Jag såg om Polanskis Frantic på bluray nyligen och insåg återigen hur satans bra den är: koncentrerad, okonstlad på gränsen till torr, lågintensivt spännande och med en svinbra, superstabil Harrison Ford i huvudrollen. Unknown är till en början väldigt lik Frantic: en medelålders, rejäl amerikansk doktor på konferens i Europa blir av med sin fru under mystiska omständigheter, får noll hjälp av myndigheterna, hookar upp med en trasslig men sexig yngre arbetarklassdonna och blir jagad av agenter i skinnjacka... det finns till och med en scen i Unknown där Neeson halkar runt på bohemiska plåttak precis som Ford gjorde i den ikoniska Frantic-sekvensen.
Och Bruno Ganz 1980-talsinredda lägenhet med snurrskivetelefon är en scenografifest som hämtad från Tinker, Tailor, Soldier, Spy.
Men Unknown har några fler äss i kavajärmen än den ganska raka Frantic och blir så småningom mer lik Taken, där en uppjagad Liam Neeson stövlade runt i Paris och gjorde slarsvsylta av de svartmuskiga öststatsskum som kidnappat hans dotter och på kuppen fick en ny karriär som actionhjälte.
Så den solklara pitchen »Frantic möter Taken i Berlin!« är riktigt lyckad. Det är gött att se Aidan Quinn igen (lite tjockare, fortfarande hundögt ondskefull) och även om sannolikhetsmätaren kanske inte är på toppnivå så är det tillräckligt slickt och välgjort för att skapa hyfsad kvalité.
Som topping på glassen dyker så småningom Bruno Ganz upp som pensionerad Stasi-agent, sorgset arbetslös efter murens fall och gammelmanspeppad över ett sista uppdrag. Hans möte med Frank Langella – som äger rum i Ganz 1980-talsinredda lägenhet med snurrskivetelefon, en scenografifest som kunde vara hämtad från Tinker, Tailor, Soldier, Spy eller De andras liv – är skäl nog att se filmen: två åldrade gentlemän i diskret clinch som förgyller en halvordinär actionrulle med blytung gravitas.