Minns ni mina våndor med tv-serie-karaktärer som alltid träffar rätt direkt när de googlar – eftersom de får uteslutande exceptionellt relevanta träffar på vadhelst de söker på?
Jag skrev om detta apropå den brittiska miniserien Undeniable i mitten av april, med rubriken »När ska tv-seriemakare lära sig googla?«.
Well, nu har de lärt sig. I alla fall i Australien.
De två mainstream-giganterna i huvudrollerna, Sam Neill och Bryan Brown, är mysiga nog var och en för sig men tillsammans utverkar de myschock.
Först och främst: jag har överhuvudtaget stort nöje av mysdeckaren Old School, som gått i några veckor på australiska ABC och som sportar två mainstream-giganter i huvudrollerna: Sam Neill och Bryan Brown. De är mysiga nog var och en för sig men tillsammans utverkar de myschock. I synnerhet som båda kommit hyfsat till åren vid det här laget – båda är 67 år – vilket utnyttjas till fullo redan i seriens premiss: Brown spelar en yrkeskriminell som »tvångspensionerats« via ett långvarigt fängelsestraff efter ett värdetransportrån som verkar ha varit en set-up, och som nu kommer ut för att ta tillbaka sin del av rånbytet; och Neill spelar en före detta snut som blev skjuten i ryggen just vid nämnda värdetransportrån, och vars karriär gick utför efter det och som numera är avdankad privatdeckare.
Ajajaj. Sam Neill och Bryan Brown i pensionärsfajt.
Båda har de intresse av att knyta ihop lösa trådar från förr, så de slår sig ihop efter att först ha varit lite oense – bilden här ovanför visar ett typiskt exempel på seriens mysiga gubbighet: när de börjar slåss med varandra får båda ont, inte av några smällar de tillfogar varandra utan av att försöka utdela smällarna… Ska dock sägas att Sam Neills rollgestalt skakar av sig lite av rostigheten, på den stora bilden högst upp har han precis gett en mutad polis (i höger bildkant) på moppo.
Men, till det här med googlandet. Tillsammans vid en dator söker de på ett namn, »Robert Nutley«, som ska hjälpa dem vidare i sökandet efter den okände gärningsman som blåste Brown och sköt Neill. Och de får upp en äkta träffsida på Google, med random hits, och den första länken de klickar på är denna:
Inte riktigt den »Robert Nutley« som Old School-huvudpersonerna letar efter.
Åh, vad jag jublade när denna bild zoomades in. En hederlig felträff! Något jag aldrig någonsin tidigare sett i en tv-serie. Och så härligt kul serieskaparna haft åt att göra mock-up-bilden, också! Vilken underbart usel konstnär och generisk hemsida…
Gillar ni mjuka vintage-mysdeckare i stil med Magnum, P.I., Simon & Simon och Remington Steele är Old School en riktigt schysst update i fråga om skamlöst småskrockande trevlighet. Hela tiden utvinns lågputtrande humor ur premissen – som i klippet här nedan, när Neill otåligt viskande undervisar Brown i snut-teckenspråk (och blir avbruten av sin egen skrällande mobiltelefon). Det enda som fattas serien är ett proceduralfall per avsnitt i stället för att som nu bygga på en enda långintrig. Kanske i en säsong 2, när de startat upp en gemensam firma för att hålla tristessdemonen stången?
Old School sänds på australiska ABC och dess Play-tjänst iView.