
I fjärde avsnittet av Jättebästisar gör Johan Rheborgs rollfigur Micke Clementsson entré. Clementsson är en ultrapretentiös före detta stockholmskändis som »försvann« från kändislivet. Det visar sig att han är i Indien för att jobba för Unicef. Iklädd khaki-skjorta, kängor och äventyrsbyxor är han som klippt och skuren för vilket Discovery-program som helst, eller varför inte Robinson. Varje gång han öppnar munnen kommer mindfulnessfloskler av slaget: »Det här är det riktiga livet – och det är ny föreställning varje dag.« När avsnittet var slut kändes det tomt. Jag behövde mer Micke Clementsson. Därför såg jag om avsnittet i dag. Först en gång, sedan en gång till.
Nu vill jag se spin-off-serien med Micke Clementsson, Unicef, i huvudrollen.
»Du behöver inte spela tapper, Peter, jag läser Twitter. Stjäl från tiggare. Du är på ett mörkt ställe nu, Peter.«
»Ja, alltså, det är lite småstormigt där hemma nu, men jag tänker att det kommer nog snart att blås…«
»›Tuidder‹, inte ›tuitter‹. Det har min ›dialogue coach‹ lärt mig. Dubbel-T uttalas ›D‹ och inget annat…«
Det enda vi får veta om Micke Clementsson är att han är en före detta kändis i Sverige. Trots den tunna backstoryn förstår vi ändå precis vem han är. En person som tror sig vara god men egentligen är precis lika egocentrisk som han alltid har varit. Att han avbryter Peter med att berätta hur Twitter ska uttalas är en psykologisk bild som säger mer än tusen ord i backstoryn.
Peter fortsätter att försöka göra saker som ska ge honom ett uppsving hemma i Sverige. När Clementsson berättar att han ska i väg med Unicef och börja bygga ett barnsjukhus försöker Peter åka goodwill-snålskjuts.
»Peter, det här är hårt arbete. Det här är på riktigt.«
»Absolut, absolut.«
»Å andra sidan får du betalt i det dyraste som finns.«
»Saffran!«
»Glädjen i barns ögon.«
Johan Glans komiska tajming är sanslöst bra och det är framför allt samspelet mellan honom och Rheborg som gör mest ont och är roligast i avsnitt 4. Att David Batras Lennart får vara den där jobbiga typen som rättar felaktiga uttal är också kalas. Peter säger »Skaaavlan«. Batra rättar med kort A, »Skavlan«, på norska.
Johan Rheborg lyfter serien ytterligare ett snäpp med sin khakiklädde mindfulness-riddare. Nu vill jag se spin-off-serien med Micke Clementsson, Unicef, i huvudrollen.
Trivia: Jättebästisar hade mig redan vi det första »du:et« i vinjettlåten: