Vad är det för ockulta referenser i True Detective egentligen? Vem är »den gule kungen«? Vad är de där svarta stjärnorna för något? Och vad är Carcosa? Och varför blir dina nördiga rollspelsvänner så exalterade över detta? TVdags tänkte reda ut det hela.
Den gule kungen dök första gången upp i novellerna Haïta the Shepherd och An inhabitant of Carosa av Ambrose Bierce i slutet på 1800-talet. Där är denne gestalt fåraherdarnas beskyddare. Man kan säga att det sedan eskalerar rakt in i ockult surrealism. 1895 refererar Robert W Chambers till The King in Yellow i sin novellsamling med samma namn. Det viktiga du behöver ha koll på: I Chambers version är The King in Yellow en pjäs, helt ordinär i första akten men med en andra akt som hypnotiserar läsaren och driver denne till vansinne.
Därefter har H.P. Lovcraft nämnt den gule kungen, och hans efterföljande mythos, som rollspelet Call of Cthulhu, har spunnit vidare på berättelsen.
Den som läser andra akten av The King in Yellow blir galen. Tidshoppet på sju år markerar att vi nu går in i andra akten, och Rust Cohle har precis börjat läsa…
Vansinne bortom tid och rum är vanligt förekommande ingredienser i Lovecrafts värld. Huvudpersonerna, ofta akademiker (men i rollspelet gärna poliser) får se något de inte kan förstå, något så groteskt att de för att kunna hantera det blir vansinniga. Spelar man rollspelet Call of Cthulhu så kallas den processen för “sanity loss”, och rollpersonerna förlorar gradvis förståndet i takt med att de ser och upplever allt mer.
Min egen True Detective-teori är att den nutida Rust Cohle har lidit av en och annan sanitypoängförlust mellan seriens då och nu, och inte hade full pott vid seriens början heller. Vad är det för mörka fasor Cohle har fått se? Vad är det som viskar till honom i mörkret? Hans drickande verkar vara ett sätt att hålla det i schack.
Chambers och Lovecraft är sammanlänkade, mest för att Lovecraft verkar ha varit ett stort fan av Chambers. Den gule kungen och pjäsen The King in Yellow dyker upp på flera ställen i Lovecrafts skrivande. I utvecklingen av Lovecrafts mythos, rollspelet Call of Chthulu, är “The Yellow Sign” den gule kungens märke, och även en symbol för entiteten Hastur, en av de gamla gudarna, outgrundliga i sin uråldriga ondska. The Yellow Sign ser ut ungefär som en blandning mellan en svastika och en spiral.
Och det är här vi kommer in på True Detective och alla dess hintar om att vi rör oss in i Chtulhu-land. I senaste avsnittet får vi följande ledtrådar in i vansinnet som lurar i mörkret:
- Ledouxs tatuering av en bläckfisk formad som en svastika – Guden Hastur porträtteras ofta, liksom Lovecrafts mest kända skapelse Cthulhu, som en bläckfisk. The Yellow King är en av Hasturs inkarnationer i Lovecraftmythoset.
- De svarta stjärnorna dyker upp igen, vilket också är en referens till Chambers, men i Lovecrafts värld är det uppe i rymden som de gamle vilar, och de svarta stjärnorna är de som blickar ned över Carosa, den mystiska, förbannade staden som finns någonstans på en annan planet. Entiteten Hastur dväljs någonstans bland stjärnorna…
- Ledoux väste »You are in Carcosa now!« när han tvingades till marken av Rust. Att vara »i Carcosa« är förstås lite extra ödestyngt för de nördar som dessutom spelat rollspelet, där man i flera scenarion löper risken att gå vilse i den förbannade staden. (se tex Detwillers scenario Night Floors från rollspelet Delta Green.)
- I Lovecrafts novell The Whisperer in the Darkness, där även gule kungen refereras, dyrkar de andefattiga invånarna på landsbygden utomvärldsliga varelser. Det har pratats om mörka riter förut i serien, och på slutet ser vi Cole lysa på märkliga utomjordiska gestalter med röda ögon som målats på väggen i den gamla skolan.
- Likt de ockulta dyrkarna i Whisperer in the Darkness offrar ockultisterna i serien människor (och barn) i sina mörka, ohyggliga ritualer. I Lovecrafts mythos anses Hasturdyrkarna vara särskilt motbjudande av alla motbjudande kulter.
- The Yellow Sign beskrivs inte av Chambers, mer än att det är ett tecken som verkar röra sig. I avsnitt 2 ser Cohle spiralen som också återfunnits på offrets kropp, i en fågelflock. Är det en illusion eller ett tecken från kosmos?
- Den underliggande stämningen av murkig galenskap som ligger som underton i True Detective är något vi känner igen från Lovecrafts noveller. Rykten om fasor i skogarna, och att de som ser dessa fasor antingen blir galna eller håller jävligt tyst om vad de sett.
- Många av Lovecrafts noveller mecklar med tiden på något sätt. Cohles långa utläggning om hur vi som människor ser tiden på ett sätt, medan de utanför tiden ser den på ett helt annat sätt, luktar mythos lång väg.
- Lät inte slutlåten väldigt mycket som »Iä iä«? (Det mest kända från Lovecrafts verk måste ju ändå vara bönen till Cthulu: »IÄ! IÄ! CTHULHU FTHAGN!«)
- Och har ni tänkt på att berättartekniken liknar det typiska Lovecraft-narrativet? Återberättandet, där ett skeende tros vara avslutat men egentligen pågår fortfarande?
Nu ska fans av gritty snutrealism inte försmäkta och oroa sig för alieninvasion i True Detective. Det fina med King in Yellow är ju att alla som någonsin skrivit om denna gestalt eller myt har snott lite från någon annan och sedan annekterat den för sin egen berättelse. Ingenstans finns det någon konsensus eller hel berättelse, det är snarare en grundläggande beståndsdel i storyns mystik att vi inte har hela bilden. Varför blir man galen av att läsa pjäsen? Hur ser The Yellow Sign ut? Och vad är det egentligen som dväljs i Carcosa? Vi kan bara hoppas att True Detective tar sig an kanon och lägger till sin egna lilla pusselbit i denna över hundraåriga följetong.
Och det allra allra sista och kanske allra mest kittlande:
Jag skrev ju tidigare i denna text att när man läser andra akten av The King in Yellow så blir man galen. Jag tänker mig att tidshoppet på sju år är det som markerar att vi nu går in i andra akten av pjäsen, och Rust Cohle har precis börjat läsa…
(För övrigt blev eftermatematiken av att researcha denna text minus två sanitypoäng för artikelförfattaren. Tack till de som faktakollat och kommit med ovärderliga kunskapsbitar: Martin, K, Gustav och Marcus. Och här finns mer att läsa om True Detective-kopplingen till Robert W Chambers.)
True Detective sänds på C More och HBO Nordic dagen efter avsnitten gått i USA.