Franska öppna, final: Maria Sharapova–Simona Halep (Eurosport kl 15)
Inte för att Maria Sharapova behöver pengarna, men hon kan nog köpa en Trisslott i dag innan finalen mot Simona Halep. För allt, verkligen allt, har gått ryskans väg den här veckan. Visst har ryskan spelat alldeles lysande grustennis, med tunga behärskade grundslag som kunnat nöta ned allt motstånd, men det går ju inte att komma ifrån att hennes konkurrenter gjort sitt bästa för att hjälpa Sharapova. Serena Williams, den tuffaste utmanaren om titeln här, försvann redan under första veckan. Sedan har Sharapova kunnat ha en hyfsat behaglig resa till finalen. Och väl där får hon möta Simona Halep, med relativt liten erfarenhet från de riktigt stora matcherna. I alla fall på seniornivå.
Halep trivs på Parisgruset – för fem år sedan vann hon juniortiteln här. Det skulle ju finnas något fint i att se den cirkeln slutas i dag.
Enkel match? Inte nödvändigtvis ändå. Rumänskan har varit på stadig uppgång under de senaste åren, spelar modigt och sliter hårt. Ingen man bara kliver rakt över. Halep trivs dessutom på Parisgruset – för fem år sedan vann hon juniortiteln här. Det skulle ju finnas något fint i att se den cirkeln slutas i dag.
Även om Sharapova är favorit. Trots allt.
Playoff: Rumänien–Sverige (TV12 kl 17)
Viktig match för ett handbollslandslag som går igenom (ännu) en omstrukturering. Det är kanske inget orutinerat lag Staffan Olsson ställer ut, men ett flertal tunga pjäser är borta. Bara fyra spelar i truppen har över 100 landskamper (vilket kanske låter mycket, men betänk antalet turneringar och hur många matcher det blir om Sverige går långt).
Flensburgs målvakt Mattias Andersson var alldeles fantastisk i den nyligen vunna Champions League-finalen och lär bli nyckeln till ett bra resultat här på bortaplan. Räddningar från honom lär kunna öppna för kontringar från Niclas Ekberg och trollgubben Fredrik Petersén. Det kan behövas.
Träningslandskamp: Spanien–El Salvador (Viasat Fotboll kl 22)
VM går i Sydamerika och varenda expert därute tävlar om att lyfta kontinentens giganter Argentina och Brasilien till skyarna. Trots att Brasilien saknar en toppmålvakt och en sidekick till Thiago Silva som inte är jätteflängig. Missförstå mig rätt: jag gillar David Luiz, men han stöter bort sig minst tre gånger per match och jag älskar Dante, men han blev rätt avslöjad under den där CL-semifinalen mot Real Madrid. Argentina å sin sida har en faktiskt helt galen offensiv, men det finns brister defensivt även där (är det en höst- eller vår-Demichelis vi får se till exempel?).
Med så stort fokus på brassar och argentinare kan Spanien, ni vet det där landslaget som vunnit två EM och ett VM på de senaste sex åren, kan för första gången på väldigt länge slå lite ur underläge. Visst Xavi har börjat visa ålderstecken, Casillas har inte haft någon enkel säsong och spelare som Mata och Torres lär väl inte komma fullpumpade med självförtroende, men truppen byggs ändå till allra största del på spelare från de båda finalisterna i Champions League-finalen och en av kvartsfinalisterna. Plus David Silva. Och Diego Costa, som om han kommer tillbaka från den där efterhängsna skadan kan bli just den där elaka, giftiga, rakt-på-måliga centern Spanien saknat. Kanske det enda laget saknat faktiskt.