1. Idol 2013 (TV4 kl 20)
Det skrivs om det svenska popundret igen, och Jan Gradvall levererade i en Jake Bugg-recension häromhelgen en tes om hur mycket bättre svensk modern popmusik är än brittisk, med argumentet att den senare är fast i det förgångna.
Talangtävlingarna i tv skulle kunna vara ett exempel.
När jag jämför den största svenska, Idol, med motsvarande brittiska, The X Factor, är retroinslagen i den senare avsevärt större. De ekar av pophistoria på ett helt annat sätt än de i Idol.
Men beror inte det på att de också är självklart inbäddade, alltså reellt rotade – i pophistorien, i syskonrelationen med USA, i allsången på puben? Vi svenskar har inte alls samma community-relation till popmusik. Hos oss skrålar aldrig hela kvarteret med i Wham- eller Rod Stewart-texter på gårdsfesten. Till och med i radioskvalet på en pizzeria kan avgrundsskillnader mellan engelsk och svensk syn på pop avläsas. Och kan det verkligen bara vara av ondo för brittisk pop, när den jämförs med svensk traditionsfrihet?
Själv tycker jag nog att svensk pop är mest retro i världen – vi kan i alla fall gå hela vägen från First Aid Kit och The Tallest Man on Earth till Jenny Wilson efter underlag för det argumentet. Brittisk retro är inte alls sällan egensinnigt modern och jag tycker inte svensk pop har någon seriös motsvarighet till vare sig, säg, Everything Everything eller The XX. För mig (men här ger jag definitivt Gradvall tolkningsföreträde i egenskap av bredare branschbevakare) är Daniel Adams-Ray och Veronica Maggio inte riktigt på riktigt, och det kanske beror på att pop för dem inte är modersmjölk levererad på glasflaska till barndomshemsdörren.
Därmed sagt att jag också alltid identifierat tydligare band mellan The X Factor och seriös brittisk pop. Idol är mer Småstjärnorna i jämförelse.
Därför var förra veckans fredagsfinal så glädjande. De tävlande skulle sjunga en egenskriven låt, gjord ihop med proffslåtskrivare såklart, och med olika grad av egen input, men plötsligt hade vi hela det där svenska popundret indraget i tävlingen. Plötsligt kändes rentav Idol mer i synk med samtidspopen än The X Factor UK – greppet i sig är något jag från och med nu kommer att sakna i den brittiska serien.
Mitt intresse för Idol är lite pånyttfött nu, alltså. Deltagarna är förkrossande underlägsna The X Factors, men med bara semifinal och final kvar vore det märkligt om inte förra veckans nya nerv håller lyftet uppe säsongen ut.
2. På spåret (SVT1 kl 20)
Spännande möte i kväll där debutanterna Martina Montelius och Dominika Peczynski (jag älskar Montelius!) möter veteranerna Morgan Larsson och Christer Lundberg. Sedvanligt saggigt musikval förstås, men det hör till. I kväll Martin »Hästpojken« Elisson.
3. Skavlan (SVT1 21)
Med Robert Gustafsson och Felix Herngren som gäster drabbas man ju på förhand av viss Sen kväll med Luuk-nostalgi. Lär dock botas av psykiatrikern David Eberhard vars syn på »svensk barnuppfostran« är så torftigt hemkokt att han är på väg att bli en ny skadlig Anna Wahlgren-föräldraforumguru.