Andra säsongen av The Leftovers svänger som en pendel mellan det mest fantastiska och ett lika fantastiskt frågetecken. Det senare är inte positivt, det får mig att tvivla på seriens existensberättigande. Vet Lindelof och gänget vad de håller på med egentligen (var ju lite si och så med den saken i Lost) eller njuter de av att inte veta, och går i gång på att så många tittare vandrar med i deras flummiga tungtalande i tron om att det ska finnas en poäng?
Jag vet inte var jag själv står längre. En del av mig vill ha logik, speciellt i en så pass högtravande och anspråksfull serie som The Leftovers, det får gärna finnas frågetecken, men helst inte sådana som får en att tvivla på om det man ser är bra eller dåligt. Och The Leftovers har varit farligt nära flera gånger den här säsongen. Den berättar egentligen ingenting som inte första säsongen redan berättat på ett mycket starkare sätt.
No Room at the Inn är ett omskakande avsnitt som knyter an till dagens verklighet, samtidigt som det är spännande, fyllt av hopp och berättar en fullproppad historia på bara 50 minuter.
Dessutom saknar jag Kevin Garvey. Jag vet, han är ju med fortfarande, men det är inte samma Garvey. Den här Garvey är medveten om förnuftet på ett helt annat sätt, han är känslig och går runt med »tomrummet« utanför kroppen, i stället för instängt inombords som tidigare. Han har ju inte ens lika svart hår längre. Besviken!
Ärligt talat så har jag varit nära att ge upp flera gånger, men det är som om serien känner av det och hela tiden slänger in ännu ett mysterium, nyanserar mörkret på ännu ett sätt, skildrar ensamheten på ännu ett unikt och uppoffrande sätt. Serien är ju som bäst när den sätter fokus på enskilda karaktärer och ägnar dem ett kapitel.
Som Laurie Garvey och hennes bok, eller som i senaste avsnittet där Christopher Ecclestons rollfigur Matt Jamison genomgår sitt religiösa eldprov och The Leftovers därmed passerar långt över gränsen för vad man väl ändå får se som kristen propaganda. Ändå så köper jag det. The Leftovers handlar ju ändå om en hopplös tid, där människorna greppar efter halmstrån för att orka leva. Och då är väl religionen en självklarhet. När kaos regerar trivs Gud, eller vilken gubbe man nu tror på. Visst är det förresten intressant att man som tittare inte för en sekund ifrågasätter Matts oskuld?
No Room at the Inn är ett omskakande avsnitt som knyter an till dagens verklighet, samtidigt som det är spännande, fyllt av hopp och berättar en fullproppad historia på bara dryga 50 minuter. Och det kanske är pampigt, pretentiöst, mustigt, och kanske stinker de sista minuterna som min Bibel på vinden. Men med allt som händer idag kanske det är nyttigt med en slags humanitär spegel som visar hur verkligheten är för de som inte bara haft en nära döden upplevelse utan lever i en konstant.
The Leftovers finns på HBO Nordic.