Det börjar alltid med en tröja. För Andy Daly, en av mina favoritkomiker och ett jättenamn i små kretsar, vars nya serie Review har premiär på amerikanska Comedy Central i kväll, är nämligen tröjan nyckeln till en människas personlighet. Således är det alltid tröjan Daly börjar med när han konstruerar nya komiska karaktärer, som sedan får namn, bakgrund och liv på scen – ibland i ren ståuppform, som på albumet Nine Sweaters, ibland i sketchsammanhang, som hos Scott Aukerman i Comedy Bang! Bang!. Daly är fostrad hos Amy Poehler, Matt Besser och de andra improvisationsfanatikerna på Upright Citizens Brigade i New York, och är en av de mest kompromisslösa och begåvade utövarna av den skolans »yes, and...«-filosofi, som innebär att man alltid säger ja till en given situation och adderar något till situationen. Att säga nej är förbjudet, och Andy Daly är en mästare när det gäller att ta emot en premiss och lyfta den till halsbrytande humor av bästa sort.
Daly är fostrad hos Amy Poehler och improvisationsfanatikerna på Upright Citizens Brigade som en av de mest kompromisslösa utövarna av deras »yes, and...«-filosofi – att alltid säga ja till en given situation och addera något.
Det som förenar många av Dalys karaktärer är annars det allestädes närvarande mörkret som bubblar under ytan. Den helyllecharmige, nästan aggressivt trevlige Daly som dyker upp i serier som Eastbound & Down eller filmer som Semi-Pro använder i sina egna skapelser gemytet som ett otillräckligt plåster, något som med nöd och näppe håller ett kaos på plats, som alltid är nära att brisera och orsaka oåterkallelig förstörelse. Och allt görs med ett leende, som om Ned Flanders under allt tjo och tjim dolde en depraverad seriemördare. En vanlig utveckling för Dalys karaktärer är att de går från en harmlös utgångspunkt – en författare gör reklam för sin bok, en entreprenör vill presentera sitt företag – och slutar med att de i själva verket förbereder Satans övertagande av jorden eller är skyldiga till bestialiska brott. Och nästan alla är extremt självmordsbenägna. (För en crash course i Dalys arbeten med karaktärer rekommenderas hans pågående podcast The Andy Daly Podcast Pilot Project.)
I Review, som baseras på den australiska serien Review with Myles Barlow (som jag inte sett – har någon av er?), spelar Daly den hurtige programledaren Forrest MacNeil, recensent i allmänhetens tjänst. Men inte av restauranger, böcker eller resor, utan av »livet självt«. Efter förslag från tittare testar han bland annat på att vara rasist, utveckla ett drogmissbruk och skilja sig. Och varje testobjekt betygsätts med stjärnor i femgradig skala.
Forrest MacNeil är en karaktär som passar Daly perfekt – en jovialisk, lite naiv man som gör allt för att ge tittarna gedigna rekommendationer. Föga förvånande urartar flera av experimenten då MacNeil har en lite väl flexibel moral och inga producenter är villiga att dra i nödbromsen. I första avsnittet, i vilket han ska testa »att stjäla«, eskalerar det hela snabbt när den första stölden går felfritt – och plötsligt står MacNeil redo att råna en bank. Just den typen av absurd upptrappning tilltalar mig väldigt mycket.
Första avsnittet av Review kan man titta på här. Trailern ser ni här: