La Liga: Villareal–Barcelona (C More Sport kl 21)
Alla dynastier tar slut. Det är sällan särskilt snyggt när det händer och ofta är det just det som byggde upp herraväldet som till slut får det att rasa samman.
Barcelona var en så vacker vinnarmaskin för att klubben trodde på sin idé, på sin filosofi. När världen i övrigt började diskutera om framtidens fotbollsspelare inte skulle vara gigantiska fysiska praktexemplar satsade Barca på tekniska knattar som var snabba i fötterna och ännu snabbare i tanken. De plockade talanger från den egna La Masia-akademin och skolade dem i att skapa passningstrianglar som ständigt skulle byggas över hela planen för att bollen skulle hållas inom laget och forslas framåt.
Vid sidan av de interna problemen har fotbollsvärlden utvecklats. Andra lag har närstuderat dominanten, identifierat svagheterna och styrkorna.
Barcelonas spelare och tränare var idealister och romantiker i en tid och en fotbollsvärld som egentligen inte hade plats för sådana. Hellre förlorade de än att avvika från den gemensamma strategin.
Men det är också samma stolthet, ihop med en del högst tvivelaktiga affärs- och värvningsbeslut, som nu långsamt hotar att rasera stormakten. Centrallinjen Valdés, Puyol och Xavi kan alla vara borta inom en väldigt snar framtid. Man har trots att alla kunnat se problemet inte värvat de där två mittbackarna som behövs. Messi ryktas vilja lämna. Neymar har varit en spektakulär, men ytterst kostsam, affär. Klubben har belagts med ett (senare tillbakadraget) värvningsförbud på grund av rätt obehaglig hantering av väldigt unga spelare.
Vid sidan av de interna problemen har fotbollsvärlden utvecklats. Andra lag har närstuderat dominanten, identifierat svagheterna och styrkorna – och utvecklats förbi Barcelona.
Att laget ändå är med i slutstriden i La Liga och mycket väl kan vinna den säger mer om grundkapaciteten (möjligen också något om ligans ojämnhet) än om att allt står särskilt rätt till hos katalanerna. När Barcelona avslutar helgen mot ett långtifrån lättspelat Villareal kan det vara så att de båda Madridlagen redan har vunnit sina matcher, vilket skulle lägga ytterligare lite tyngd, addera ännu mer press, på redan tyngda axlar.
Premier League: Liverpool–Chelsea (Viasat Fotboll kl 15:05)
Premier League har givetvis också ett trelagsrace att tänka på. Det kan räcka med ett kryss för att Liverpool ska ta hem ligan förutsatt att resterande två matcher vinns, samtidigt är årets konstiga underbara Liverpool inte ett lag som spelar på oavgjorda resultat.
Chelsea har returmötet mot Atletico i veckan att tänka på och kom ifrån den första matchen nere i Spanien med ett i och för sig bra 0–0-resultat, men också ett par tunga skador på Cech och Terry.
Det känns ovisst det här. För att använda årets understatement.
Champions League: Tyresö–Birmingham (TV4 Sport kl 14:45)
Tyresö FF är en klubb i fritt fall. Ekonomiskt och nu också spelmässigt. Damallsvenskan har inlettsmed två raka förluster där spelet varit håglöst och ointresserat, som man kan förvänta sig av spelare som blivit lovade guld och gröna skogar, men svikits av en klubb som ville ha för mycket, för snabbt.
Champions League finns dock kvar att kämpa för. Och den här semifinalen ska Tyresö efter 0–0 borta till och med kunna vinna.
Allsvenskan: BK Häcken–AIK (C More Sport kl 17:30)
Det enda man vet om BK Häcken är att man inte vet var man har det (insert du-vet-väl-alltid-att-du-har-häcken-bak-skämt). För två år sedan slogs de om guldet in på upploppet, förra året räknades laget som en av favoriterna, men föll ihop totalt. I år verkar Hisingslaget vara redo för guldstrid igen, med ett par av landets största talanger i Simon Gustafson och Carlos Strandberg och ett smart lagbygge med både fysisk stabilitet och snabb irrationalitet.
AIK verkar vara redo för Stockholmsderbyn, men inte mycket mer. Solnalaget fortsätter att vara en gåta där både helheten (seriens bästa trupp) och enheterna (matchvinnartyper som Borges, Goitom, Igboananike) fallerat. Få lag har varit så frustrerande att följa under den här våren. Inte ens Manchester United eller Milan har vacklat lika mycket mellan topp- och botteninsatser.