För några år sedan fick sångaren Jens Lekman idén att i stället för att ordna ett förband till sin Sverigeturné anlita en ståuppkomiker som publikvärmare. Ett koncept som prövats med varierande resultat i USA under flera år, men i Sverige var det inte direkt etablerat när Lekman packade in sin damorkester plus amerikanska ståuppveteranen Todd Barry i en minibuss och kuskade runt landet.
När ekipaget anlände till Malmö var det upplagt för katastrof: det var lördag kväll, bandet skulle gå på sent, det var lönehelg, och folk var rejält fulla redan när de kom till klubben där spelningen ägde rum. Publiken bestod till hälften av blyga popsnören och hälften partysugna röjare.
Efteråt beklagade jag mig för Todd och bad om ursäkt å Malmös, Sveriges och hela mänsklighetens vägnar, men han viftade bort det och sa att det var en av höjdpunkterna på turnén.
Så när den lågmälda, syrliga, träffsäkra Todd Barry klev upp på scenen för att dra några skämt fick han en underlig respons – från popsnörena ingen alls, från röjarna bröl, burop och feedback av ett slag som krävde ett helt skämskuddrum att hantera. När en dyngrak kvinna längst fram hade stört hans uppträdande under flera minuter och tvingat fram ett osammanhängande samtal på svengelska med honom, ville jag och de andra kanske två eller tre personerna i publiken som kommit dit för Todds skull sjunka genom jorden. Efteråt beklagade jag mig för Todd och bad om ursäkt å Malmös, Sveriges och hela mänsklighetens vägnar, men han viftade bort det och sa att det var en av höjdpunkterna på turnén. Och först då insåg jag att han hade hanterat häcklaren perfekt – gett henne några smulor, pratat med henne, men ändå fullständigt massakrerat hennes beteende, utan att någonsin höja rösten, vara överdrivet elak eller tappa sitt cool.
Nu är tack och lov inte all publikinteraktion lika tråkig som den i Malmö. Att Todd skulle gilla att snacka med sin publik känns dock inte självklart när man ser honom uppträda; hans finmejslade, nästan slutna skämt och lätt monotona och sarkastiska stil bjuder inte direkt in åskådarna till en dialog. Men att han faktiskt gillar när det sker är tydligt i hans nya ståuppspecial, The Crowd Work Tour, en hybrid av vanlig humorspecial och turnédokumentär som just nu säljs på Louis CK:s hemsida enligt samma princip som CK:s senaste specialer; för fem dollar kan man antingen strömma eller ladda ner den (låg- eller högupplöst). Ingen DRM, inga hakar, inga konstigheter. (Det känns nästan löjligt att behöva prisa denna simpla tekniska lösning fortfarande, men CK:s metod är än så länge förbluffande ovanlig. Det är enkelt, flexibelt och utan något tjafs.)
I filmen får vi följa Todd när han reser runt i USA på en av sina »crowd work«-turnéer, där han inte har förberett något skrivet material alls utan bara improviserar utifrån samtal med publiken, stället han är på, eller vad som hänt under dagen. Det funkar mycket bra. Todd är ingen klassisk showbizunderhållare som Jimmy Pardo eller en historieberättarjuggernaut som Paul F Tompkins, men han fångar upp små detaljer hos publiken, har en instinkt för att konversera med åskådare som bidrar med något till uppträdandet.
Jag ringde upp Todd för att få lite bakgrund till projektet. När jag fick tag på honom befann han sig i Los Angeles för att göra reklam för filmen hos Conan och spela in lite podcasts (detta allt vanligare inslag i promotioncirkusen).
Hur kan man jämföra att åka på turné helt utan förberett material med att åka runt med sin digra skämtkatalog? Jag inbillar mig att det å ena sidan kan vara skönt, eftersom man inte behöver förbereda någonting, man bara åker iväg och ser vad som händer. Men å andra sidan låter det lite riskabelt.
- Precis, det som är skönt är att jag bara behöver typ ta på mig lite kläder och åka iväg, utan att förbereda mig alls, inte behöva komma ihåg en massa skämt. Men samtidigt är det en insikt som slår en efter ett tag, att »just det, nu måste jag faktiskt genomföra det här«. Stå där på scen i en timme och hitta lustigheter i stunden utan att förlita sig på några säkra kort ur repertoaren. Det går inte att enbart gå på autopilot, det kräver ett visst fokus. Jag vet inte om jag har haft tur, men än så länge har det funkat bra. Folk har varit trevliga, det har varit få incidenter med jobbig publik.
Hur blev det en film av det hela?
- Jag testade att göra en »crowd work«-turné för något år sedan. Den gick så bra så jag började fundera på om jag kunde göra en till och filma den som nån slags special. En dag pratade jag med Louis CK och råkade nämna idén, varpå han föreslog att han kunde finansiera den och sälja den via sin hemsida, precis som han hade sålt sina senaste grejer. Sen hängde Lance Bangs med mig under turnén och filmade. På den vägen var det.
Har du hunnit få någon feedback från folk som sett den?
- Ja, massor! Folk hör av sig på twitter och så. De verkar gilla den. Tydligen säljer den ganska bra också. Jag lär inte bli rik på den, men ändå.
Som erfaren komiker har du såklart sätt att hantera störiga åskådare på, men hur lätt är det egentligen att vinna över en passiv publik? Om du har en publik som liksom inte nappar på nåt du säger?
- Det beror på. En publik som inte reagerar alls på vad du säger är något annat än en publik som reagerar på ett sätt du inte tänkt dig. Inget av det behöver vara dåligt. När jag uppträdde i Sverige tog folk det ofta väldigt lugnt och var tysta och städade, men jag märkte att de gillade mig.
När jag såg dig i Sverige var publiken långt ifrån tyst och städad.
- Ja, men som du vet tycker jag spelningen i Malmö var den mest minnesvärda kvällen på turnén. Det fanns inget elakt där, inga personer som medvetet ville förstöra för mig. Folk var bara lite livligare än vanligt.
Du har uppträtt i England flera gånger. Tror du att du hade kunnat ge dig på en liknande turné där eller i Sverige?
- Nej, det blir en annan grej där, en annan publik och kultur. Om jag åkt på turné där hade det varit med mitt vanliga material. Eller, jag hade åtminstone inte tagit initiativ till det. Men om någon hostar upp 30 000 pund lovar jag att överväga saken.
Vad händer härnäst?
- Jag ska ge mig ut på en tredje »crowd work«-turné i april–maj. Det blir nog den sista, jag vill börja skriva riktiga skämt igen.
Detaljer om denna Todd Barrys tredje och sista »crowd work«-turné finns här. Vill du höra mer om och med Todd rekommenderas hans podcast.
Todd Barry: The Crowd Work Tour finns att köpa på LouisCK.net.