Åh Dora. Om du visste hur många gånger jag har irriterat mig på dig och din extremt repetetiva tv-serie. Det känns en smula magstarkt att skriva det eftersom du är ett barn – men till en början rentav avskydde jag dig.
»Ryggsäck Ryggsäck, Ryggsäck Ryggsäck – YEAH!« Ja, ni hör nivån. Och ändå kommer jag på mig själv nynnande vareviga dag.
Någonstans längs vägen upptäckte jag emellertid hur oerhört fäst min son är vid dig. Hur klistrad han är framför rutan, hur oerhört många gånger han har sett avsnitten Glassbilen sitter fast (där Dora och Boots ska ta sig till en glassbil som kört fast), Den superknäppa festen (där Dora och Boots ska ta sig till en superknäpp fest), Boots speciella dag (där Dora och Boots ska ta sig till Boots pappa för att fira Boots speciella dag) och Den stora potatisen (där Dora och Boots ska ta sig till en trollkarl som kan trolla tillbaka tjuren Benny som oturligt nog förvandlats till en potatis – en stor). För innan Dora utforskaren i höstas dök upp hos Netflix och vidgade vårt utbud, var det denna kvartett avsnitt som vevades i vår dvd.
Och som de vevades.
Barn går överlag i gång på repetition och upprepning, och i Dora utforskaren har konceptet utvecklats till perfektion. Formatet är satt i sten – Dora och Boots behöver ta sig från A till D via punkterna B och C, hjälpta av Karta som finns i Ryggsäck (japp, det ska vara obestämd form), och måste längs vägen undvika att räven Swiper inte stjäl något, genom att ropa: »SWIPER INTE STJÄLA!«
Repetitionen går igen i sångerna, som är övermaga taffliga men fäster likt den klibbigaste sommarplåga. »Jag är Karta, jag är Karta, jag är Karta, jag är Karta, jag är KARTAAA!«, »Ryggsäck Ryggsäck, Ryggsäck Ryggsäck – YEAH!« och »Vi gjorde det, vi gjorde det, vi gjorde det jaaa – we did it!«.
Ja, ni hör nivån. Och ändå kommer jag på mig själv nynnande vareviga dag.
Dora utforskaren är 2000-talets mest framgångsrika serie för yngre barn globalt, den visas i mer än 150 länder. I originalet pratar hon engelska och övar tittarna på spanska fraser under äventyren, men i större delen av världen är det lokala språk med en gnutta engelskaträning som gäller. Det ropas ofta »One two three four faaajv«, »go up«, »go down« och »open« från vår soffa, de senare i regel framstötta som stränga uppmaningar eftersom barnen uppmuntras att högljutt hjälpa Dora och Boots att ta sig förbi de hinder som schemaenligt dyker upp i varje avsnitt.
Nej Dora, du och jag blir aldrig kompisar. Men vad bryr väl du dig om det, du är ju bästis med min son.
Se Dora utforskaren här: http://nflx.it/1baqzYt