Vad är det bästa vi kan hoppas på när det gäller kvällens Idol-final?
Att programmet läggs ned omedelbart efteråt. Den senaste säsongen har nämligen visat att det har tappat allt vad gäller både relevans och underhållningsvärde. Det är en lat och bekväm produktion som tror att konceptet funkar lika bra som för tio år sedan. Det gör det inte. Det känns bara daterat och oinspirerat. Det är större underhållning på karaoken på Finlandsfärjan.
Så vad gjorde TV4 när publiken svek Idol? Jo, tog tillbaka samma programledare, samma jury och samma format.
Förstå mig rätt, jag verkligen älskar sångtävlingar. Jag har sett alla säsonger av Idol genom åren och följer ett dussin andra sångtävlingar världen över. Från The X Factor UK till The Voice Australia. Just därför har jag sett vad som fungerar och inte för att en sångtävling ska kunna skapa nya artister och vara underhållande på en och samma gång. Det är inte lätt, men det måste åtminstone finnas en ambition att ständigt utveckla ett program så att det känns relevant säsong efter säsong. Det skiter TV4 i.
Idol räddades från skärselden denna säsong efter att TV4 hade misslyckats med de båda på pappret bättre koncepten The Voice och X Factor. Jag är övertygad om att The Voice Sverige hade kunnat bli en succé om det inte hade stressats ut i tablån och om mer noggrannhet hade lagts kring att skapa kemi mellan de fyra coacherna. I stället blev det mest en gäspning. Efter det stressade TV4 fram ytterligare ett nytt koncept, X Factor Sverige, och misslyckades ännu mer kapitalt. De satte ihop en obegripligt dålig jury med bland annat Andreas Carlsson och Marie Serneholt och lyckades förklara tävlingens upplägg så dåligt att tittarna inte orkade engagera sig.
Efter dessa två supermissar var det kanske förståeligt att TV4 återupplivade Idol, som hade lagts på is efter sin tittarmässigt sämsta säsong någonsin. Det logiska i det läget är dock att se över hur man kan uppdatera ett format som folk uppenbarligen hade börjat tröttna på. Men vad gör TV4 i stället? Jo, de tar tillbaka samma programledare, samma jury och uppdaterar inte formatet det minsta. De hade ju till med kvar big band (aka så här gör vi moderna hits mossiga)-temat! Troligtvis hoppades TV4 att publiken skulle dras till det familjära efter misslyckade The Voice och X Factor. Resultatet blev i stället programmets solklart sämsta säsong. Om det inte hade varit för en snygg fotbollsspelande deltagare hade knappt någon ens diskuterat årets omgång.
Om TV4 mot bättre vetande fortsätter med Idol ska jag ge dem ett välvilligt råd. Nämligen att en engagerande sångtävling förstår att den måste berätta en berättelse. Eller snarare två berättelser. Den ena är den musikaliska. Vilken sorts artist vill deltagaren vara och hur skildrar vi det genom låtval och musikalisk inramning vecka efter vecka? Hur anpassar vi låtar så att det berättar något nytt om deltagaren som artist? Om denna berättelse berättas väl så kommer tittarna se hur en artist växer fram och utvecklas. Det ger i sin tur deltagaren röster. Den som lyckades bäst med det i säsongens Idol var Erik Rapp. Redan från start visste han att elektronisk soul var hans grej och när han höll sig till det gjorde han fantastiska insatser. När han sökte sig för långt bort från det blev det mindre bra.
Den andra berättelsen är den om deltagaren som person. Genom intervjuklipp och media får tittarna bit för bit lära känna personen. För varje vecka bör ett nytt lager hos personen skalas bort så att vi som tittare till slut är så investerade att vi plockar upp telefonen och röstar. Om detta sker har tittarna överseende med misstag och sura toner då de bara vill se deltagaren lyckas. Här är Kevin Walker ett utmärkt exempel. Tack vare att TV4 och kvällspressen har mejslat fram bilden av honom som den snygge fotbollsspelaren, och att resten av startfältet inte utmärkte sig personlighetsmässigt, har han gått ända till final trots att han knappt kan sjunga rent. Han kan mycket väl vinna bara på grund av sin person. Det är dock inte särskilt önskvärt för en sångtävling då den som vinner på grund av personlighet sällan får en långvarig musikkarriär.
Det är när den musikaliska och den personliga berättelsen berättas väl på samma gång som det uppstår magi. Då förstår tittarna både artisten och personen bakom. Ett nära exempel är förra årets X Factor UK-vinnare James Arthur. Han lyckades sätta sitt personliga och musikaliska avtryck vecka efter vecka så pass mycket att när han vann kändes han som en färdigbakad och unik artist. Ett annat exempel är Dami Im som nyligen vann X Factor Australia genom att kombinera en quirky personlighet med en färgsprakande musikalitet.
Att berätta berättelser är själva grunden, men för att Idol ska ha en framtid behövs betydligt fler åtgärder:
- Byt ut programledaren. Pär Lernström är en trevlig prick, men är värdelös på att hantera livesändningar. Han verkar oförmögen att känna av tonläget när han intervjuar. Jag vet inte hur många gånger per avsnitt han ställer en meningslös fråga till en deltagare och nervöst skrattar bort svaret han får. Det är olidligt. Idol behöver en mer rutinerad programledare som med lyhördhet och lätt hand guidar tittarna.
- Byt ut juryn. En bra jury består av personer som 1) innehar förtroende i musikaliska frågor och 2) kan ge konstruktiv kritik. Idol-juryn innehar inga av dessa kvaliteter. Alexander Bard var faktiskt riktigt bra förra säsongen då han kom med engagerad, om än hård, kritik. I år verkar han dock ha kastat all konstruktiv kritik åt helvete. Laila Bagge Wahlgren och Anders Bagge är ju numera mer kända för att vara kända än för sina musikaliska framgångar. Ja, vilka framgångar det nu är. De verkar mest tävla i att ge slapp och gnällig kritik helt utan substans. Det behövs en ny jury med personer som har riktiga musikaliska meriter och som kan ge bättre kritik än att göra sågljud.
- Ta in en coach. Eftersom den nuvarande juryn verkar vara ointresserad av att hjälpa deltagarna behövs en person som konkret hjälper artisterna att utvecklas. Styrkan med The Voice och X Factor som koncept är att deltagarna har en erfaren coach som hjälper dem att hitta rätt musikalisk väg. Att berätta en relevant musikalisk berättelse. I Idol tvingas de stackars unga oerfarna deltagarna försöka hitta rätt på egen hand och som tack får de gnäll från juryn.
- Bjud på en show. Idols allra största svaghet jämfört med The Voice och X Factor är det totala ointresset av att skapa en scenshow. Inte undra på att det känns som karaoke när deltagarna alltid bara står där rakt upp och ned framför den där fula blåa Idol-loggan. På sin höjd tar man in några underbetalda dansare i olikfärgade t-shirts under något nummer. Det är en pinsamt låg ambitionsnivå.
Men helst av allt vill jag att Idol läggs ned och ersätts med något nytt. Varför inte Rising Star? För inte kan väl TV4 förstöra ett fjärde sångtävlingskoncept?