Innehåller spoilers för Vikings säsong 2, avsnitt 9, The Choice.
Från start har jag förhållit mig aningen skeptisk till Vikings och dess till synes hopplösa mix av True History och Braveheart-action. Första säsongen fick mig att fortsätta titta, men egentligen aldrig mer. Vissa avsnitt var till och med tråkiga, då de lade allt för stor vikt vid detaljer, som hur en offerfest i Uppsala hade kunnat se ut till exempel. Men säsong två har egentligen aldrig fått mig att tveka. Från en stabil inledning har det bara blivit bättre och det senaste avsnittet, The Choice, var det hittills starkaste.
Återigen förmedlas en närvaro, lukten av blod, svett och fukt. En extatisk känsla överrumplar grottmänniskan inom en, det är ju det här man längtat efter.
Framför allt var det slaget mellan Kung Ecbert och nordmännen som fick mitt krigarhjärta att banka hårdare än en hjärtattack. Varför? Jag är i regel i mot alla sorters slag på film och tv, men Vikings vet hur man förmedlar känslor bortom ens resonliga jag. Förklaringen ligger uti seriens genuina intresse för människans komplexa förhållande till våld och spänning, men också för att det ligger så mycket mer i krigsscenerna än bara just våld.
Fäder slåss tillsammans med sina söner, bröder med bröder. På sätt och viss även bröder mot bröder (jag tänker på Athelstan och Ragnars själsliga släktskap). Och slutligen Ragnar och hans före detta fru Lagertha. Det så klart att spänningen ökar när så mycket kan gå förlorat. Något Game of Thrones borde ta lärdom av kanske?
I vilket fall som helst sitter jag fastnaglad vid min iPhone under hela den tiden slaget varar och vikingarna massakreras. No Fear, som klädmärket fast på riktigt. Återigen så lyckas man utomordentligt med att förmedla en känsla av närvaro. Man kan nästan känna lukten av blod, svett och fukt. En extatisk känsla som överrumplar grottmänniskan inom en, det är ju det här man längtat efter. Som Edward Norton i Finchers Fight Club. En del av mig vill också slåss med svärd utan rädslan för döden. Kanske var jag viking i ett tidigare liv?
Tilltalande med Vikings är även kontrasten mellan den våldsamma vardagen och den stillsamma, Kameran som poetiskt voyeristiskt glider över bergen, med fjordarna och havet som fond. Som taget ur en reklamfilm för Fishermans Friend, tolka det så positivt du bara kan... Här finns rentav en scen med en naken kvinna som badar i havet. Att ens försöka få det att funka är dödsdömt, att sedan driva igenom förslaget och slutligen lyckas borde vara omöjligt. Men icke. För i Vikings är aldrig någonting bara. Kvinnan har nyligen gått från träl till fri kvinna och badet symboliserar detta.
Nästa vecka är det säsongsfinal och det är många saker jag hoppas på. Att Ragnars bror Rollo ska överleva, att Athelstan ska skrota kristendomen för alltid och att Kung Hårik och Flokes planer går i stöpet till exempel. Samt ett jättestort slag, såklart!