Maurice, Brokeback Mountain, Ben Hur, Top Gun… Finns det något finare och viktigare att skildra på film än undertryckt kärlek mellan två män? Det skulle i så fall vara kärleken mellan en avdankad Secret Service-agent och mannen han är satt att skydda, USA:s president.
I Dredd-regissören Peter Travis Vantage Point axlar Dennis Quaid manteln som Clintan bar i In The Line of Fire. Quaid spelar Thomas Barnes, ärrad och rutinerad livvakt. För ett år sen tog han en kula för presidenten, spelad av William Hurt (vars sedvanligt sömngångaraktiga stil passar fint här). Nu är Barnes tillbaka i tjänst, men frågan är om han pallar pressen? Kollegerna pratar skit bakom hans rygg. Så skjuts presidenten oväntat vid ett torgmöte i Spanien och Quaid måste precis som Clintan bevisa att gammal är äldst.
En skildring av undertryckt kärlek mellan två män helt i klass med Jack Bauers och Bill Buchanans många långa och innerliga mobilsamtal i 24.
Slutet ska inte avslöjas, men om man inte har problem med ogenerad amerikansk patriotism eller en Forest Whitaker som är tjockare och svettigare än någonsin, och om man lyckas hålla ut under de jobbigt filmade biljakterna, så når man fram till filmens kärna: den tysta men starka kärleken mellan två kostymklädda män.
Travis använder Rashomon-upplägget med storyn berättad ur olika personers synvinkel, och det funkar hyfsat. Är man, som jag, mycket svag för pigga och formexperimenterade whodunnits som John Badhams Nick of Time (Johnny Depp måste trassla sig ur ett politiskt attentat, i realtid) eller Brian De Palmas grandiosa Nicolas Cage-macka Snake Eyes så bjuder Vantage Point på stor underhållning. Inget mästerverk kanske, men kritikerna har missat att det här är en kärlekshistoria som råkar ha lite inslag av action. Och en fin skildring av manlig lojalitet helt i klass med Jack Bauers och Bill Buchanans många långa och innerliga mobilsamtal i 24.