Det är dags för del tre i min nedräkning till Eurovision Song Contest i Köpenhamn den 6 maj. I kväll fortsätter jag att recensera bidragen och tar återigen avstamp i SVT:s upplägg i Inför Eurovision Song Contest som sänds varje fredagskväll.
I kväll, i avsnitt tre, är Charlotte Perrelli och Christer Lindarw gäster och de länders bidrag som det tycks till om är Schweiz, Makedonien, Georgien, Norge, Polen, Österrike, Malta, Vitryssland, Irland och Grekland.
On with the show!
Schweiz: Sebalter - Hunter of Stars
Schweiz var värdland för den första upplagan av Eurovision Song Contest i Lugano, vilken de också vann med Lys Assias låt Refrain. Deras andra vinst kom 1988 med kanadensiska Céline Dion och Ne partez pas sans moi. I år skickar de Sebalter.
Omdöme: Det här är käck gitarrpop som varken förnärmar eller förför. Det är småtrevligt, och småtrevligt vinner inte den här tävlingen. Ingen kommer att ge den en nolla, men heller inte högsta betyg. Trallig och lättglömd.
Makedonien: Tijana Dapčević - To The Sky
Makedonien deltog första gången 1998 och landets hittills bästa placering uppnådde de 2006 då Elena Risteska slutade på tolfteplats i Aten. Sedan semifinalen infördes 2004 har Makedonien alltid tagit sig vidare till finalen, med undantag i 2008 års tävling. I finalen har de dock inte placerat sig inom topp-10 en enda gång. I år skickar de Tijana Dapčević.
Omdöme: Detta är snarlikt Israels bidrag med sitt Kelly Clarkson-sound och kortklippta blonda sångerska med rivig röst. Jag tycker om detta på någon vänster. Den är catchig utan att falla varken åt tråkhållet eller tönthållet. En av årets bättre upptempo-låtar.
Georgien: The Shin & Mariko - Three Minutes To Earth
Georgien debuterade 2007 och har likt sina grannländer i Kaukasus, Armenien och Azerbajdzjan, lyckats väl på kort tid. På fem av sex försök lyckades de alltid gå till final och där placera sig bland de 15 bästa. I år skickar de The Shin & Mariko.
Omdöme: Hm, detta är typ en blandning av folkmusik och scatsång. Eller nåt. Det är väldigt flummigt. Det låter som att ett kollektiv av påtända naturister har suttit och jammat ihop skiten.
Norge: Carl Espen - Silent Storm
Norge har deltagit i Eurovision Song Contest sedan 1960 och har vunnit tävlingen tre gånger; 1985 med Bobbysocks och deras La det swinge, 1995 med Secret Gardens nästintill instrumentala Nocturne och 2009 med Alexander Rybaks bidrag Fairytale. I år skickar de Carl Espen.
Omdöme: I år är pianoballadernas år och Norge skickar indievarianten. Detta är tveklöst en av årets allra bästa låtar. En avskalad och innerlig ballad som sjungs med så mycket känsla av Carl Espen att jag får rysningar. Svårt att tippa dock. Den kan lika gärna försvinna i mängden av pianoballader eller så kan den faktiskt vinna hela skiten.
Polen: Donatan & Cleo - My Słowianie - We Are Slavic
Polen debuterade i Eurovision Song Contest 1994 och fick då sitt hittills bästa resultat med Edyta Górniaks andraplats. Sedan dess har det gått ganska dåligt. I år återvänder de efter två års frånvaro med Donatan & Cleo.
Omdöme: Polen försöker sig på en mix av Gwen Stefani, N-Dubz och polsk folkmusik. Det är inte tråkigt, och inte heller skitdålig, även om nationalistiska texter med sexreferenser inte är en hit. Den kan mycket väl funka. Den står i alla fall ut i mängden.
Österrike: Conchita Wurst - Rise Like A Phoenix
Österrike har deltagit i Eurovision Song Contest sedan 1957 och har vunnit tävlingen en gång, 1966 med Udo Jürgens Merci Chérie. Landet har överlag haft dåliga placeringar i tävlingen och de senaste tjugo åren har de tagit sig upp på topp tio endast sex gånger. I år skickar de en dragqueen, Conchita Wurst, som på förhand har fått mycket uppmärksamhet. Bland annat har länder som Ryssland och Vitryssland hotat med att inte sända bidraget under tävlingen. Varför? De är stora homofober.
Omdöme: Conchita Wurst är ju en underbar deltagare med sin långa klänning och mörka skägg. Jag hejar på Conchita bara för att hen utmanar normerna och pekar finger åt homofoberna. För låten, en James Bond.pastisch är inget speciellt. Den är hyfsat retro och sjungs väldigt bra, men få kommer nog att ens lägga märke till själva låten tyvärr.
Malta: Firelight - Coming Home
Malta har deltagit sedan 1971, men gjorde ett längre uppehåll mellan 1976-1990. Trots att landet än så länge aldrig vunnit tävlingen har det varit nära att göra det flera gånger och dessutom har Malta placerat sig utanför topp 10 endast sju gånger I år skickar de Firelight.
Omdöme: Det här är Mumsford & Sons möter från 1970-talstrubadurpop. Jag gillar den manlige sångarens röst och det finns något bra här, men det är för trubadurkäckt. Det blir lite för mycket tisdagskväll på puben-feeling över det hela.
Vitryssland: Teo - Cheesecake
Vitryssland debuterade 2004, samma år som systemet med semifinal infördes och fler länder än tidigare kunde delta. De har kvalificerat sig till finalen tre gånger. I år skickar de Teo.
Omdöme: Jisses, detta är helt uselt. Först trodde jag att cheesecake är synonymt med könsorganen och att låten handlar om oralsex. Det är lite svårt att fatta vad fan Teo sjunger om. Allt är i alla fall ackompanjerat av ett r'n'b-sound som lät daterat redan på 1990-talet.
Irland: Can-Linn (feat. Kasey Smith) - Heartbeat
Irland deltog i Eurovision Song Contest första gången 1965 och är det land som vunnit flest gånger; 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996. På 2000-talet har dock framgångarna uteblivit. I år skickar de Can-Linn feat. Kasey Smith.
Omdöme: Detta är en intressant låt då Irland för en gångs skull har lyckats kombinera sin traditionella musik med ett modernare sound. Dessutom har den en utmärkt refräng. Frågan är dock om den ändå inte bleknar i konkurrensen. Den hade tjänat på att ta för sig mer.
Grekland: Freaky Fortune feat. Risky Kidd - Rise Up
Grekland deltog i Eurovision Song Contest första gången i 1974. 2005 segrade Grekland för första och hittills enda gången, med Helena Paparizou som sjöng sången My Number One. I år skickar de Freaky Fortune feat. Risky Kidd.
Omdöme: Grekland brukar ofta skicka utmärkta popbidrag och i år siktar de på klubbdansgolven. Det är en ganska tjatig men effektiv dansdänga som fastnar i skallen på en trots att den saknar en refräng. Det är som en enda lång hook, och de fastnar ju så att säga.