbart känner så mycket kärlek till sin karaktär. Hon låter henne aldrig bli ett kallt och jobbigt monster till mamma, utan någon som alltid är bananas på grund av sin kärlek till familjen. Kanske beror det på att det finns en verklig Beverly Goldberg. Att karaktären måste hålla sig på rätt nivå så att det inte blir en skymf. Mest av allt är det ett skolexempel på när en skådespelare verkligen går »all in« med en karaktär.
För mig borde Wendi McLendon-Covey vara självskriven på alla filmbolags listor över funny ladies. Hon var alldeles lysande i skitroliga Reno 911!, i bortglömda improvisationsserien Lovespring International (där hon spelade mot andra improvisationsess som Jane Lynch, Jennifer Elise Cox och Sam Pancake) och minnesvärda gästspel i serier som Rules of Engagement och Modern Family. Det viktiga breda genombrottet kom med Bridesmaids för några år sedan, vilket har gjort att hon bara under 2014 är med i sju olika filmer samtidigt som hon gör The Goldbergs. Men de är alla biroller.
Jag hoppas att hon snart kan följa i sin gamla kollega Melissa McCarthys fotspår och klättra upp på filmbolagens short lists för huvudrollsinnehavare. Hon förtjänar det.
The Goldbergs sänds på ABC i USA och på TV3 i Sverige.