Innehåller (knappt några) spoilers för Game of Thrones, säsong 4, avsnitt 1, Two Swords.
Det är fullt möjligt att det handlar mest om mitt eget minne – även om jag brukar vara ganska bra på att komma ihåg detaljer – men jag måste erkänna att jag fick sätta mig ner och fundera på om jag mindes vilka i Game of Thrones som fortfarande lever. Det gick fort och blodigt till i förra säsongen.
Mest är det samtal, blickar, förflyttningar. Om det fanns ett mindre negativt laddat ord för »transportsträcka« så skulle jag använda det, för det är inte alls tråkigt.
Som tur är drar första avsnittet av nya säsongen igenom både laguppställning och nuläge på ett ganska föredömligt sätt utan att det känns allt för mycket som pedagogisk exposition, även om några fortfarande saknas. (Tror jag. Kanske.)
Dock är det intressant att se hur relativt lugnt avsnittet är om man jämför med den bombastiska tonen och dramatiska klippningen i Världens Mest Hajpade Trailer. Visst, inom de första fem minuterna har vi redan hunnit se flera par tuttar och skvättande blod – det är viktigt att vi inte glömmer vad det är vi tittar på – men det handlar snarare om att skapa en skådeplats och långsamt börja bygga upp rätt stämning. Mest är det samtal, blickar, förflyttningar. Om det fanns ett mindre negativt laddat ord för »transportsträcka« så skulle jag använda det, för det är inte alls tråkigt.
Sedan slutar det förstås i en riktigt smaskig slagsmålsscen, som en lyxig men blodig pralin efter en trevlig måltid. Och enorma kämpahundar i all ära – jag boxade i luften och hurrade för Arya. It's on, bitches.
PS: Jag hade lite grann glömt riktigt hur töntig Peter Dinklages fantasy-engelska är.
Säsong 4 av Game of Thrones börjar på HBO Nordic och C More i kväll.