»I need help.«
En av de mest smärtsamma handlingarna i Nashville, som tog sin form redan i slutet av förra säsongen, kom i veckans briljanta avsnitt till en vändpunkt. Juliette Barnes insåg äntligen att hennes självdestruktivitet helt enkelt håller på att ta livet av henne. Hayden Panettiere är alldeles fantastiskt bra! Hon spelar genuint avskyvärd ena minuten, för att sedan visa sig vara fruktansvärt sårbar. När hennes Juliette är olidligt kall och självisk, och hennes förnekelse och destruktivitet når nya lågvattensmärke, så lider jag vansinnigt med henne; och när hon äntligen, äntligen yttrar de där efterlängtade tre enkla orden som vi väntat på hela säsongen, så gråter jag ymnigt. Kanske några extra tårar beror på att vi vet att även Panettiere privat lider av förlossningsdepression.