Förra veckan startade de nya tävlingarna The Voice Kids Australia och Rising Star. Den senare sågade jag vid fotknölarna för dess billiga produktion, haltande koncept och dåliga deltagare. Efter det andra avsnittet håller jag fast vid min kritik. Programmet funkar inte överhuvudtaget. Mycket beror på att det sänds live. Det gör att det uppstår så mycket som produktionen annars klipper bort: pinsamma tystnader, en för högljudd publik och programledarens felsägningar.
I Rising Star finns alla barnsjukdomar kvar, den är motsatsen till ett inoljat maskineri. Lägg sedan till att 90 procent av talangerna är mediokra som bäst och det är inte konstigt att publiken sviker.
Nu kan ju inte programmet vara annat än live då hela poängen med konceptet är att tittarna ser hur deras röster i realtid påverkar resultatet. Andra talangshower spelar vanligtvis in sina liveshower live on tape. Dessutom har de lättare upplägg som minimerar risken för störande element. I Rising Star finns alla barnsjukdomar kvar, den är motsatsen till ett inoljat maskineri. Lägg sedan till att 90 procent av talangerna är mediokra som bäst och det är inte konstigt att publiken sviker. Tittarsiffrorna ligger under fem miljoner, och frågan är om talangjakten ens klarar sig igenom sin första säsong.
The Voice Kids Australia
Alexa: Girl on Fire
Alexa sjunger jättebra, men tydliggör också problemet med barnsångare: de låter ungefär likadant allihop. Originaliteten finns liksom inte där vid den åldern, helt enkelt för att de inte haft tid till det.
Ethan: Give Me Love
Åh han är så söt, speciellt hur han reagerar på publikens jubel. Det är inte perfekt, inte alls, men här finns åtminstone något som kan bli unikt.
Trinity: Loving You
8-åriga Trinity berättar att hon tog med sina föräldrar eftersom hon inte kan köra bil ännu. Haha! Hon har personlighet även i rösten och med rätt coachning kan hon göra den starkare.
Malia: Stay
Wow! 12 år och har en alldeles fantastiskt mogen och stark röst. Kan detta vara vinnaren?
Imogen: Feeling Good
Det märks att de som är tonåringar har det där extra djupet och rivet i rösten, vilket de behöver då de inte har samma cuteness-faktor som de yngre deltagarna. Imogen är riktigt bra.
America's Got Talent
Darik Santos
Under en riktigt svag vecka var det Dariks ganska dåliga skämtande som fick mig att skratta.
Rising Star
April Lockhart: Say You'l Be There
Hon har bara en hand, har den goda smaken att göra en akustisk version av en Spice Girls-låt och har en härlig röst, som hon bara måste lära sig att kontrollera bättre.
Sonnet Simmons: Wicked Game
Lysande låtval som hon gör till sin egen. Jävligt snygg röst. hon är hundra gånger bättre än alla andra deltagare jag har sett hittills.
The Voice Australia
Robbie Balmer: The Scientist
Robbie är min favorit i tävlingen, men denna låt hindrade honom. Visst, han sjöng den bra, men det var som att låtens enformighet begränsade honom.
Gabriel and Cecilia: I Dreamed a Dream
Jag älskar deras oväntade låtval. Deras problem är att Gabriels annorlunda röst och Cecilias fina flickröst måste harmonisera mer. De måste se upp så att de använder styrkorna rätt. De måste inse att less is more i deras fall.
Elly Oh: Mama Do (Uh Oh, Uh Oh)
Äntligen har Elly fått sin mojo tillbaka! Hon kan ta ut svängarna, känns trygg och säker. Tyvärr tror jag hon vaknade upp för sent för att ha chans på vinsten.
Sabrina Batshon: Empire
Wow, här tog Sabrina ett stort steg från det kompetenta och anonyma till någon med både en killer röst och en personlighet.
De åkte ut:
John Lingard: Hand on Your Heart
Taila Gouge: Ain't It Fun
Mat Verevis: Rocket Man
C Major: Señorita