Lyssnar ni på större svenska podcasts har ni antagligen redan hört några »mediamän« rasa över detta, men Fredrik Lindströms både befängda och belysande självmål i SVT:s Fråga kultureliten (cirka 26 minuter in) förtjänar en dokumentation även i skrift:
»Jag skulle inte ägna en minut åt att lyssna på sånt här. Det är medelklass-innerstads-problems… såna här, du vet, och att äta sushi och samtidigt skälla på att det är så trendigt med sushi, och jobbigt, så här, ha kakan och äta den, på nåt sätt, liksom.«
Vad är det för skillnad på poddmännen och Lindström själv i Fråga kultureliten? Lindström sitter ju och medelklass-innerstads-poddar direkt där i SVT-soffan.
Detta alltså formulerat (med usel språkbehandling) av en man som byggt en hel medelklass-innerstads-problems-du-vet-karriär på just medelklass-innerstads-problems-du-vet-kommentarer ihop med andra medelklass-innerstads-problems-du-vet-män.
Och vad är det överhuvudtaget för skillnad på poddmännen och Lindström själv i Fråga kultureliten? Bortsett från att poddmännen använder något färre »liksom« och »du vet«? Lindström sitter ju för tusan och medelklass-innerstads-poddar direkt där i SVT-soffan. (Och sushi? Vilken 1990-talskrogshow hämtade han den referensen ifrån?)
Som kulturpodd betraktad är dessutom Fråga kultureliten bedrövligt ytligt. Lite senare i samma avsnitt läses en tittarfråga om kvinnosynen i True Detective upp, utan att frågeställaren nämner serien vid namn. Men att genusdebatten i dess kölvatten åsyftas är uppenbart för alla som är något sånär närvarande i popkulturens här och nu. Den här panelen, dock, med en pösande Fredrik Lindström i centrum, är så världsfrånvänd att den inte fattar att det handlar om True Detective utan i stället ger blaha-blaha-svar som »om en tv-serie är bra, så är den bra" och "konsten måste få skildra både verklighet och utopi«.
Detta är inte bara snuttifiering, det är lobotomerad snuttifiering – själva substansen är bortknipsad. Innan snutten om podcasts spelades ett tiosekundersexempel upp i studion, en halv gapflabbsmening utsnittad ur Filip & Fredriks »fyllepodd«… Kanske ska man bara vara glad att True Detective aldrig identifierades i samtalet, annars hade väl redaktionen klippt in fem sekunders guppande kvinnobröst för att få professor Lindström att dumsåga decenniets bästa dramaserie.
Synd på så fina retro-förtexter, bara. Och på ett programgrepp som borde kunna funka. Men det krävs nog ett par rutinerade poddpratare för att få det att svänga och säga något på riktigt.