Till en början dömd att gå i den danska förlagan Forbrydelsens fotspår, men från säsong 3 fri att stå och gå på egna ben. Eller, den närmast kastar sig ut i den kreativa friheten som en kalv på grönbete. Och snabbt växer den upp till ett fullvuxet kriminaldrama på egna premisser.
Att följa de båda poliserna Sarah Linden och Stephen Holder i både polisarbete och vardagsstress är bland det mest spännande jag har sett i tv-väg. Dessutom en suverän, för ovanlighetens skull, Peter Saarsgard som dödsdömd fånge. »Elak« som fanken, till och med mot präster.
Mireille Enos och Joel Kinnaman agerar och spelar mot varandra som om de känt varandra i hela sina vuxna liv.
I säsong 3 mördar någon Seattles mindre lyckligt lottade. Holder ber Linden om hjälp. Vissa spår pekar nämligen mot ett av hennes gamla fall. Även om säsong två avslutades med att hon drog sig tillbaka kan man inte påstå att hon är speciellt svårövertalad. Hon har små poliser i blodet och lever för att lösa svåra uppgifter. Gatan är hennes kall. Så innan man hinner säga mord baklänges är guldteamet tillbaka för att lösa sitt mörkaste fall hittills.
Entré en 18-årig Bex Taylor-Klaus som Bullet. Med hud som diamant och ett inre som får ditt hjärta att smälta går hon direkt i klinch med Holder. En dålig start som snart byts ut mot en udda, osliskig, vänskap. Bullet på jakt efter sin försvunna kompis och Holder, yrkeshärdad, på jakt efter äkta vänskap. En fantastiskt naturalistisk skådespelarprestation av unga Bex Taylor-Klaus.
Liksom föregående säsonger kan volym 3 av The Killing inledningsvis ses som ännu en deckare, och visst: det handlar om brottet och straffet, men bara till ytan sett. Som en krok för att fånga oss tittare i den grunda frågeställningen om vem som har gjort det? Ärligt talat så kan det kvitta. För The Killing handlar mer om människorna än om brottet. Det handlar om besatthet, utsatthet, lidande, vad som är ett liv och hur mycket det egentligen är värt. Men kanske mest av allt handlar The Killing om »kemi«. Den har nämligen inga som helst spärrar när det kommer till att gestalta kemisk perfektion karaktärerna emellan. Mireille Enos och Joel Kinnaman sitter som fast i varandras rollgestalter. De agerar och spelar mot varandra som om de känt varandra i hela sina vuxna liv. Ni vet, fikat med varandra, druckit öl, strulat runt, överlevt tragedier. Här har vi ett par som till och med tränat tystnad och lyckats!
Se säsong 3 av The Killing om du känner dig tjock i halsen av all »härlig« julstämning. Ett par avsnitt av det här mörkret och du chockar barnen med att gråta framför Kalle Anka.
Kan tillägga att Netflix även gett klartecken för en kortare, avslutande, säsong på sex avsnitt. Känns skönt med tanke på hur chockerande säsongen avslutas...
Se The Killing här: http://nflx.it/17Rrxdn