Efter att duon Bustillo och Maury chockat världen med den perfekta skräckfilmen À l'intérieur – med primitiva kejsarsnitt, vassa saxar och en magiskt makaber Béatrice Dalle i högform – gick de vidare med den atmosfäriska goth-karamellen Livide: Mekaniska vampyrballerinor, uppstoppade djur från helvetet och ett spökhus långt bortom Gröna Lunds.
En smått banal historia som inledningsvis lurar skräckkonnässören att släppa garden och koppla av. En liten varning, gör inte det…
Storyn är simpel men ack så effektiv och utspelar sig i en liten sömnig fransk fiskestad där barn försvinner under mystiska omständigheter. Här gör den unga Lucile sin praktik som sjuksköterska, vilket innebär en hel del hembesök. Bland annat ett till Jessel – tidigare aktad balettdansös som nu hamnat i koma – vars hem ryktas gömma en del rikedomar. Lucile bestämmer sig för att gå tillbaka senare på kvällen med sin pojkvän och en kompis för att länsa huset på allt av värde.
Alltså en smått banal historia som inledningsvis lurar skräckkonnässören att släppa garden och koppla av. En liten varning, gör inte det! Jag förväntade mig själv en motsvarighet till À l'intérieur och kände mig först lite besviken: var detta The Goonies för vuxna, eller? Strax efter den tanken satt jag bara fullkomligt förundrad över den värld som Maury och Bustillo åter en gång lyckats bygga upp.
Precis som i À l'intérieur begränsar de spelplanen till en reglad plats utan väg ut, vilket gör det hela ännu mer obehagligt. Och även om Livide är mildare än sin föregångare så finns det absolut scener att rygga inför. Men mest av allt är det en klassisk, ond saga av samma slag som Argentos Suspiria eller Den Toros Pans Labyrint.