Inför nypremiären av 24 har vi en serie med 24 dagliga arkivtexter ursprungligen publicerade på Weirdscience.se, förlagan till TVdags. Vi kör dem i kronologisk ordning, från säsong 4 och fram till slutomdömena om sista säsongen. Dagens text är från WS den 4 julii 2010.
Jag varken röker eller dricker men jag missbrukar tv-serier och i synnerhet 24. Min tyngsta drog heter Jack Bauer. Jag injicerar. Jag får abstinens utan honom.
24 gav mig en fix varje gång. Inte bara för att det var så bra, men också för att den var en sådan adrenalinkick. Tempot och formatet! Den tickande klockan! Jacks allt tröttare ögon! Kom igen! Så nära målet!
När den kicken försvinner finns bara tomhet kvar.
»Man försöker göra de val man kan leva med resten av livet«, säger han i sista avsnittet och tårarna rinner. Jack, älskade Jack. Otacksamheten, dina svåra år, knivsticken i ryggen, den förlorade dottern…
För få saker lämnar ett så stort hål av saknad som när en älskad tv-serie går i graven. Det är så definitivt, så absolut. Säkert kan Lost-fans hålla med mig. Eller Vänner-fans? Där tittarna fick se relationer skapas och försvinna, och barn födas. Till och med.
Nej, det går kanske inte att jämföra. Inte många dödsfall, verklighetsrelateringar, politiska dilemman och nationens säkerhet där. Mest trivsamma skratt och gruppkramar. Men i alla fall. En tv-rollgestalt följer man så länge, man ser den växa upp och utvecklas. Man lär känna dess sidor, både bra och dåliga. Man lär sig förstå valen som görs. Man lär sig älska och förlåta. Det är poängen.
I synnerhet i Jacks fall. »Man försöker göra de val man kan leva med resten av livet«, säger han i sista avsnittet och tårarna rinner. Jack, älskade Jack. Otacksamheten, dina svåra år, knivsticken i ryggen och den förlorade dottern. Allt i hans ögon, allt i mitt hjärta. Jomen, jag lovar. Så känner jag. Ingen ironi, ingen överdrift. Missbrukar man en tv-serie tillräckligt länge och allvarligt så blir det så här. Det är nästan så att man frågar sig om det är värt det. Värt att älska igen? En dag tar det ju slut. Jag vet ju det.
Jag saknar Jack, saknar hans trygghet. Saknar att sätta mig in i hans frustrerande liv och dela det med honom en gång i veckan. Le igenkännande åt catch phrases och höja på ögonbrynen åt återkommande karaktärer. Ett parallellt universum är vad det är. Ett alldeles speciellt förhållande. Ensidigt? Javisst, men många förhållanden är, i ärlighetens namn det. De är vad vi gör dem till.
Jag medverkar i en bok som heter 00-tal. Mitt kapitel handlar om 00-talets tv. Jag utnämner Jack Bauer till 00-talets störste tevehjälte och jag gör det med stolthet och självklarhet. Jag har skrivit spaltmetrar om 24. Och ännu har jag kvar saker att säga.
Men mest av allt känner jag saknad. Jack, var är du nu?
Din tillgivna beundrare,
Caroline
24: Live Another Day (24 säsong 9) sänds exklusivt på Viaplay i Sverige med start i morgon, ett dygn efter kvällens USA-premiär.